Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
andra otillräckliga. Resultatet blir, att huset t. e.
ur brandsäkerhetssynpunkt har samma "värde" som
den svagaste detaljen men en kostnad motsvarande
de överdimensionerade detaljerna. Som en belysning
härav må citeras följande ur tidningen Dagens
Nyheter för den 4 mars 1939:
"När Tyskland sålunda har garagetvång, har man
också tänkt på att lindra bestämmelserna för befarade
garageeldsvådor. Lindra... de äro helt enkelt
alldeles avskaffade. Ett garage skall vara så billigt att
bygga, att det inte belastar kontot för tungt utan kan
uppföras av alla. Reser man ett garage i en
trädgård, får det bestå av fyra plankväggar eller hur man
vill ha det, möjligen inte av papp.
Hur kan man avskaffa alla de gamla stränga
bestämmelserna om garagebrandsäkerheten? Helt
enkelt därför att garagebränder aldrig inträffa. De
tyska försäkringsbolagen ha till och med måst avföra
denna eldrisk från sin statistik, så försvinnande liten
är den. Om en bil tar eld, så sker det alltid utomhus,
i regel vid kollisioner under särskilt riskfyllda
omständigheter.
Allt tal om eldfarliga garage är mer eller mindre
nonsens."
Man kan ju inte begära, att en enstaka stad skal!
taga ställning till dylika revolutionerande idéer i det
allmänna tänkesättet ifråga om brandsäkerhet och
byggnadssätt. Med hänsyn till de värden som stå på
spel är det ej heller lämpligt att låta varje stad för sig
bedöma förhållandet mellan kostnaderna som
förorsakas av en bestämmelse och de fördelar den kan
medföra. Inte heller kan man räkna med tillräckligt
samarbete mellan städerna, tyvärr inte ens när det gäller
betydligt enklare delar av byggnadsordningarna.
Slutsatsen blir, att det måste beklagas, att icke här
behandlade bestämmelser fastställas av ett centralt
organ, som visserligen också kan komma att göra fel
och förfara byråkratiskt, men som dock, när en
bestämmelse visar sig uppenbart olämplig, kan förmås
att ändra denna, vilket då omedelbart kommer alla
nya byggen tillgodo.
Ett centralt organ kan även, när nya material eller
konstruktionsmetoder införas, bättre bedöma dessas
lämplighet ocli ånge lämpliga
komplementbestämmelser. Nu mötas på vissa platser dylika nyheter
med misstro för att icke säga orubblig oginhet, under
det att på andra platser nästan vad som helst får
passera opåtalt. Några — men tyvärr alltför få —
städer utöva vid sin behandling av tekniska nyheter
och överhuvud taget vid tillämpningen av
byggnadsordningen en teknisk och ekonomisk granskning av
varje byggnadsdetalj, som är föredömlig. Men för
nyheter ev. erforderliga undantagsbestämmelser bli
naturligtvis under nuvarande förhållanden ändå mer
varierande i de olika städerna än de bestämmelser
som bygga på Normalförslaget.
Den i och för sig riktiga avsikten att nå smidighet
och rörlighet genom att byggnadsordningarna
uppgöras lokalt borde även ett centralt organ kunna till-
fredsställa genom att tillgodogöra sig de goda
erfarenheterna i den hittillsvarande utvecklingen och
utöva sin verksamhet i gott samarbete med de lokala
institutionerna. Samtidigt blir detta organ just genom
sin enhetlighet överlägset det nuvarande systemet i
de fall där de lokala bestämmelserna äro uppenbart
inkonsekventa eller tekniskt oriktiga.
Klart är att en del olikheter i byggnadsordningarna
föranletts av de byggnadsmaterial som funnits
tillgängliga på orten, när byggnadsordningen
uppgjordes. Mått på rökrörskanaler t. e. ha i flera fall
påverkats av den tegelsort som avsetts. Härtill kan man
emellertid säga, att det bör gå att fastställa t. e. ett
minimimått, som är tekniskt tillfredsställande och att
det sedan varken är lämpligt eller nödvändigt att öka
detta mått, om händelsevis en större tegelsort
användes. I samband med erforderlig lagändring
rörande byggnadsordningarna bör givetvis det nuvarande
Normalförslaget omarbetas och ändras där den
byggnadstekniska utvecklingen gör detta lämpligt. Ett
stort antal undantag från Normalförslaget avse en
uppmjukning av detta och en sänkning av
byggnads-kostnaderna. Om dylikt är tekniskt försvarbart på en
plats torde det i allmänhet också vara det på övriga
platser. I den förut citerade proposition 251/1941 har
även en sådan omarbetning förutsatts. För
centralisering talar då även den synpunkten, att det är mera
rationellt att en dylik omarbetning göres på ett ställe
än att sakkunniga på hundra eller tvåhundra platser
skola lägga ner mycken tid därpå.
Även terminologien inom byggnadsbranschen
behöver en viss standardisering. I detta sammanhang
må endast framhållas, att ordet "eldstad" i
byggnadsordningarna vanligtvis har sin ursprungliga betydelse
spis, värmepanna o. d. I vissa byggnadstaxor
betyder det ett rum av icke angiven storlek och i en
stadsplan motsvarar det en normaleldstad med en
bruttovåningsyta av 30 m2. I Stockholm har ytan
krympt till 27 och t. o. m. 20 m2.
Byggnadsordningarnas oordning har ej blivit
nämnvärt mindre på sista åren. En undersökning år 1938
motsvarande den föreliggande och omfattande 45
städer visade, att genomsnittligt i ca 60 % av de
olika detaljproblemen Normalförslagets bestämmelser
följdes, och även nu gäller för 85 städer att i
genomsnitt ca 60 % av detaljbestämmelserna ansluta sig till
Normalförslaget, dvs. mer än var tredje bestämmelse
är ett undantag.
1938 års undersökning, som utfördes inom HSB,
tillställdes på begäran Sveriges
standardiseringskommission, och här föreliggande frågor torde komma att
upptagas i de utredningar kommissionen enligt
framställning till statsmakterna nu avser att utföra. Man
kan med skäl påstå, att en standardisering av här
berörda frågor inom byggnadsbranschen är av större
nationalekonomisk betydelse än många av de
standardiseringsåtgärder som vidtagits inom
maskinindustrien och som där anses självklara av icke
blott-tekniker och ekonomer utan av alla ocli envar.
28 juni 1941
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>