Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
överdrift skulle man nu kunna säga, att St. 52 i all
synnerhet efter den sista händelsen allmänt ansågs
som ett material, som man borde söka undvika i
svetsade konstruktioner, och det tog en rundlig tid, innan
man återvann förtroendet för detsamma. Den direkta
följden av sprickbildningen blev, att inskränkningar
påbjödos i materialets användning (B). Bl a finge
flänsplåtar med tjocklek över 30 mm icke användas,
då man ville undvika upphärdning på grund av för
häftig värmeavledning.
Balkarna till de nyssnämnda broarna voro av rätt
avsevärda dimensioner. Bron vid Bahnhof Zoo hade
en livplåtstjocklek av 30 mm, och flänsarna voro
sammansatta av en dörnenprofil (620 X 65 mm2, fig.
2) och ett plattjärn (650 X 65 mm2). Livplåten hade
svetsats till flänsen medelst X-fog. Även i balkarna
till rüdersdorfbron hade dörnenprofiler (660 X 39
mm2) kommit till användning (4).
Då sprickorna i balkarna till bron vid Bahnhof Zoo
upptäcktes, antog man, att de förorsakats av
härd-ningsfenomen i övergångszonen. För att undersöka,
om antagandet var riktigt, företog man
härdningsför-sök med flänsplåtstycken på så sätt, att dessa efter
uppvärmning till lämplig temperatur avkyldes i
vatten. Brottgränsen stegrades därvid från 60 kg/mm2
till 120 kg/mm2. Detta försök visade alltså, att
materialet starkt tenderade till upphärdningar vid
häftiga temperaturväxlingar (5).
Ehuru resultatet av ett sådant härdningsförsök
knappast kan anses tillämpligt på de förhållanden,
som äro rådande vid svetsningen, händer det dock,
att avkylningshastigheten vid svetsning av så tjockt
material som det, som förekom i dessa balkar, blir
så stor, att betydande hårdhetsstegringar uppkomma,
om sammansättningen hos materialet är olämplig,
och menligt influera på materialets egenskaper. Nya
föreskrifter (1) rörande sammansättningen av St. 52,
som togo sikte på detta, utfärdades därför, varvid
den tillåtna kolhalten, liksom halterna legerings-
beståndsdelar maximerades på följande sätt:
%
C — 0,20
Si = 0,50
Mn —1,20 + O^O1
Cr rzrO^O1
Mo — 0,2g1
Cu —0,55
P :—0,06
S —0,06
Genom dessa föreskrifter för sammansättningen
hade man i viss mån motverkat alltför stora
hårdhetsstegringar i övergångszonen, men för att få fram
de önskade hållfasthetsegenskaperna hos materialet
måste man ge det en sådan sammansättning, att
risken för kraftiga hårdhetsstegringar ändå var aktuell.
Fig. 3, som omfattar resultat från försök, gjorda
i Valfritt.
6 3 A 5 6 3
E.le.h1roddiameter i mm
Fig. 3. Sambandet mellan upphärdning och elektroddimension.
med stål av normerad sammansättning, visar, att
hårdheten kan antaga mycket höga värden, om icke
tillräckligt stor mängd energi tillföres arbetsstycket,
dvs om t e som skett vid de försök, som givit bildens
maximivärden, alltför klen elektrod kommit till
användning i förhållande till plåttjockleken.
Den i Tyskland då gällande föreskriften, att den
första strängen i en halssvets skulle läggas med klen
elektrod, måste därför anses vara i högsta grad
medskyldig till uppkomsten av höga hårdhetsstegringar.
Man hade emellertid en känsla av att normeringen
icke i tillräckligt hög grad garanterade god
svetsbar-het. Bierett och Stein (6) säga t e om densamma i
en redogörelse, som behandlar St. 52, att
sammansättningen "icke blev normerad på basis av noggranna
försök eller gjorda erfarenheter utan snarare
instinktivt fastställd". Man ansåg det därför behövligt med
ett materialprov, med vilket man i varje särskilt fall
kunde visa, huruvida man kunde vänta, sig
svårigheter vid svetsningen eller icke.
Materialprovningsanstalten i Berlin-Dalhem, som fått i uppdrag att
skaffa fram ett sådant prov, rekommenderade två
på-svetsprov, nämligen ett dragprov, som icke fick
någon betydelse, samt ett bockprov, som däremot kom
till användning.
Detta bockprov (fig. 4) utföres på följande sätt. I
_6QO________t • SO
Fig. 2. Flänsprofil enl. Dornen.
Fig. i. Påsvetsbockprovets dimensioner.
27 sept. 1941
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
