Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
Ur ovanstående fås knäckningsvillkoret till
Fi (?)
Fr (Q) F 3
F ’
1 3
(?)
(?)
= 0
eller
Fi (?) Fr (?) ■
(<0f.’((0 = 0 ... (89)
É>3 =
8 r3
och
16Ä/E
ZSÄ
qkr = 16 g3 —
(90)
För en balkbro med konstant pendelhöjd är som
framgår av Poreils arbete ekv. (30)
, IEh
Qkr = n*
l4-
(30)
Då i vårt fall kritiska belastningen tydligen är
mindre än för en balkbro med konstant pendelhöjd,
måste
16 e3 < JE4
eller
T <1,826.
Q<
71*
16
Beräkningen av q är relativt enkel, då funktionerna
F1 och V., och deras derivator konvergera mycket
hastigt.
Av ekv. (75) och (76) följer
l3 V-q
Dessutom är, som framgår av tablå 1, kritiska
belastningen för en bro med tre mellanstöd nära lika
med kritiska belastningen för en bro med oo många
stöd. Således också i vårt fall
16 qs oo 60,43 (se ekv. 73)
eller
Q co 1,55
Vi veta nu, att värdet på q, som satisfierar ekv.
(89), måste ligga i närheten av 1,55 och icke
överstiga värdet 1,826. Genom passning finna vi p =
= 1,544.
Den kritiska belastningen blir således
IEh -—3 IEh ____IEh
qkr = 16 q 3
= 16 • 1,544 •
= 58,92
(91)
dvs praktiskt taget lika som för bro med tre
mellanstöd.
Vidhäftning mellan betong och armeringsjärn av
högvärdigt stål
Av civilingenjör ERtlNG REINIUS, Stockholm, LSTF
Sedan Statens industrikommission i vintras genom
cirkulärskrivelser till landets järnförbrukare,
entreprenörer och konstruktörer uppmanade dessa att
spara järn så mycket som möjligt, har frågan om
höjandet av de tillåtna påkänningarna genom
användning av högvärdigt stål som armeringsjärn kommit
i förgrunden.
Att den armerade betongen haft en sådan framgång,
att den uppnått den ledande platsen bland världens
byggnadsmaterial, beror till stor del på den goda
samverkan, som åtminstone vid de hittills brukliga
järnpåkänningarna finnes mellan järnet och betongen.
Innan man övergår till att använda armeringsjärn av
högvärdigt stål, bör man emellertid närmare
undersöka, om denna goda samverkan fortfarande kommer
att äga bestånd vid de högre järnpåkänningarna och,
om så icke är fallet, vilka åtgärder som böra vidtagas.
Den för samverkan mellan betongen och
armerings-järnet viktigaste faktorn är vidhäftningen mellan
dem. Vidhäftningen tar sig uttryck i motstånd mot
järnets glidning och består av adhesion, friktion och
tryck mot ev. utstickande ojämnheter i järnytan. För
beräkning av dessa vidhäftningsspänningars storlek
kan man på en balk undersöka två lodräta snitt med
avståndet dx från varandra. Man finner att
järn-spänningen i varje snitt har en storlek, som motsvarar
momentet i snittet och som kan uttryckas av ekv.
M
o i = —
’ q-Fe
där ø- ~ järnspänningen
M = momentet
q — avståndet från järnens tyngdpunkt till
tryckta betongzonens kraftresultant
Fe — järnarean
Enär dM = Rdx fås
dM Rdx
doi = —— = —■ •
3 Q Fe q Fe
Skillnaden i järnspänning måste tydligen
åstadkommas av vidhäftningsspänningar mellan betongen och
armerings j ärnen
Rdx
Fe ■ dOj = — = ry • n • d ■ n ■ dx
Q
och
_ R
iJ q ■ ti ■ d ■ n’
där rbj — vidhäftningsspänningen
R — avskärningskraften
d := järndiametern
n — antalet järn.
Man finner således, att vidhäftningsspänningen är
störst, där avskärningskraften är störst, alltså i regel
invid upplagen.
Med hjälp av de för betong gällande
elasticitets-ekvationerna kunna, om momentet,
avskärningskraften och balkbredden äro konstanter, de mot olika
betong- och järnpåkänningar svarande balkhöjderna
armeringarna och vidhäftningsspänningarna beräknas
27 sept. 1941
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>