Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 jan. 1942 - Hållfasthetsundersökningar på sanitetsporslin, av Otto Forsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
fixtures" finnas emellertid inga hållfasthetsfordringar
utan endast; föreskrift, att brottstycke av materialet
efter nedsänkning i rött bläck under en timme icke
får visa färgning genom glasyren, eller hava
absorberat bläck till större djup än 1/8" innanför brottytan.
Sjukhusens standardiseringskommitté har i
samband med sina strävanden efter standardisering av för
sjukhusändamål lämpliga former för sanitetsgods
även upptagit frågan om uppställande av normer för
hållfasthetsegenskaperna hos sådant gods. Med
sanitetsgods avses därvid porslinsföremål av alla de
olika slag, som användas inom hälsovården.
Början till standardisering har gjorts med tvättställ och
w. c.-stolar. Avsikten är emellertid att gå vidare
på den inslagna vägen och även söka åstadkomma
standardföreskrifter för tallrikar m. m.
På initiativ av ingenjör Hjalmar Olson vid
Gustavsbergs porslinsfabrik har därvid tillämpats
följande plan för de utförda undersökningarna. Enskilda
fabrikanter, främst det företag, vars chef ingenjör
Olson är, ha utfört omfattande undersökningar av
såväl egna som andra fabrikers tillverkningar för att
på detta sätt så att säga kartlägga området. Sedan
detta arbete avslutats, ha resultaten delgivits Statens
provningsanstalt, som av A.-b. Gustavsberg fått i
uppdrag att utföra en jämförande undersökning i
olika avseenden av de fabrikat tvättställ, som under de
senaste åren använts mest i Sverige. I det följande
kommer att närmare redogöras för därvid använda
metoder och erhållna resultat. Genom
sammanställning av de erhållna resultaten med de vid hygienisk
bedömning gjorda iakttagelserna1 avsågs att komma
fram till normer, som i tillbörlig grad kunna
tillgodose såväl anspråken på god hållbarhet hos föremålen
som hygienens krav.
Vid Statens provningsanstalt utförda provningar.
Av fjorton olika fabrikat inköptes av
provningsanstalten direkt i öppna marknaden två till fyra
tvättställ av nära lika typ och storlek. Av ett av
fabrikaten inköptes därjämte ett par disklådor. Dessa
fabrikat äro i nedanstående tabell betecknade med
bokstäver A till N, samhöriga med de i dr Nordgrens
uppsats använda beteckningarna. Numren I, II etc.
ånge olika exemplar.
Ur föremålen utskuros med karborundumskiva
erforderliga provstycken ur motsvarande delar.
Skärningen skedde under kraftig vattenkylning, och
skivan fick ofta skärpas om. Sprickbildning vid
skärningen uppstod i regel icke. Uttagning och
iordningställande av provstycken är emellertid tämligen
tidsödande och därför relativt dyrbar.
Porositet. Som mått på porslinsgodsets porositet
och sintringsgrad har tagits godsets förmåga att
uppsuga vatten. För tallrikar o. d. tillämpas i U. S. A.
metoden att torka glaserade provstycken vid 110°C
till konstant vikt och därefter koka dem i vatten
under 5 tim. De få därefter kvarligga i vattnet under
20 tim. samt upptagas, avtorkas med en fuktig duk
och vägas. Absorptionen beräknas såsom
viktökningen i procent av torrvikten. Yid provning enligt
denna metod ha endast de relativt små brottytorna av
godset möjlighet att suga in vatten, varjämte i
porerna befintlig luft hindrar vattenuppsugningen.
1 X>r Ounnar Nordgren, Teknisk tidskrift, h. 10, 1941.
Provningsanstalten har därför icke ansett denna
metod tillfredsställande utan har i stället tillämpat
följande metod, nära överensstämmande med en av G.
Hammar1 angiven metod. För provning uttagas på
skilda ställen minst 3 provstycken ur föremålet,
vartdera med ca 30 cm3 volym. Sedan glasyren bortslipats,
torkas provstyckena i 3 tim. vid 150°C och vägas
efter avsvalning med en noggrannhet av 0,01 g.
Omedelbart härefter inläggas provstyckena i en
vakuum-exsickator, som under 15 min. evakueras till ett
tryck av 50 mm Hg. Härefter införes luftfritt
vatten långsamt i exsickatorn, tills det når över
provstyckena, varefter luft insläppes i exsickatorn.
Provstyckena få sedan ligga 18 tim. i vattnet, varpå de
upptagas, avtorkas med en fuktig, urvriden linneduk
och vägas. Vattenuppsugningen beräknas i % av
torrvikten och medeltalet för de tre provstyckena
uträknas.
Någon uttömmande undersökning av olika
faktorers inflytande på de vid sådan provning erhållna
resultaten har icke medhunnits. Det har emellertid
vid utförda provningar framgått, att resultaten för
de olika provstyckena ur samma föremål inbördes i
regel nära överensstämma. Den ringa variation i
godstjocklek, som normalt föreligger, synes icke
heller ha någon större eller systematisk inverkan. Vid
ett fabrikat ha emellertid starkt varierande värden
erhållits.
Hållfasthet. För utrönande av porslinsgodsets
hållfasthetsegenskaper ha utförts tryckprov, böjprov och
slagprov på ur föremålen utskurna provstycken.
Tryck prov ha utförts på kvadratiska
provstycken med ca 15 mm sida och tjocklek lika med
godstjockleken, ca 6 à 8 mm. Provstyckena ha
plan-slipats med en största tjockleksskillnad av 0,01 mm.
Tryckningen skedde mellan planslipade, härdade
stålytor. Ena tryckytan var sfäriskt lagrad mot en
20 mm stålkula. Trycket ökades med ca 4 000
kg/cm2 pr min. Från varje föremål utfördes 4 à 5
tryckprov. Fig. 1 visar en del av den använda
tryckpressen med insatt provstycke.
Böjprov utfördes på provstavar med bredd ca
15 mm, utskurna ur plan del av föremålet. Glasyren
å stavarna fick sitta kvar, men kanterna putsades,
S cl cltt grader och brottanvisningar avlägsnades.
Då så erfordrades, planslipades stavarna vid
tryck-och uppläggningsställena för erhållande av god
anliggning. Staven upplades horisontellt på lågkant
på två stöd med 100 mm avstånd från varandra och
belastades på mitten, till dess brott inträdde.
Belastningsökningen utgjorde 250 kg/cm2 pr min. Ur
varje föremål undersöktes minst tre provstavar.
Fig. 2 visar den för böjproven använda maskinen
med inlagd provstav.
Sia g prov utfördes på provstavar med bredd ca
15 mm behandlade som böjprovstavarna.
Provningen skedde med en pendelhammare. Stödavståndet var
70 mm. Provstaven avslogs med ett slag och
slagarbetet uppmättes. Ur varje föremål undersöktes 3 à 4
provstavar. Fig. 3 visar pendelhammaren med inlagd
provstav samt visare och skala för mätning av
uppslagshöjden.
Svällningsprov i vattenånga. För att utröna, vil-
1 Sprechsaal 65 (1932) 471—72, samt Berichte der
Deut-schen Keramischen Gesellschaft 1940, häfte 2, sid. 62. R. Ricke
och H. Heinstein.
11 10 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
