Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ser från enstaka fall, då fridlysning enligt
naturskyddslagarna skett, åtnjuta varken naturområden eller
enstaka föremål av vad slag det vara må i detta
sammanhang något lagligt skydd mot åverkan, hur
betydelsefulla de än äro för landskapets karaktär.
Väg-undersökningarna torde ej sällan ha bedrivits i sådan
brådska, att naturskyddshänsyn överhuvud icke
hunnit tagas. Och i stället för att framdragas i
anpassning till landskapets krav ha vägarna tillåtits förinta
betydande skönhets- och trevnadsvärden.
På sistone har emellertid en reaktion mot denna
naturförstörelse försports i vida kretsar. Man har ej
sällan haft anledning ifrågasätta, huruvida de
praktiska vinsterna stått i rimligt förhållande till de
förluster, som åsamkats bygdens naturförhållanden. Det
har gentemot det ytterliga vägintresset med all rätt
påyrkats, att vägar i det allmännas samfällda intresse
för framtiden icke byggas uteslutande med hänsyn till
trafiksäkerhet och snabbhet, utan att även
landskapsvårdens och det mera speciella naturskyddets intressen
därvid bliva beaktade. Målet synes böra i varje
särskilt fall vara att åstadkomma en förnuftig avvägning
mellan det rent praktiska vägintresset och
skyddskraven, så att redan befintliga skönhetsvärden ej i
onödan förstöras utan i stället nya sådana om möjligt
skapas och vägen bringas att sammansmälta med sin
omgivning.
Glädjande nog ha vissa åtgärder redan vidtagits till
främjande av en sådan landskapsvårdande verksamhet
på vägbyggandets område. Så har Samfundet för
hembygdsvård i samarbete med Svenska
naturskyddsföreningen och Föreningen för dendrologi och
parkvård organiserat en vägvårdskommitté, som med
statsmedel bekostar verksamheten vid en särskild vägbyrå
med en vägvårdskonsulent i spetsen. För denne har
instruktion utfärdats av Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Dessutom har i de av denna styrelse utfärdade
"Normalbestämmelser för vägbyggnad" (1938)
bestämts, att vid planläggande av väg hänsyn även skall
tagas till naturskydd. Det säges där vidare (s 7):
"Ifråga om såväl vägs inpassning i terrängen som
dess utförande skall i förekommande fall hänsyn tagas
till naturens skönhetsvärden ... I sådant syfte skall
i den ordning, som är eller kan bliva särskilt stadgat,
erforderligt samråd äga rum med representanter för
berörda intressen."
Till ytterligare främjande av detta syfte synes det
naturskyddskommittén vara lämpligt, att statens
väg-ingenjörer genom ett i instruktion eller särskilda
tjänsteföreskrifter intaget tydligt stadgande
anbefalldes att beakta berättigade krav från landskapsvårdens
och naturskyddets sida.
Vad torrläggningsföretagen beträffar, ha dessa i
många fall på ett ödesdigert sätt inverkat på
landskapets karaktär och förstört oersättliga skönhets- och
naturvärden. Gotland var före de stora
dikningsföre-tagens tid ett på myrar och "träsk" rikt landskap.
Numera är den gotländska stormyren nästan utrotad som
naturtyp. Åtskilliga större och mindre slättsjöar ha
fått försvinna inom södra och mellersta Sverige till
stor skada för fågellivet. Fastlandskärren tagas i allt
raskare takt i anspråk för odlingsändamål, och även
från mossarnas serie försvinner den ena märkliga typen
efter den andra. Genom torrläggningen har man
avsett att öka den odlade jordens och betesmarkernas
yta, att skapa ny skogbärande mark eller att bekämpa
frostländighet och försumpning. Men icke alltid har
resultatet blivit det åsyftade. Alltför ofta ha
oersättliga naturvärden fått gå till spillo utan att en rimlig
ekonomisk vinning uppnåtts, ja fall äro kända, då
bristfälligt planerade vattenledningsföretag rent av
lett till ekonomisk katastrof för bygden.
Då sålunda dylika företag ej sällan verka
förödande på landskapets karaktär, torde det allmänna för
framtiden icke böra låta bero vid att landskaps- och
naturskyddets krav i samma utsträckning som
vanligen hittills åsidosättas vid planerandet av desamma.
Man måste erkänna det vara en rimlig fordran, att vid
utredningen hänsyn tages även till traktens
skönhets-och speciella naturvärden, och att en förnuftig
avvägning av de olika intressena mot varandra eftersträvas.
Detta bör, icke blott i de fall, varpå vattenlagens
naturskyddsparagraf syftar, utan ständigt vara ett av
utredningens ledmotiv.
För att tillfredsställande resultat skola kunna
erhållas, är det enligt naturskyddskommitténs mening av
stor vikt, att landskapsvårdens och naturskyddets
synpunkter få göra sig gällande på ett tidigt stadium av
ett torrläggningsärendes behandling. Detta torde
kunna uppnås på så sätt, att statens
lantbruksingenjörer åläggas skyldighet att vid utredningsarbetet
jämväl taga skälig hänsyn till sådana intressen, i
analogi med vad som redan stadgats t. e. beträffande
Domänverkets personal (Domänverkets reglementen
m. m. av år 1936, kap. Å, 13 §, mom. 1).
Eftersom vederbörande åberopat vattenlagens 2 kap
12 § om naturminnesmärkens skyddande, må det
till-låtas ref. att peka på en brist i denna lag, som nu
varit i tillämpning mer än 22 år. Det gäller
ilämning. överallt i vårt land vittna döda träd om den
försummelse som består däri, att företagare ej
förståndigas avverka träd och buskar före dämningens
början. Icke minst i dessa bränslebristtider är det
ett upprörande slöseri med ved. R S
Väg- och vattenbyggarne inom STF 1941.
STF:s årliga matrikel är den förnämsta inom vår
tekniska värld och därför bör den vara ett mönster. Ur
den synpunkten skola några önskningar framföras.
De börja med en smärtsam överraskning.
Landshövding Sven Lübeck är struken från förteckningen över
hedersledamöter, medan ett tillfogat dödsdatum hade
möjliggjort hans kvarstående, föreningen till ära.
Sådant lär ha hänt en väg- och vattenbyggare förut. Och
varför skulle ej hedersledamöterna kunna samsas på
en sida (i st. f. 6 sidor), även om vårt konungahus är
företrätt. Detta går för sig i föreningar jämbördiga med
STF.
Om den egentliga ledamotsförteckningen skulle man
kunna framhålla åtskilligt, men följande må vara nog
för tillfället.
Endast ett fullständigt utskrivet förnamn behövs, så
att man får intryck av att man har med en människa
att göra och ej med en firma. Initialerna angå endast
familjetraditionen och böra ej belasta förteckningen.
Sedan frågar man sig, varför de få (114 st.), vilka äro
födda år 1900 skola hedras med 4-siffrigt födelseår,
medan de övriga 4 229 få nöja sig med 2-siffrigt.
Bostadshygienen har för länge sedan gjort dylikt
1800-tals-pryderi onödigt.
Nästa uppgift bör hänföra sig till utbildningen och
därefter väntar man sig få veta den titel, varmed veder-
88
28 juni 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
