Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
Ekonomiska lättbetongtak
Av civilingeniör H. SEB. THAM, Stockholm, LSTF.
Under de senaste åren ha fribärande, armerade
lättbetongplattor i stegrad omfattning funnit användning
som takmaterial på moderna industribyggnader. Den
armerade lättbetongen har här fyllt ett stort behov, i
det den möjliggjort konstruktionen av ett lätt men
ändock starkt, brandsäkert och underhållsfritt
massivtak med mycket god värmeisolering till lågt -pris.
Tack vare materialets låga vikt har det även oftast
visat sig möjligt att ersätta äldre eldfarliga trätak
med lättbetongtak, utan att den bärande
konstruktionen behövt förstärkas. Sedan numera allt flera
konstruktörer och byggherrar helt övergått till detta
takmaterial, synes det med hänsyn till frågans stora
ekonomiska betydelse önskvärt att för en större publik
framlägga de tankegångar, som leda till den mest
ekonomiska lösningen av denna konstruktionstyp.
I en artikel kallad "Rationell användning av
lättbetong i ytterväggar" (TT vv 1940, h 4, s 54), har förf.
framlagt en metod för beräkning av den ekonomiska
isoleringen för ytterväggar. På liknande sätt vore
det möjligt att bestämma det mest ekonomiska
Æ-vär-det för ett tak, om icke takets egenvikt i hög grad
påverkade den bärande konstruktionens kostnad. Om
man bortsåge från denna faktor, kunde man vid valet
av lättbetongmaterial för ett tak utan vidare använda
den i nämnda artikel angivna formeln för
bestämning av den ekonomiska tjockleken (varvid mb = 0
och Kh := 0) för vart och ett av de ifrågakommande
lättbetongmaterialen och sedan jämföra deras
kostnader inbördes. Detta vore emellertid icke ekonomiskt
försvarligt, eftersom de olika materialen ha olika vikt
och takets egenvikt har stort inflytande på den
bärande konstruktionens kostnad.
För erhållande av minsta totala kostnad för ett tak
av lättbetong måste följande beaktas:
Ju lägre volymvikt ett lättbetongmaterial har, desto
större är isoleringsförmågan. Högre volymvikt
medför alltså för viss önskad isolering större tjocklek,
varav följer en ökning av egenvikten, som kan bli högst
avsevärd. Det är därför i detta
sammanhang av särskild betydelse att
beakta materialets volymvikt.
Yid de volymvikter det här är fråga
om — värden mellan ca 0,4 och 1,0 —
är värmeledningstalet ß) praktiskt taget
en linjär funktion av volymvikten. Inom
detta intervall utförda provningar å
ifrågakommande material visa, att
relationen med god approximering kan
skrivas:
1 — 0,17 / -f- 0,015 (ekv. 1)
där 1 — värmeledningstalet för torrt
. , . kcal
material i —–––
C • m ■ h
y = volym vikten för torrt material
i ton/m3.
Med hänsyn till i materialet
kvarblivande fuktighet räknas enligt veder-
tagen praxis för säkerhets skull med 10 % ökning av
volymvikten, vilket anses motsvara 20 % ökning av
värmeledningstalet.1 Då erhålles ur kända samband:
G — 1100 • y ■ d + C (ekv. 2)
där G = vikten av färdigt tak i kg/m2
d != takplattans tjocklek i m
C — vikten av takplattans armering och
vattenisoleringen (2 lag papp i varmasfalt), i allt
ca 15 kg/m2
och
= w< + my -f mp +
d
1,27
(ekv. 3)
där k — värmegenomgångstalet i
kcal
C • m2 • h
m,
„ mp = inre resp. yttre ytmotstånd samt värme-
°C • m2 • h
motstånd hos pappisolering, i allt ca 0,20 — —- .
KCal
På grundval av ekv. 1—3 har vidstående
nomogram konstruerats (fig 1). Med dess hjälp kan vid
givet /-värde för ett visst önskat Æ-värde erforderlig
plåttjocklek d och resulterande egenvikt G av det
färdiga taket direkt avläsas.
Ett praktiskt exempel torde bäst klarlägga
volymviktens betydelse.
Exempel: Ett tak skall konstrueras för k \= 1,0 av
lättbetong med volymvikten a) 0,50 t/m3, alternativt
b) 0,75 t/m3.
Ur nomogrammet erhålles i fall a) d ~ 0,10 m och
G = 70 kg/m2, samt i fall b) <2 = 0,14 m och G — 130
kg/m2.
I det senare fallet blir alltså tjockleken 40 % och
vikten ej mindre än 86 % större än i det första fallet.
Yad innebär detta för den bärande konstruktionen?
i Detta tillägg är i första hand avsett att tillämpas på
väggkonstruktioner. För takplattor, som ju äro isolerade mot
yttre fuktighet, är tillägget i normala fall onödigt stort.
Qs 0,9 ]fi 1.2 l.4l6l/2o
k
kcal
6 kg/.t.
Fig. 1. Nomogram för bestämning av erforderlig plåttjocklek d och
resulterande vikt G- för visst önskat fc-värde vid givet y, eller omvänt, för
bestämning av k och G vkl givna d och
22 nov. 1941
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
