Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 jan. 1942 - Motala ströms regleringsförening 25 år, av John Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
samhet för att Ni velat hörsamma vår inbjudan att
med oss högtidlighålla denna dag, då
Regleringsföreningen fyller 25 år. Föreningen bildades nämligen
i dag för 25 år sedan, eller den 30 december 1916,
vid ett sammanträde här på Standard hotell.
Förslaget att reglera Motala ström nedom sjön
Roxen och strömmens tillflöden genom Svartån
omfattades med stort intresse av de vid sammanträdet
närvarande, vilka utgjordes av flertalet
vattenverksägare i dessa vattendrag, och det uttalades allmänt
den meningen, att regleringen borde komma till stånd
så snart som möjligt. Till en början skulle man
dock inrikta sig på att endast reglera sjön Sommen.
Frågan om reglering av sjöarna Roxen och Glan
måste anstå tills vidare, enär en av Kungl. maj:t
tillsatt kommission då var sysselsatt med utredning av
frågan om omläggning av Göta kanal från Roxen
till Glan och vidare väster om Norrköping till
Bråviken i närheten av Motala ströms utlopp. Innan
detta förslag tagit fastare former, kunde man
givetvis ej göra något åt reglering av dessa sjöar.
Reglering av sjön Sommen var ingen ny tanke.
Den påstås leda sitt ursprung redan från biskop
Brasks dagar, då tvenne i det s. k. Draget vid sjön
Sömmens utlopp i Andersbosjön befintliga stenrevlar
skulle ha blivit utlagda. Några bevis för denna
folksägens riktighet kunna givetvis ej presteras, men
stenrevlarna omtalas i den av Brookman på
1670-talet utgivna berättelsen om Östergötland. Själva
regleringsfrågan tillhör dock nutiden. Den togs upp
år 1872 av den dåvarande disponenten för Boxholms
a.-b. G. Hanström. Vattenfallen vid Boxholm äro de
översta nedom Sommen och ha en sammanlagd höjd
av omkring 30 meter. En bättre hushållning med
vattnet från sjön, som vid lägsta avrinning ej
utgjorde mer än ett par kubikmeter pr sekund, var
därför av stor betydelse för bruket. Det för ändamålet
då uppgjorda förslaget kunde emellertid på grund
av kostnaderna ej realiseras. Samma öde rönte ett
senare omkring år 1890 framlagt förslag, som även
då kom från Boxholms bolags disponent,
brukspatronen Wilhelm Wettergren. Ärendet vilade nu åter
några år och upptogs år 1906 av Kungl,
järnvägsstyrelsen, som hade tanke på att i och för
elektrifiering av vissa statsbanelinjer förvärva några
vattenfall i Svartån. För dessas rationella utnyttjande
ansågs det erforderligt att utröna möjligheterna för
att reglera sjön Sommen. Förslag härtill
upprättades på Kungl, järnvägsstyrelsens anmodan av A.-b.
Vattenbyggnadsbyrån. Nu var intresset för
Sömmens reglering väckt även hos övriga
vattenfallsägare i Svartån och, ehuru Kungl, järnvägsstyrelsens
planer ej blevo realiserade, dog ej frågan, utan den
fördes tvärtom vidare under årens lopp, till dess att
resultat nåddes genom bildandet av Motala ströms
regleringsförening i dag för 25 år sedan.
Sjöregleringar äro emellertid långsamma procedurer, och då
stränderna kring sjön Sommen uppgå till en längd
av ej mindre än omkring 300 km, tog det lång tid
med värderingar och andra förberedelser för den laga
syneförrättningen liksom även för själva synen,
varför slutligt tillstånd till regleringens genomförande
ej meddelades förr än den 31 januari 1922. De för
regleringen erforderliga arbetena, uppförande av en
regleringsdamm vid Laxberg samt en del
upprensningar i vattendraget, voro däremot snart utförda, och
år 1924 kunde regleringen träda i full verksamhet.
Företaget invigdes då av landshövding Trolle.
Frågan om dygns- och veckoreglering av sjön Glan
togs upp av vattenfallsintressenterna i Norrköping
år 1919. Detta år var ett ovanligt torrår, och
industrien i Norrköping led hårt av vattenbrist. Man
önskade därför få utrönt, om icke tillstånd skulle
kunna erhållas till att nattetid och under
söndagsdygn få hålla vattnet inne i sjön Glan för att
erhålla större avrinning från sjön under de timmar,
då stadens fabriker voro i arbete. Framställning
i ärendet gjordes hos Söderbygdens vattendomstol,
men behandlingen där tog mycket lång tid i anspråk,
och utslag i ärendet avkunnades först år 1933.
Främsta anledningen till det långa dröjsmålet voro
de vidlyftiga utredningar, som måste verkställas för
att häva framkomna farhågor för att genom
regleringen skulle uppstå sanitära olägenheter. Dessa
farhågor hystes i första hand av Norrköpings stad, som
fruktade att, då under söndagsdygnen blott en ringa
vattenkvantitet skulle framsläppas i strömmen, härav
skulle kunna följa, att de i denna utmynnande
avloppsledningarna i allt för hög grad skulle förorena
strömmens vatten. Skrifter växlades, ett flertal
experter tillkallades, och det drog ut lång tid för
avgörandet av det säkerligen rätt så kvistiga ärendet.
Regleringen har emellertid nu varit i verksamhet
under flera år på sätt domstolen bestämde, utan att
några olägenheter uppstått, och detta trots att
föreningen på grund av de senaste årens vattenbrist
erhållit provisoriskt tillstånd att i än högre grad
spara på vattnet från Glan och under söndagsdygnen
släppa fram än mindre kvantiteter vatten genom
dammen vid Fiskeby. De i vattendomstolens utslag
meddelade villkoren och riktlinjerna för regleringens
skötsel hava därför visat sig vara fullt betryggande.
Även i sjön Vättern har på senaste tid verkställts
viss reglering. Sålunda företogos under år 1940
genom Kungl, vattenfallsstyrelsens försorg åtgärder
för dygns- och veckoreglering, närmast förorsakad
av de genom kriget uppkomna svårigheterna på
bränslemarknaden, vilka nödvändiggjorde att i
möjligaste mån taga vara på landets resurser i
vattenkraft. Formaliteterna för dessa
regleringsanordningar voro överstökade på några månader, och
regleringen kunde påbörjas redan hösten 1940. Genom dessa
regleringsanordningar har Regleringsföreningen
kommit i närmare samarbete med Kungl,
vattenfallsstyrelsen, ett samarbete som vi hoppas med tiden skall
allt mera utvecklas och lända till båtnad för
kraftförsörjningen inom vår provins.
Vad jag nu anfört är i mycket korta drag en
sammanfattning av Regleringsföreningens arbete under
de gångna 25 åren. De resultat, som genom detta
arbete uppnåtts, kunna för visso sägas väl motsvara
de nedlagda kostnaderna, även om man måste något
justera den i kalkylerna för Sömmens reglering på
sin tid beräknade energivinsten. Men möjligen blir
denna i medeltal något större efter en länge
tidsperiod än den visat sig hittills, enär åren efter år
1924 på ett par undantag när varit ovanliga torrår
inom den del av landet, som tillhör Sömmens
nederbördsområde. För vattenkraftverken nedom Sommen
och i första hand de i Svartån belägna och sålunda
även för de bägge städerna Norrköping och
Linköping, som i denna ha sina största kraftkällor för
16
10 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
