- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
40

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 31 jan. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

å olika delar av konstruktionen. Vid en längd av
250 m kan man emellertid vänta olika hård vind å
olika delar. En cyklon kan gå fram på smal front
t. e. 20 m bredd. Det hade icke varit orimligt att
antaga, att ena hälften av ställningen blivit utsatt
för vind om 100 kg/m2, medan andra hälften var
fri från vind. I så fall kräves väsentligt ökad
spik-ning vid hjässan, vilket skulle minskat eller törhända
avlägsnat risken för knäckning i sidled.

Till ovanstående kan fogas frågan, hur kontrollen
av bågarnas gallerverk genomförts. Entreprenören
har enligt ovan numera genom modellförsök
undersökt detaljen, men hur har den kunnat godkännas
utan modellförsök? Även med modellförsöket som
underlag skulle försiktigheten bjudit sidoförsträvning.
Även om kalkylerna visa obehövlighet av
förstyv-ningsplåtar på livet av en traversbalk, så sätter man
dit dem ändå, ty man vet, att på detta område äro
tills vidare kalkylerna osäkra. Här föreligger samma
problem i ännu mera svårbehandlad form.

Som av den Kungl, undersökningskommissionens
yttranden framgår har Statens kontrollerande
myndighet i vissa punkter åsidosatt sina fastställda
förordningar vid den rutinmässiga granskningen och
godkänt en stor och riskfylld konstruktion med —
såsom ovan visats — direkt fara för knäckning i
sidled.

Sedan förestående i mars 1940 skrivits föranledes
av senare utredningar och utlåtanden följande
kommentarer:

I sitt betänkande av 18 januari 1941 rörande
Sandöraset synes Kungl, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen finna mest trolig förklaring till raset ligga i en
av A.-b. Skånska cementgjuteriet verkställd
överslagsberäkning om inverkan av jordskalv. Denna har
givit vid handen, att ett jordskalv vid Sandö av sådan
ringa intensitet, att det ej registrerats i Abisko eller
Uppsala, dock skulle kunnat giva så stor ökning av
konstruktionens påkänningar, att brottgränsen nåtts.

Angivna överslagsberäkning av Skånska
cementgjuteriet innehåller vissa approximativa antaganden
beträffande ställningens egensvängningar.
Beräkningen utmynnar i uttalandet, att resonans kan
tänkas uppstå mellan ett jordskalvs vertikala
svängningar och ställningens egensvängning i vertikalled.
Därav drages slutsatsen: "Det synes därför ej
uteslutet, att ett jordskalv skulle kunnat vara orsaken
till raset av ställningen."

Att jordskalv skulle förekommit vid olyckstillfället
bestrides av närvarande vittnen. Andra hava tyckt
sig förnimma ett jordskalv. Vid av K. Stn. anförda
andra jordskalv, som ej registrerats i Abisko eller
Uppsala, synes befolkningen i gemen ha märkt
jordskalvet. Om ett jordskalv förekommit vid Sandö,
måste det därför varit mycket svagare än omnämnda
svaga jordskalv. Skånska cementgjuteriets
förklaring innebär, att ett sådant mycket svagt jordskalv
genom långvarigt upprepade stötar (med ca 1 sek.
mellanrum) så småningom satt ställningen i så stora
svängningar, att brott inträdde.

Ställningens uppmätta statiska nedböjning i
hjässan av lasten från betongen var, enligt professor
Rubins utredning ca 9 cm. Härtill kom nedböjning
av ställningens egen vikt, proportionerad härav till ca
4 cm, eller summa ca 13 cm. Säkerheten mot brott
skall nominellt vara 5-faldig, men kan i verkligheten

(om knäckning i sidled icke beaktas) väntas ha varit
2- à 3-faldig, om ogynnsamma omständigheter ej
förekommit.

Vittnen konstaterade, att brottet började i hjässan,
varför av de i överslagskalkylen behandlade
svängningarna endast den symmetriska, i en våg från
landfäste till landfäste är aktuell. För att brott skulle
inträda härav, skulle nedböjningen i hjässan behövt
ökas till åtminstone det dubbla a^v den statiska
nedböjningen. Under upprepade impulser från svaga
jordstötar skulle vid approximativ beräkning enligt
gjorda antaganden ställningen så småningom ökat
sina svängningar i hjässan till ca 13 cm höjning och
13 cm sjunkning kring jämviktsläget. Var
säkerheten i ställningen större än 2- à 3-faldig, måste
svängningarna hava varit större än ± 13 cm. Ett sådant
fenomen med successivt stegrade svängningar skulle
utgjort ett förtecken till raset, som med nödvändighet
skulle ha observerats av varje man, som befann sig på
ställningen, men intet vittne har märkt något sådant,
utan raset kom plötsligt utan varnande tecken.

Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i
denna del nöjt sig med att hänvisa till Skånska
cementgjuteriets överslagskalkyl och icke presterat någon
egen beräkning. Det skall bliva av intresse, att taga
del av den Kungl, styrelsens egen beräkning av
jordskalvs inverkan å betongbron, vilken beräkning
givetvis utförts åtminstone nu, innan bygget på nytt
upptogs. 1 samband med redogörelsen för brobygget bör
den publiceras.

Bron är spänd över en djup klyfta i berggrunden.
Denna klyfta markerar måhända den
förkastningsspricka, som ger upphov till talrika jordskalv i
trakten. Icke blott vibrationer i marken, utan direkta
förskjutningar mellan bergpartierna under landfästena å
ömse stränder kunna befaras. Kungl, styrelsens
utredning härom är av så mycket större intresse, som dels
ansvaret för skada av denna art ej kan drabba
entreprenören, sedan bron väl överlämnats till beställaren,
dels jordskalvskalkylen för betongbron måste avse
farligaste sättning i berggrunden vid brons
landfästen och farligaste vibration av marken icke blott
under byggnadstiden, utan under brons hela
livslängd.

Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
föredragit att alls icke taga upp till behandling frågan
om broställningens knäckning i sidled vid hjässan,
som undertecknad i ovan framlagd redogörelse
påvisat vara orsak till raset och vilken redogörelse för
över ett år sedan (april 1940) i sina väsentliga delar
tillställdes styrelsens chef.

Den kungl, kommission, bestående av professorerna
Kreüger och Hultin samt byrådirektör Royen, som 1
september 1939 fick i uppdrag att utröna orsakerna
till det den 31 aug. inträffade raset, och att
undersöka arten och omfattningen av de säkerhetsåtgärder,
som vidtagits från arbetsledningens sida, har den 7
april 1941 yttrat sig över såväl Kungl, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens som över A.-b. Skånska
cementgjuteriets på k. maj:ts anmodan verkställda
utredningar.

Den kungl, kommissionens föregående utredning
gavs sammanfattningar av 20 jan. 1940 och 2 februari
1940 (den senare av kungl, kommissionen antedaterad
20 jan.). De hava avtryckts 24 febr. 1940 i Teknisk
tidskrift. Som de tre sammanfattningarnas ställande

40

10 jan. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free