- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
42

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 31 jan. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Udskrift

dess ledamöters inlagor att säkerheten i
tvärförbanden varit ca 0,85 à 1,12. Om de längsgående bågarna
säges, att erforderlig säkerhet skulle föreligga, om
deras diagonaler kunna anses fullt inspända vid
ändarna, vilket emellertid ej av kommissionen anses
kunna påräknas. Om diagonalernas ändar vore ledade,
anges säkerheten kunna gå ned under 1.
Påkänningarna i träbågarnas plankor anges i den ursprungliga
utredningen (20 jan. 1940) kunna beräknas hava i
ogynnsamt fall varit intill 155 à 159 at. Detta är nära
dubbla det enligt förordningarna tillåtna värdet.

Tager man hänsyn till de omständigheter, som
undertecknad framlagt i utredningen ovan, är det
uppenbart att de av kommissionen påpekade svagheterna
hos ställningsbygget icke varit orsak till raset. Detta
har vållats av bågarnas spikförband i hjässan. Under
ogynnsamma omständigheter, och sådana kunna
alltid befaras vid trä med dess hållfasthetsvärdens
starka spridning under inverkan av kvistar,
snedfibrer och fukt, skulle emellertid även dessa andra av
kommissionen påpekade svagheter tillsammans
kunnat vålla sammanstörtandet. Svagheten i
tvärförbanden kunde, som visas i undertecknads utredning,
kompenseras av överskottsstyrka i bågarnas gallerbalkar
eller i själva plankbågarna. Men i ogynnsamt fall äro
även dessa för svaga, och då uteblir denna
kompensation. De beräkningar K. väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen utförde av dessa ställningsdelar före
ritningarnas godkännande förtjäna därför att begäras
framlagda för granskning.

I jordskalvsfrågan anför kommissionen att enligt
dr K. E. Sahlströms utredning sannolikt icke ens
någon svagare jordstöt förekommit. Vidare angives att
veterligen intet instörtande eller nämnvärd skada å
byggnadsverk inträffat under senare år ens av de
jordskalv i Norrland, som registrerats av seismograf.
Dessutom påpekas att ifrågasättas kan om icke större
risker av jordskalv föreligga för det projekterade
brovalvet än för ställningsbygget.

Som sammanfattning kan sägas att kommissionen
påvisat svagheter i broställningen, vilka tillsammans
under ogynnsamma omständigheter kunnat vålla
sammanstörtande, men att dels konstaterade
rasförloppet med sönderbrytningens början vid hjässan icke
står i överensstämmelse med dessa svagheter som
orsak till sammanstörtandet, och att dels kommissionen
ej undersökt hållfastheten mot knäckning i sidled i
hjässan, vilken ovan av undertecknad påvisats hava
vållat raset och till sitt sannolika rasförlopp
överensstämmer med vittnenas iakttagelser vid raset. Det
finns således dubbel anledning att icke låta bero vid
den av kommissionen verkställda utredningen. Icke
heller borde man "låta bero" vid den påpekade
jordskalvsrisken för betongbågen, sedan K. väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen funnit sannolikt att jordskalv
vållade ställningsraset.

Mot min den 30 augusti tryckta utredning liksom
även mot en detalj i ovanstående, först nu tryckta
del polemiserar professor Ljungberg den 30 augusti.
Han citerar: "sammanlagd påkänning av tryck och
böjning blir 135 -j- ca 90 = 225 kg/cm2. Visserligen
finnes icke direkt anledning antaga brott av sådan
påkänning i fullgott torrt virke, men det är icke
uteslutet — —" samt tillägger "även detta uttalande
anser jag oriktigt". Enligt Fonrobert (Grundzüge
des Holzbaues 1940 Abb. 7) kan man vid tyskt barr-

trä av olika fuktighetshalt, upp till ca 28 %, vänta
hållfasthet 200 à 340 kg/cm2 i prismor med höjd ca
2 ggr bredden. Detta visar det berättigade i mitt
ci-. terade uttalande beträffande värdet av en. beräknad
kantpåkänning, uppkommen vid samverkan av tryck
och böjning. Enligt samma källa kan man vid
längd : bredd ca 9 (som var knutpunktsavstånd:
: plankbredd i ställningen) vänta brottlast vid
cen-triskt tryck av 160 à 280 kg/cm2. Professor
Ljungbergs påstående att brott kunnat väntas vid 135 à 150
kg/cm2 är därför knappast riktigt, då det här
dessutom gäller furu från Norrland. Som ca 50 à 60
kg/cm2 sannolikt rådde i bågarna, synes att på denna
punkt icke förelåg någon direkt anledning till ras.
Endast i kombination med andra faktorer kan
trycket i träbågarna ha varit farligt. En annan sak är,
att bestämmelsernas föreskrifter icke följts ens i
dessa delar.

De teoretiska betraktelserna av civilingenjörerna
E. Nelander, J. Österman och Ivar Häggbom samt
professor Ljungberg äro ägnade att genom sin längd
och sin invecklade beskaffenhet förvirra den icke
initierade läsaren men giva ingen ny upplysning om
sakläget. De av dem publicerade försöken stå icke
i överensstämmelse med förhållandena i
ställnings-bygget.

Jag trodde mig tillräckligt behandla det teoretiska
underlaget för träbågens knäckning i sidled genom
att hänvisa till "Betong", h. 1 1916. Då detta
uppenbarligen icke varit nog ens för de fyra ovannämnda
kritikerna, sammanfattar jag här de viktigaste data
i frågan. Fig. 1 visar strävor av samma konstanta

tvärsnitt och längd. Bärkraften är Pn = — vare

sig utböjningen, /, är större eller mindre, blott den

är liten. Orsaken härtill
framgår av fig. 2, som visar
hur kurvan för Pn har ett
minimum då / 0, varför
värdet endast obetydligt
ändras vid små utböjningar.
Ekvationen för den utböjda
Py

strävan är

y — —

El

Fig. 1. Centriskt tryckta
strävor av samma BI och
olika utböjning.

Fig. 2. Samband mellan last,
P, och utböjning, f, vid
centriskt tryckt sträva.

—- — kry eller y^A sin kx då origo i
inflexions-punkten. Som framgår av ovanstående kan A
härvid växa från ± 0 och uppåt till visst litet värde, utan
att Pn ändras.

Fig. 3 visar en skiva, AB, av samma höjd som
strävan fig. 1. Vid påkänningen tfj har skivan
deformerats i sitt eget plan, så att mittlinjen fått
utböjningen fr I citerade uppsats (Betong, h. 1 1916)
visas hur ekvationen för denna medellinje erhålles:
y ~ A sin ktx, där A är en arbiträr konstant liksom
i föregående fall och k1 är en konstant, som beror av

42

24 jan. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free