Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
komma bestående standardiserade
provningsförfarande och härigenom försvåras i betydande grad
jämförelse mellan resultaten från lika undersökningar. Detta
är så mycket mera beklagligt, emedan just sådana
anisotropa och varierande material som trä, med
mycket varierande individuella provningsresultat, kräva
stort antal prov för fastställande av en eller annan
egenskap. Det är ju då också naturligt att man vid
resultatens bearbetning söker draga nytta av tidigare
utförda undersökningar. Så har också förf. gjort i
föreliggande fall, varvid hänvisas till vissa
undersökningar, som utförts vid Forest Products Research
La-boratory i England. Vid dessa undersökningar över
böjhållfastheten ha använts i huvudsak felfria
provkroppar med dimensionerna 2,5 X 2,5 X 50 cm och
dubbel punktbelastning på tredjedelen av spännvidden.
Provningen verkställdes vid växlande temperatur,
nämligen —18,5% —3°, +3°, +22° och +50°C.
Fuktighetshalten var vid huvudparten av proven ca
12 %, men vid några prov, som provades vid -—-30C,
70 %. Resultaten äro mycket intressanta, i det att
temperaturen tydligen har betydligt större inverkan
på hållfasthetsegenskaperna än vad man i allmänhet
föreställer sig. Vid torrvolymvikt 0,42 och
fuktighetshalt 12 % ökar böjhållfastheten i medeltal vid — 20°C
ca 40 % och minskar vid + 50 °C ca 17 % jämfört med
böjhållfastheten vid + 22°C. De individuella
resultaten äro dock helt naturligt mycket varierande. Även
elasticitetsmodulen hos virket ökar med fallande
temperatur. Det är utan vidare klart, att det i virket
frusna vattnet kan öka hållfastheten och styvheten,
och det är nog också troligt, såsom förf. antager, att
cellbindemedel och hartser stelna mera, ju lägre
temperaturen sjunker. Vid låg temperatur blir också
böjbrottet sprött och såväl nedböjning vid brott som
böjarbetet når sitt maximum vid 0°C.
Ehuru förf. särskilt synes intressera sig för att genom
undersökningsresultaten finna en nöjaktig förklaring
till stormfällningar och nedbrytningar av växande
träd genom isbarksbeläggningar, äro resultaten
emellertid utan tvivel av intresse även i fråga om
temperaturens inverkan på konstruktionsvirkets
hållfasthetsegenskaper.
Gustaf Winberg.
Dansk teknik gennem 100 aar, belyst i
levnedsskild-ringer, af Povl Vinding, 26 X 18 cm, 229 s, 73 bilder,
Gads forlag, Köpenhamn 1939, 7,50 d kr.
Det är Danmarks första tekniska århundrade, som
Köpenhamns brandchef, tekn dr Povl Vinding, på ett
lysande sätt presenterar genom att skildra elva
stormäns gärning. De äro fyra kemister, fyra mekanister
och tre väg- och vattenbyggare. Flera behövs ej för
att prägla ett sekels uppsving.
Som sig bör inledes serien med elektromagnetismens
upptäckare (1820), Hans Ørsted (1777—1851),
vilken skapade den Polytekniske læreanstalt 1829, två
år efter vårt Teknologiska institut (TI). Liksom
överallt annorstädes gällde det att övervinna
teologernas motstånd. Sålunda förklarade Grundtvig
matematik och naturvetenskap vara trons fiender. Det är
Ørsteds stora förtjänst att redan från början ha givit
denna högskola en vetenskaplig prägel, medan vi i
Sverige knappast nådde upp på detta plan förrän
under 1900-talets första decennier.
Vi ha också anledning minnas Julius Thomsen
(182 6—1909), värmekemins skapare (1852), vilken
1857 införde utbildning av civilingenjörer (väg-,
vat-ten- och järnvägsbyggare). För honom gällde det
även att övervinna de juridiskt utbildade
ämbetsmännens oförståelse för tekniken, ett förhållande som
ofta hämmar utvecklingen i de nordiska länderna.
Den förste väg- och vattenbyggaren i serien är
Georg Ambt (1847—1919), den skicklige skaparen av
Köpenhamns avloppsväsen och statsbanechef (1902),
varvid han införde ledareprincipen. Som sakkunnig
var han ofta anlitad i Sverige, bl a 1915—18 som
ordf. i bangårdskommissionen i Stockholm.
Kemisten Johan Irminger (1848-—1938) kan väl
betraktas som aerodynamikens grundare och vid
teknikermötet 1897 i Stockholm framlade han sina
resultat om vindtrycket, bl a på byggnader. 1924 inledde
han samarbete med professor Christian Nøkkentved,
vilken vi minnas från hans föreläsning i
V-avdelning-en 1939 13/2 (TT vv 1939 h 2 s 26).
En mäktig förgrundsgestalt är väg- och
vattenbyggaren Frederik Johannsen (1855—1934), vilken
blev den förste teoretiskt utbildade storentreprenören,
varvid han bl a införde pneumatisk grundläggning.
Gav sig därefter in på elektriciteten, i det han
el-fierade Köpenhamns spårvägar (1898—1902) och
fr o m 1903 satte telefonväsendet på fötter.
Inom byggnadsämnesindustrin erinrar man sig
Alexandeb Foss (1858—1925), skaparen av
Danmarks tegel- och cementtillverkning och
överhuvudtaget en av den internationella storindustrins
förgrundsfigurer. Detsamma gäller Pohl Larsen (1859
—1935).
Professor Harald Immanuel Hannover (1861—
1937), materialprovningens förnämsta namn i
Norden, och professor Asger Ostenfeld (1866—1931),
byggnadsstatikern och brobyggaren, äro ju så kända
hos oss, att endast namnen behöva påpekas.
Rättvisligen återstå slutligen att meddela de övriga
i den förnämliga kretsen. Bägge hade hela världen
till arbetsfält, Gustaf Adolf Hagemann (1842—1916)
inom den kemiska industrin och Ivar Knudsen (1861
—1920) på verkstadsområdet, framför allt i fråga om
dieselmotorn.
Det är märkligt att iakttaga, huru mycket
gemensamt, som präglar dessa skapande män. Framför allt
var det en djup fosterlandskärlek samt tro på
Danmarks framtid och möjligheten att göra sig gällande
utomlands. Som rektorer, professorer och
ordförande visade de ett levande intresse för den tekniska
högskolan och Dansk ingeniörforening (bildad 1892) samt
togo sig an teknologerna och de unga ingenjörerna
på ett förebildligt sätt. Det ligger något av livslust
över dessa högtidsmöten, då studenten gör sitt
inträde, civilingenjören utexamineras och
ordförandeskiftena eller hedersledamotskapen festligt begås. I
jämförelse härmed ligger det en andlig torftighet nära
fryspunkten inom vissa kretsar av den tekniska världen
i Stockholm.
Det vore en värdig uppgift för Tekniska museet
att skapa en dylik bok att sätta i händerna på varje
nybliven student, så att denne finge klart för sig, att
teknik är vetenskap och praktik, fantasi och handling
samt idealitet till mänsklighetens bästa. Våra danska
kamrater ha riktigt uppfattat detta, då de tro på
ingenjörerna som nutidens apostlar.
R 8
Finlands blå-vita bok II, om Sovjetunionens
inställning till Finland efter freden i Moskva, int. politik 20,
av Utrikespolitiska institutet, 20 X 14 cm, 148 s, Koop.
förb. förlag, Sthlm 1941, 2,75 kr.
När stormakterna 1940 12/3 gjorde snittet i
Finlands statskropp, var det en den klumpigaste
operation, ty därmed avskars landets nervsystem på
samfärdselns område. Vägar, järnvägar, farleder och
flottleder klipptes av och berövades ändpunkterna vid
Finska viken och Ladoga. Vattenkraftverk skildes
från sjöregleringar, för att icke tala om huru
industriella mönsteranläggningar isolerades, särskilt inom
skogshushållningen.
27 sept. 1941
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
