Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Figur 3. Vidhäftning mellan betong och olika sorters järn
vid utdragningsprov.
ning, som kan upptagas mellan järnet och betongen.
På grund av olikheten i Poissons tal blir
tvärkon-traktionen hos järnet ca 0,3 av förlängningen men
hos betong 0,15 à 0,2 av förlängningen, varför draget
järn strävar efter att släppa kontakten med betongen.
Omvänt pressas tryckt järn mot betongen, varigenom
vidhäftningen ökar. Vid tryckt järn kan man därför
nöja sig med kortare förankringslängd än vid draget
järn.
3. Förankring på avstånd från den plats, där
vidhäftningsspänningarna uppträda. Förankringar,
bestående av krokar, stukningar eller extra
förankringslängd, ofta på avstånd från den plats, där
järnspän-ningarna äro störst, äro föreskrivna i
normalbestäm-medserna. Värdet av en dylik förankring på långt
avstånd måste bedömas med hänsyn till den relativt
stora töjning, som ett långt armeringsjärn under hög
påkänning utsättes för, innan förankringen träder i
verksamhet, jfr fig. 2. Ett järn med ff = 2 000 kg/cm2
töjer sig 1 mm på en längd av 1 m. Om
vidhäftningen överskrides, kommer järnet att verka som ett
dragband mellan förankringarna, vilket medför ökad
nedböjning och sprickbildning.
4. Förankringskraftens storlek för olika sorters
järn. I fig. 3 visas diagram över utdragningsprov,
utförda av Wernisch. Provet består av en
järnstång med diam. 3/4", ingjuten vertikalt i en
betongcylinder, 6" hög och med 6" diam. Betongens
hållfasthet var efter 28 dygn 225 kg/cm2. Kurvorna
representera vidhäftningen i kg/cm2 i förhållande till
den uppmätta glidningen i den obelastade järnändan.
Betydligt lägre vidhäftning än vanligt rundjärn med
valshud har som synes polerat rundjärn, under det
att de båda kamjärnstyperna ha avsevärt högre
vidhäftning. Kamjärn A har glest och kamjärn B
dubbelt så tätt sittande kammar, vilket också medför
förbättrad vidhäftning för kam järn B.
I fig. 4 visas diagram över balkprovningar med
motsvarande värden på vidhäftningen i förhållande
till glidningen hos den utstickande järnändan.
Betongen är av samma slag som förut. Här är
kamjär-nens överlägsenhet över rundjärnet icke så stor som
vid utdragningsproven men visa dock 30—40 %
högre värden. De översta kurvorna i diagrammet
visa vidhäftningen vid gängade järn. Kärndiametern
är samma som rundjärnens diam. s/4". Gängantalet
är 9 st. per tum, gänghöjd 3,2 mm resp. 1,6 mm.
Om rundjärn smörjas med resp. blir förorenade av
olja eller fett, sjunker vidhäftningen katastrofalt,
medan för kam järn verkan blir så att vidhäftningen
vid den första lilla rörelsen blir mycket låg, under
det att brotthållfastheten blir i det närmaste lika hög
som förut.
5. Järnpåkänningens inverkan på vidhäftningen.
Såsom nämnts i punkt 2, strävar draget järn på grund
av olikheterna i Poissons tal att släppa kontakten
med betongen. Det är tydligt, att detta
bortdragande av järnet från betongen, som blir mera
utpräglat ju högre spänning järnet har, medför en
försämring av vidhäftningen, särskilt för släta rundjärn.
Om sträckgränsen överskrides, blir tvärkontraktionen
så stor, att vanligt rund järn kommer att ligga
alldeles löst i betongen och icke kunna prestera någon
nämnvärd vidhäftning. Kammarna i ett kamjärn ha
däremot förmågan att även efter en viss
tvärkontrak-tion bita sig fast i kringliggande betong. Denna
fråga har betydelse för kontinuerliga och inspända
konstruktioner. En fritt upplagd platta eller balk
har den största vidhäftningsspänningen, där
järnpå-känningen går ned emot noll, medan en inspänd
platta eller balk har den största
vidhäftningsspänningen, där järnpåkänningen är störst och således
förmågan att åstadkomma vidhäftning är minst.
6. Järnets ställning vid gjutningen. Jämförande
undersökningar ha visat, att vidhäftningen är
avsevärt större för järn i vertikal än för järn i horisontal
ställning vid betonggjutningen. Denna skillnad
mellan vertikala och horisontala järn är beroende på
sättningen hos betongen, innan den hårdnat. Denna sätt-
0.1 0,2
Glidning i järnånden
0.3 mm
r
228
J-J
76
y
! i
k 226 -»i „
-
Figur 4.
Vidhäftning mellan betong och olika sorters järn
vid balkprovning.
134
27 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
