- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
116

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Arsenikföreningar som skydd mot skeppsmasken

Av civilingeniör BROR HÄGER, Stockholm

Skeppsmasken (Teredo navalis) är en maskliknande
mussla, som förekommer i saltvatten. Den borrar
snabbt välgjorda med kalk betäckta gångar i virke,
varigenom detta blir i hög grad skadat och så
småningom fullständigt förlorar sin hållfasthet. Äro
betingelserna för angreppen gynnsamma, kan denna
förstörelse ske på några få månader.
Ingångsöppningarna, varifrån skeppsmasken startar sina
angrepp, äro mycket små, varför angreppen äro
relativt svåra att upptäcka.

Skeppsmasken är vida spridd och utbredes alltmer
genom kommunikationerna. I Sverige är den vanlig
vid västkusten och förekommer där ned till Malmö.
På grund av den låga salthalten i Bottenhavet
förekommer den icke där.

Med hänsyn till att skeppsmasken är
motståndskraftig mot de flesta impregneringsmedel och då
försök för utrönande av sådana medels effekt mot
skeppsmask måste ske med det impregnerade virket
nedsänkt i vatten, äro dessa försök ägnade att giva
upplysningar om olika impregneringsmedels såväl
effektivitet (giftverkan) som motståndskraft mot
utlakning. Det finnes över huvud icke något praktiskt
prov, där fordringarna å impregneringsmedlen äro ens
tillnärmelsevis så stora som vid skeppsmaskförsök.

Bolidenbolagets impregneringsmedel för virke har
prövats även mot skeppsmask. Dessa försök hava
delvis utförts i samarbete med Göteborgs
hamnförvaltning, som varit intresserad av att få fram
effektiva skyddsmedel mot skeppsmasken.

För under 1934 igångsatta prov iordningställdes
sammanlagt 20 furuklotsar av storleken 10 X 10 X 15
cm. Klotsarna voro indelade i 4 serier med 5 klotsar
i varje. Tre av serierna voro impregnerade med
lösningar av olika arsenikföreningar, medan den fjärde
serien förblev obehandlad för att belysa
skeppsmask-angreppens intensitet. Impregneringslösningarnas
sammansättning var sådan att resp arsenikföreningar
utfälldes i svårlösligt tillstånd under de impregnerade
klotsarnas torkning. En första serie klotsar
impregnerades med en lösning, som vid kemisk reaktion med
virket utfällde kromarsenat. En andra serie klotsar
impregnerades med en lösning, som utfällde
zinkarse-nat, när den ammoniak, med vars tillhjälp zinkarse-

Fig. 1. Snittytor av klotsar som varit utsatta för skeppsmaskens angrepp under 2
år. Klotsen längst till vänster, av vilken två snittytor visas, är oimpregnerad. De
övriga klotsarna äro från vänster till höger behandlade med barium-, krom- och
zinkarsenat. Den oimpregnerade klotsen är starkt angripen, medan de
impregnerade äro intakta.

Fig. 2. Klotsarnas utseende i augusti 1940. Raden till
vänster består av zinkarsenätimpregnerade klotsar, raden
till höger av starkt förstörda oimpregnerade klotsar.

nätet upplösts, avdunstade under torkningen. I den
tredje serien, där ättiksyra använts för upplösningen,
utfälldes bariumarsenat. Liksom ammoniaken fick
även ättiksyran avdunsta efter impregneringen. De
använda impregneringslösningarna voro alla 3 %-iga
med avseende å arseniksyra (As205).

Sedan de impregnerade klotsarna torkat, utsattes
samtliga serier i augusti 1934 vid Rya i Göteborgs
yttre hamn för skeppsmaskens angrepp. I juli 1936
dvs efter två år, borttogs en klots från varje serie för
närmare undersökning. Det visade sig härvid att den
oimpregnerade klotsen var starkt
angripen, medan de tre
impregnerade voro fullt friska. Fig. 1
visar snittytor av de undersökta
klotsarna.

Yid ifrågavarande tidpunkt
hade Bolidenbolagets arbeten med
impregneringsfrågan fortskridit så
långt, att den
impregneringslös-ning, som numer i stor skala
användes i skilda delar av landet,
blivit slutgiltigt utarbetad
("Bolidens impregneringssalt"). Med
hänsyn till intresset att få denna
nya lösning praktiskt prövad även
gentemot skeppsmask ersattes de
enligt ovan borttagna fyra klot-

116

23 aug. 1941

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:25:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941v/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free