Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 17 jan. 1942 - Röster om teknisk licentiatexamen, av Sven Nordengren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
speciella förutsättningar för en viss bana; de första
åren efter Teknis måste han söka hitta sitt särskilda
arbetsfält. Detta bestyrkes bl. a. av att det område,
där han slutligen hamnar mycket ofta icke är det.
inom vilket examensarbetet utfördes. Ehuru det av
praktiska och ekonomiska skäl väl ofta icke är
möjligt att göra några års uppehåll mellan
civ.-ing.-exa-men och påbörjandet av lic.-studierna, vill föreningen
understryka, att detta ur utbildningssynpunkt vore
önskvärt. Den unge ingenjören skulle härvid bättre
känna sina egna förutsättningar för det yrke, han
väljer, och skulle därjämte ha hunnit mogna under
de första verksamhetsårens praktiska arbete, vilket
med hänsyn till de fördjupade självständiga studier,
som lic.-examen avser, otvivelaktigt vore en fördel.
Om lic.-studierna påbörjas omedelbart efter
civ.-ing.-examen, finns dessutom en viss risk för att de rena
skolbegåvningarna komma att dominera bland de
li-centierande.
I de sakkunnigas förslag förutsättes, att
lic.-stu-diernas förläggande omedelbart efter civ.-ing.-examen
skall vara det normala. Om den ovan skisserade
studiegången med några års uppehåll i studierna skall
få någon allmännare spridning, beror givetvis på
graden av det samarbete, som kan komma att
utvecklas mellan högskolorna och företagen i det
gemensamma syftet att främja och utvidga den tekniska
forskningen inom landet. En smidig form för
undervisningen skulle möjliggöra för
forskarbegåvning-arna att delvis upprätthålla sina ordinarie
tjänster under studietiden, varigenom de ekonomiska
uppoffringarna för lic.-studierna skulle bli avsevärt
mindre.
I detta sammanhang vill föreningen framhålla, att
möjlighet bör finnas för tillgodoräknandet i
lic.-kur-sen av forskningsarbeten, som utföras i industrien
utom högskolorna, ev. skulle kvalificerade,
välme-riterade ingenjörer äga rätt att disputera över en
avhandling utan att ha avlagt tekn. lic.-examen. Större
industriella företag ha ofta laboratorieutrustningar,
som för speciella forskningsområden äro bättre
rustade än högskolornas laboratorier; genom det ovan
antydda hänsynstagandet till arbeten, som presterats
utom högskolorna, kunna dessa laboratorier direkt
tjäna den allmänna högskoleforskningen.
Man bör ha uppmärksamheten riktad på, att
statliga och kommunala verk, som taga större hänsyn till
"examensmeriter" än de privata företagen, kunna
befaras önska tekn. lic.-examen även för befattningar,
där denna examen icke är motiverad. För
exempelvis väg- och vattenbyggare, som i betydligt högre
grad än mekanisterna rekrytera dessa verks tekniska
personal, skulle detta lätt leda till en icke önskvärd
allmän förlängning av studietiden.
Titelfrågan slutligen måste anses vara av tämligen
underordnad betydelse. Det är dock icke lämpligt,
att ett allmänt doktorstitulerande, i likhet med vad
som i det icke akademiska livet förekommer till hrr
fil. licentiater, blir praxis.
Under denna rubrik har professor Wilh. Palmær
i Teknisk tidskrift av den 18 dec. 1941 publicerat
ett yttrande, som han avgivit i
Ingeniörsvetenskaps-akademien rörande det av Kommittén för den högre
tekniska undervisningens ordnande m. fi. avgivna
förslaget om teknisk licentiatexamen. Då jag i mars
1941 varit utsedd av Sv. teknologföreningens avd.
för Kemi och bergsvetenskap att inför nämnda
kommitté framföra vissa synpunkter beträffande
kemiingenjörernas utbildning och jämväl inom Sv.
teknologföreningen i okt.—nov. 1941 deltagit i frågans
behandling, må det tillåtas mig att här ytterligare
i korthet belysa densamma med särskild hänsyn till
den kemiska industriens önskemål och krav.
Professor Palmær framhåller i sitt inlägg att man
i främsta rummet bör ställa följande frågor: 1) hur
lång tid bör offras på utbildningen; 2) hur skall denna
tid bäst användas?
De flesta torde vara ense om att inom den kemiska
industrin behöves dels ett antal kemiingenjörer med
4-årig utbildning, ungefär motsvarande den
nuvarande, dels ett antal sådana med fördjupade
kunskaper i de kemiska ämnena. Däremot gå
meningarna isär om fördelningen mellan dessa
utbildnings-former. Den kungliga kommittén anser att ingenjörer
med utbildning utöver den fyraåriga huvudsakligen
erfordras för industrins forskningsverksamhet. Det
har å andra sidan framhållits att inom vissa
industrier, särskilt den kemiska, i viss utsträckning
erfordras personer med mera djupgående teknisk
utbildning även för uppgifter direkt sammanhörande med
företagets ledning och drift. Det är även nödvändigt
att ge forskningsingenjörerna praktisk erfarenhet om
driften genom anställning i densamma och
fördenskull bör ingenjörerna kunna cirkulera mellan drift
och forskning. Följaktligen måste den högre
utbildningen vad kemiingenjörerna beträffar ske på ganska
bred front, dvs. antalet kemiingenjörer med högre
utbildning bör vara relativt stort.
Om ett större antal studerande skall väntas välja
den längre utbildningstiden får denna inte vara för
lång. Utan tvivel har den långa utbildningstiden
förhindrat teknologie doktorsgradens popularisering. Å
andra sidan får den heller inte vara så kort att en
vetenskaplig utbildning ej kan givas. Man är nog
i allmänhet ense om att den normala utbildningstiden
bör vara omkring 6 år för dem som önska bedriva
fördjupade studier.
Härvid måste civilingenjörsexamen normalt
hunna avläggas på fyra år. Så är ingalunda fallet för
närvarande. Åtminstone 80 % av eleverna borde
kunna avlägga examen på normal tid, men för
närvarande lär siffran för kemisternas vidkommande
ligga under 40 %. Det finns ingen annan möjlighet
att åstadkomma detta än genom att skära ner de
nuvarande kurserna och överge tanken på att i
civilingenjörsexamen för kemiingenjörerna pressa in "en
liten kandidat". Nedskärningen bör dock inte gå ut
över de praktiska ingenjörsämnena.
Sedan så skett torde planen för de fortsatta
studierna böra läggas så att slutexamen kan avläggas
efter ytterligare 2 års studier. För
kemiingenjörernas vidkommande skulle arbetet därvid huvudsakligen
bestå i ett examensarbete i ett teoretiskt eller
praktiskt kemiämne. Härtill skulle komma fördjupade
studier i ett annat kemiämne av motsatt (praktisk
eller teoretisk) art. Det kan ha sin betydelse att de
fortsatta studierna inte göras för ensidiga, men
studierna i biämnet få inte göras för vidlyftiga, så att
examensarbetet inskränkes eller studietiden förlänges
utöver de 2 åren.
24
10 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
