- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
29

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 24 jan. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

häfte 4 ÄGARE; SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 24 jan.

årg. 72 ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 2

INNEHÅLL: Industriellt samarbete. — Waldemar Borgquist 60 år. —- Patentlagförslaget. — En
vetenskaplig publikationsserie från Chalmers tekniska högskola. — Notiser. — Problemhörnan. -—
Sammanträden.

Industriellt samarbete.

En av de viktigaste förutsättningarna för modern
tillverkning är som bekant organiserandet av en
verktygsavdelning, som är i stånd att snabbt och
säkert förse de olika produktionsavdelningarna inom
företaget med erforderliga verktyg och anordningar,
varigenom tillverkningen i sin helhet icke endast
kvantitativt utan även kvalitativt uppnår högsta
möjliga prestationsförmåga.

Eftersom det rationella ordnandet av
verktygsfrågan dessutom har visat sig hava en avgörande
inverkan på ett företags konkurrenskraft och
anseende, har moderniseringen av verktygsmaskiner,
metoder och verktygskonstruktioner, särskilt för de
industrier som äro sysselsatta med större
serietillverkningar, drivits mycket långt, vilket är hedrande
för svensk företagsamhet. Den utveckling, som på
detta viktiga område försiggått under de senaste
decennierna, har till fullo bekräftat, att gjorda
investeringar i förstklassiga verktygsmaskiner, verktyg och
andra produktionsbefrämjande anordningar som regel
varit utomordentligt goda kapitalplaceringar, speciellt
i de fall det rört sig om högvärdig, utpräglad
massfabrikation på långt sikt.

Frågan kommer emellertid i ett annat läge, när
man riktar uppmärksamheten * på den kategori av
mindre och medelstora svenska verkstäder, vilka icke
äro helt inställda på masstillverkning utan på
tillverkning av mindre serier av ett antal olika
produkter, en tillverkningsform, som här i Sverige snarare
är att betrakta som regel än som undantag. I dessa
fall måste verkstäderna för var och en av sina
tillverkningar ligga inne med en icke föraktlig
uppsättning verktyg för en mängd olika detaljer, varför
man här tvingas till en ännu försiktigare avvägning
mellan det i verktygen investerade kapitalet och den
produktion, som kan beräknas bliva uppnådd under
den tid verktygen realiter böra amorteras. En av
nackdelarna med en dylik omfattande
verktygsutrustning ligger bl. a. däri, att tillverkaren ofta blir ställd
inför det svåra problemet i hur hög grad han törs
pruta på kvalitetskravet visavi verktygens
utförande. På grund av de svenska arbetarnas nedärvda
sinne för rejäla arbetsprestationer blir emellertid som
regel resultatet, att de olika verkstäderna komma att
ligga inne med en välgjord, under olika tidsperioder
utökad, men ofta endast temporärt utnyttjad
verktygsuppsättning, som är produkten av högkvalificerat
arbete och i sig representerar ett enormt kapital.

Detta värdefulla produktionsmedel fortfar att växa i
omfång inom de olika svenska företagen, vilka
relativt obekymrade om varandra fortsätta på den en
gång inslagna vägen.

Frågan är nu, om icke många dyrbara
arbetstimmar och en myckenhet dyrbart material skulle kunna
frigöras för andra uppgifter, om inom svensk industri
befintliga verktyg av mera allmän betydelse bleve
föremål för det rationella utnyttjande, som ur
nationalekonomisk synpunkt borde vara till gagn för
landet i dess helhet, speciellt under en brydsam tid.

Tillåter man sig nämligen att göra det
tankeexperimentet, att den svenska maskinindustrien exempelvis
vore förlagd till en enda kolossal byggnad — ett
sätt att se saken som i nuvarande världsläge kan
vara berättigat —• är det uppenbart, att ett otroligt
slöseri med material, arbets- och maskintid bedrives
icke blott ur nationalekonomisk utan även ur de
enskilda företagens synpunkt i och med att man på
olika ställen i denna fiktiva byggnad — t. o. m.
samtidigt — tillverkar en mängd dyrbara verktyg, som
redan äro förhanden inom en annan "avdelning".
Frågan uppställer sig här osökt: Yore det icke
möjligt att under någon form av samverkan kunna
åtminstone till en del eliminera dessa
materialförluster och dubbelarbeten inom "fabrikskomplexet"?

Det kan ifrågasättas, om detta problem mister
något av sin betydelse, därför att de olika
"avdelningarna" i form av skilda företag äro förlagda till
olika platser av vårt land.

Det är en allmän erfarenhet, att vid projektering av
nytillverkning — vi kunna såsom exempel tänka oss
uppläggningen av en ny typ av gengasaggregat —
man ideligen ställes inför frågan, huruvida icke de
eller de detaljerna skulle kunna erhållas från något
håll, där man redan förfogar över passande verktyg,
låt vara att man nödgas taga med i köpet en eller
annan justering av sina konstruktioner. Det är ju
en god regel, att man i en dylik situation alltid först
överblickar vad det egna företagets detaljförråd har
att bjuda på, en regel som det dessvärre alltför ofta
syndas emot på grund av bristande kringsynthet,
men också otillräcklig översikt inom många företag.
Yi förutsätta emellertid, att en dylik inventering av
egna möjligheter utfallit med negativt resultat. Det
gäller då för företagets tekniska experter resp. för
inköpsavdelningen att i god tid uppspåra lämplig
leverantör, vilket emellertid i de allra flesta fall, då

41 10 jan. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free