Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 24 jan. 1942 - Patentlagförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
mening direkt angivits såsom härrörande från de av
justitieministern utsedda sakkunniga. Härigenom
måste man bibringas den uppfattningen, att nämnda
sakkunniga i alla punkter varit ense med
utredningen. Enligt vad teknologföreningen vid direkt
förfrågan hos de sakkunniga erfarit har emellertid så
ingalunda varit fallet. Tvärtom hava dessa i
väsentliga punkter angivit direkt avvikande mening och
även i en speciell fråga, nämligen beträffande
införandet av hemliga patent, skriftligen till
patentutredningen anmält sitt avståndstagande och
samtidigt givit förslag om, huru de avsedda målen på
annat sätt kunna uppnås. Dessutom har en av de
sakkunniga sammanfattat hela sin inställning till det
avgivna förslaget i en till patentutredningen
inlämnad skrivelse. Visserligen ha de sakkunnigas
befogenheter enligt det kungliga bemyndigandet
inskränkts till att på kallelse av utredningsmannen
deltaga i överläggningarna i frågor, som röra
utredningen, men detta borde enligt föreningens mening icke
hava förhindrat, att deras från utredningen
avvikande mening kommit till tydligt uttryck i betänkandet,
liksom ej heller att de från dem inlämnade
skrivelserna hade bifogats detsamma. Ett sådant
tillvägagångssätt hade i stället enligt föreningens
uppfattning varit det naturligaste och skulle dessutom
säkerligen varit av betydelse vid remissbehandlingen. Det
här refererade sakförhållandet synes
teknologföreningen så beaktansvärt, att den ej velat underlåta
att fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därpå.
Det i betänkandet framlagda lagförslaget
innehåller särskilda bestämmelser om två olika kategorier
av uppfinningar, nämligen
1. sådana, som äro av särskild betydelse för rikets
försvar, och
2. sådana, som äro av synnerlig betydelse för
folkförsörjningen i riket.
Huvudändamålet med bestämmelserna är att,, då
det är fråga om patentsökta uppfinningar, på ett
tidigt stadium bringa innehållet i dessa till av
Konungen bestämda myndigheters kännedom samt
möjliggöra beträffande den förstnämnda kategorien
— de s. k. "militära uppfinningarna" — först och
främst ett hemlighållande och, beträffande den andra
kategorien — de s. k. "försörjningsuppfinningarna"
— en för försörjningen tillräcklig exploatering.
Lagförslaget innebär också enligt 3 § möjlighet till
"motsvarande åtgärder", även beträffande icke
patentsökta förfaranden eller anordningar.
Enär huvudsyftet med bestämmelserna för de båda
kategorierna är så olikartat för militära
uppfinningar, i första hand hemlighållande och i andra hand
exploatering, samt för försörjningsuppfinningar, i
första hand en snabb och möjligast fullständig
exploatering, medan här hemlighållande ej skall kunna
ifrågakomma, har lagförslaget uppbyggts omkring
den förstnämnda kategorien och endast genom 10 §
gjorts efter kungligt förordnande tillämpligt i vissa
delar även på den andra kategorien.
För att möjliggöra ett effektivt hemlighållande av
de militära uppfinningarna skall staten enligt
lagförslaget beredas tillfälle att förhindra
patentansökningarnas kungörande för allmänheten liksom även i det
speciella fallet offentliggörande av dessas innehåll
eller sökande av patent utomlands. Emellertid har
utredningen icke velat sträcka sig så långt, som
till ett generellt förbud att offentliggöra eller söka
utländska patent på militära uppfinningar, utan
ifrågasätter endast uppgiftsskyldighet för den
patentsökande i de fall, då sådan åtgärd vidtagits, innan
den svenska patentansökningen kommit till
vederbörande myndighets kännedom.
I detta sammanhang må emellertid framhållas, dels
att det är synnerligen vanligt, att svenska
industriföretag av rent patenttekniska skäl samtidigt med
eller före den svenska patent-ansökningen inlämna
patentansökan i utlandet, dels att det i många fall
förekommer, att man samtidigt med den första
patentansökningen på en uppfinning inför en profylaktisk
artikel i någon facktidskrift för att hindra eventuella
konkurrenter att erhålla motsvarande patent i något
främmande land, där man ej själv inom
prioritetsåret ämnar patentsöka sin uppfinning men ändock vill
hava marknaden fri. På grund av denna fullt lojala
praxis måste en lag enligt det framlagda förslaget
bliva i väsentliga delar ineffektiv, samtidigt som den
illojale därigenom erhåller möjligheter att i viktiga
avseenden undandraga sig lagens verkningar.
De punkter i det framlagda förslaget, som enligt
teknologföreningens mening i första hand äro ägnade
att framkalla allvarliga erinringar, äro följande:
1. Svårigheten att upprätthålla åt patentsökande
enligt nuvarande patentlag tillförsäkrad sekretess
omkring ansökningar, sedan ytterligare
gransknings-myndigheter inrättats.
2. Svårigheten att avgöra, vilka uppfinningar etc.,
som skola anses falla under lagen, och till vilken av
de båda kategorierna de i förekommande fall äro att
hänföra.
3. Frågan om patentsökandes etc. rätt att bliva
hörd inför myndigheterna i hithörande frågor.
4. Frågan om statens rätt till expropriation av
patentsökta och icke patentsökta förfaranden och
anordningar samt om uppgiftsskyldighet beträffande ej
patentsökta fabrikationsmetoder etc. enligt förslagets
3 §■
5. Frågan om införandet av institutet hemliga
patent.
1. Uppfinningarnas bringande till vederbörande
myndigheters kännedom i och för de ifrågasatta
åtgärdernas vidtagande skall ske genom ett icke
angivet antal särskilda granskningsmyndigheter. Varje
granskningsmyndighet skall i sin tur utse högst tre
tjänstemän att i första hand utföra granskningen.
Genom ett sådant arrangemang skulle de nu för alla
utom för patentmyndighetens tjänstemän hemliga
ansökningshandlingarna komma att bliva tillgängliga
för ytterligare ett obestämt antal tjänstemän, vilka
enligt motiveringen ej ens behöva tillhöra ett
ämbetsverk utan även kunna tagas från exempelvis en
tillfällig kommission. Härigenom kan det ej undvikas,
att den patentsökande allmänheten bibringas en
känsla av osäkerhet beträffande möjligheten att
upprätthålla sekretessen omkring sina
patentansökningar, trots det i förslagets 4 § införda förbudet för
granskningsmyndighets personal att i oträngt mål
yppa något om, vad den genom granskningen
erfarit. Man kan även med skäl ifrågasätta, om ej det
för försvaret huvudsakliga intresset att bevara
sekretessen omkring en militär uppfinning rent av
motverkas genom att ett större antal personer än
tidigare får kännedom om uppfinningen ifråga redan på
33 10 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
