- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
43

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 31 jan. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

a J*-to

Fig. 3. Centriskt tryck k skiva ab.

Fig. 4. övre bilden: a—a osv. ånge schematiskt olika kurvor
för a. Undre bilden: a osv. ånge motsvarande kurvor för r.

*o=il-z ined-

skivans last och elastiska egenskaper. Det
betydelsefulla är, att om l mellan inflexionspunkterna är lika
för skiva (fig. 3) och sträva (fig. 1), så blir skivans
elastiska linje exakt lika med strävans, om
utböjningen, †t, är densamma. Om man på skivan AB
skulle spika fast strävorna, då både skiva och
strä-vor voro påkänningslösa, och därefter belasta skivan
med ff1 och strävorna var och en med P„, så skulle
skiva och strävor exakt följas åt vid sina
deformationer utan extraspänningar vid hopfästningarna.
Om — på grund av eventuella påkänningar i skivans
plan vinkelrätt mot längdaxeln — strävornas
utböj-ningar skulle variera från mittlinjen till kanten,
ändrar detta icke storleken av Pn i strävorna (jfr fig. 2).
Ej heller vållar — av enahanda skäl — en liten
ändring i längdförkortningen, Al, hos strävorna
någon märkbar ändring i värdet å P„. Man äger
därför rätt att addera skivans bärkraft vid knäckning
till strävornas. Om strävorna äro n st. plankor,
hopspikade med relativt tätt sittande spikar, så att de
tillsammans bilda skivan, så blir A ski,an = n ■ AsträYaB och
i övrigt ändras intet i saken. Sättes
: ^45trävan, så är sammanlagda bärkraften = Askiwn (i
-f- a„ stl.ävan). Enligt citerade uppsatsen i "Betong

= 1 i ___i Jl_

ul skivan -"skivan ^skivan

Däri är

E . 1

9 "skivan * skivan

, = ––-r–—

och

E.

^sträv

strävan * strävan

Då de hopspikade plankorna bilda skivan, måste
Skivan + ®s.rä»an = Etraet. Detta spelar liten roll, ty
Skivan kan givas mycket lågt värde jämfört med

Eir,let och dock de två första termerna i — försvinna

"i

vid sidan av den tredje. Man kan därför behålla
®träet vi<i beräkningen av str!ivlm, utan större fel än
som över huvud taget ligger i hållfasthetsformlernas
gängse approximationer. Med hänsyn till påvisade
omständigheter kan man sätta påkänningen i skivan
vid knäckning i sidled s GskiTan : ^ + oOTpl!mtan.

I ovanstående beräkning använde författaren på
traditionellt sätt de vanliga hållfasthetskalkylerna en-



ar

ligt Na vier. De ha även använts av civilingenjör
Häggbom vid ställningsbyggets beräkning. Man får då
,u ■—1,5. Detta värde gäller icke exakt, då
avskär-ningskraft förefinnes. Å fig. 4 illustrerar övre
bilden påkänningsdiagram under olika förutsättningar,
"medium uppkommer, då lasten verkar centriskt och
fördelas lika över rela tvärsnittet, vilket i strävan
fig. 3 antages inträffa vid inflexionspunkterna i nivå
med A och B. I ett snitt, där lasten verkar
excentriskt, blir påkänningen, a, ojämnt fördelad.
Ordinärt antages detta ske rätlinigt efter linje b—b,
vilket är nära riktigt vid liten avskärningskraft, och
vilket jag tillämpat. Den ger ett parabelformat
skilr-påkänningsdiagram, t, enligt b å undre figuren med
r0 (å halva bredden) = fi ■ rmeaium= 1,5 • Tmeähmi.
Minsta värde å r0 erhålles, om (J-diagrammet i stället
följer linjen a—a med avvikelsen från ö-medium
koncentrerad vid ytterkanten. r0 är då = rmei, dvs.
fi — 1,!0. Där † når sitt maximum (på halva längden),
är avskärningskraften ± 0 och momentet konstant,
varför ß blir nära 1,6. Vid inflexionspunkterna har
åter avskärningskraften ett märkbart värde och ß
blir < 1,:5. Civilingenjör Häggbom förbättrar det
vanliga antagandet genom att söka sannolika /i-värdet
under antagande av konstant värde å ß. Han gör
detta under former som dölja innebörden av
operationen, men slutresultatet är, att vid en skiva
spikad av många plankor (de voro minst 200 st.) är
ß — beräknat ur kurvan fig. 1, sid. 363, söm å fig. 4
inprickats som kurva e — ca 1,33. Därav blir bär-

3

kraften hos träbågen vid sidoknäckning

G +

2

+ ^plankan! medan jag har - G + Korrek-

tionen är således högst ca 12 %. Detta är
betydelselöst för frågan, huruvida ställningen störtade genom
sidoknäckning eller ej. Jag anger med ledning av
det för ställningsbyggets beräkning utförda försöket
bärkraften till 16 à 47 kg/cm2, medan lasten var 64
i undre och 41 i övre bågen, och sålunda rasrisk
förelåg. Enligt civilingenjör Häggboms koefficient skulle
bärkraften beräknad enligt samma försök varit 18 à
53 kg/cm2. Rasrisk förelåg alltså även enligt dessa
värden. Det är endast genom att bestämma
koefficienten G ur andra, efter raset utförda försök, som
civilingenjör Häggbom får fram siffran 210 kg/cm2

43 10 jan. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free