- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
30

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 24 jan. 1942 - Industriellt samarbete, av Erik Bilde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Udskrift

det ej rör sig om material eller halvfabrikat utan om
konstruktionselement med bestämda dimensioner,
visar sig vara förenat med betydande svårigheter.
Resultatet blir, att man i allmänhet tager det säkra
framför det osäkra och i stället av gammal vana ger
verktygsavdelningen arbete för några månader
framåt med tillverkning av egna verktyg för de sökta
detaljerna.

Mycket skulle säkerligen vara vunnet, om man i
tider som dessa på ett eller annat sätt kunde etablera
en intimare samverkan mellan olika verkstäder i
syfte att utnyttja de produktionsmedel i form av
redan befintliga verktyg, som äro lämpliga för
framställning av allmänt användbara, men ej
standardiserade konstruktionselement. Nästan varje faDrik
har en specialitet på något visst område, och man
skulle i detta sammanhang kunna tala om de olika
verkstädernas "specialstandard". Vissa fabriker
kunna till exempel uppvisa en rikhaltig kollektion av
fasonskruvar, andra en värdefull serie av t. e.
rundklipp eller dragna plåtdetaljer etc.

Man kan nu göra den invändningen, att tendensen
till dylikt samarbete mellan olika företag redan
förefinnes och på sina håll praktiseras. Givetvis, denna
invändning bekräftar i så fall resonemanget. Vad
som här då närmast åsyftas vore en systematiskt
genomarbetad plan för ett mera allmänt och
effektivare samarbete av detta slag mellan våra svenska
företag inom maskinindustrien. (I detta
sammanhang förtjänar omnämnas, att civilingenjör K. A.
Wessblad, denna tidskrifts redaktör, veterligen är en
av de allra första som praktiskt tillämpat här
anförda princip dels vid projekterandet av det s. k.
IBA-gengasaggregatet, ett av de tidigaste i
marknaden, dels vid framställandet av en ny ångmaskin.)

En mäktig faktor i samarbetet mellan de olika
företagen på detta område har det svenska
standardiseringsarbetet varit, och kommer att vara i ännu
högre grad i framtiden. Standardiseringen är
emellertid till sin natur nominativ, medan det
föreliggande förslaget till skillnad härifrån skulle hava till
uppgift att förverkliga en selektiv gruppering av
faktiskt förhandenvarande, genom omständigheterna
givna produktionsmedel för allmängiltiga, eller för
att använda en term från Aseas decimalregister,
osjälvständiga konstruktionselement, vilka på sin
höjd skulle kunna betecknas som "specialstandard"
för tillverkaren i fråga.

Organisationen av ett samarbete av det slag det
här är fråga om borde vara värd att diskuteras i
synnerhet nu, då det mer än någonsin är önskvärt
att betrakta den svenska produktionsapparaten under
en vidare synvinkel än hittills. Många svårigheter
förefinnas och ett flertal berättigade erinringar kunna
göras. Vid ett närmare skärskådande av detta
problem måste man emellertid medge, att de uppnådda
fördelarna komme att bliva avsevärda för alla
intresserade parter samt att de förefintliga
svårigheterna egentligen icke äro större än att de skulle
kunna övervinnas med god vilja.

För att förverkliga en konvention, som skulle ha
till uppgift att genom någon slags clearingcentral
lämna upplysningar beträffande förefintlig
"specialstandard" på olika håll, måste en organisation komma
till stånd, som har till ändamål att klassificera och
registrera för den svenska maskinindustrien allmän-

nyttiga konstruktionselement, som stå till förfogande
tack vare förefintliga verktyg och anordningar.
Detta kan anses vara möjligt under den härför
nödvändiga förutsättningen, nämligen att uppgiften
begränsas. Denna förutsättning är icke systemets
svaghet, utan dess styrka.

Man kan utgå ifrån, att de detaljer, söm kunna
anses vara av allmän betydelse för den svenska
maskinindustrien, i allmänhet kunna begränsas till
enkla, s. k. osjälvständiga konstruktionselement.
Såsom exempel på sådana i och för sig icke
standardiserade element kunna anföras:

Rundklipp och runda, dragna detaljer av olika
dimensioner, kåpor, lock, beslag, hjul, handtag, vevar,
vred, rattar, hylsor, lager, brickor, nipplar,
kopplingsplintar rörkrökar och andra icke lagerförda
rördetaljer, stift, specialnitar, specialskruvar och d:o
muttrar, stansade kugghjul, fasonskruvar, fjädrar av
olika slag etc. Men även ett stort antal sammansatta
s. k. organ, såsom kikkranar, ventiler, kuggväxlar,
snäckväxlar, el. småmotorer och dylikt kunna i
många fall vara av stort värde.

Klassificeringen av detta material kan naturligtvis
till att börja med bereda svårigheter. BL a. måste
därvid en nomenklatur för de olika grupperna och
delarna söka anslutning till eller sträva efter en
allmängiltig terminologi, som icke är alltför påverkad
av ett visst produktionsområde. Värdefulla
anvisningar böra härvid kunna erhållas genom samverkan
med TNC, den förra året bildade institutionen för
teknisk nomenklatur. Det är sannolikt, att en
registrering baserad på Deweys system i en eller annan
form kan komma till användning, varvid den av t. e.
Asea på ett förebildligt sätt utarbetade
decimalregistreringen borde kunna lämna värdefulla uppslag.

De riktlinjer, som i stora drag kunna tänkas vara
ledande vid planeringen av arbetet för en dylik
konvention äro följande:

a) Konventionen upprättar en teknisk
centralregistratur, som utarbetar en plan för klassificering av
lämpliga konstruktionselement av allmän betydelse.

b) Denna centralregistratur gallrar, klassificerar
och registrerar befintlig "specialstandard", som
upprättas av de till konventionen anslutna företagen.

c) Centralregistraturen tillhandahåller
standardblanketter i kortregisterformat, på vilka de olika
företagen allt framgent införa en miniatyrkopia av
nytillverkade, kvalificerade detaljer enligt ovan, i
syfte att ett exemplar av dessa kort tillställes
centralregistraturen och ett annat införlivas med ett eget
kortregister över företagets "specialstandard".

Centralregistraturens allmänna uppgifter skulle
således i huvudsak hänföra sig till

TJrval, Klassifikation och Information

utan avseende på leverans- och kostnadsfrågor,
vilket bleve de till konventionen anslutna
medlemmarnas ensak.

Under förutsättning att det skulle lyckas att
förverkliga en clearingcentral efter ungefär ovan
föreslagna riktlinjer, bleve det möjligt att på ett enkelt
och tidsbesparande sätt få en klar överblick av de
tekniska resurser, som i olika fall stå till buds, då
något av de till konventionen anslutna företagen
skrider till ändringar av förhandenvarande
tillverkningar eller planerar en ny fabrikation. De erfor-

30

24 jan. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942a/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free