Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 31 jan. 1942 - Problemet Sandöraset, av Ernst v. Post och Carl Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Fig-, 7. Samband mellan last pr spik och skär, P, och rörelse mellan plankorna, A. vid 2" • 8" plankor, spikade med 12" • 8 mm
trå-dspik, dels i skevt belastat förband (1, 2, 3) dels 1 vanligt 4-skuret förband (5, 6). u = springa mellan plankorna. 0’0 vid
lastpunkt = tid i min. och sek. från försökets början.
svårighet att vid spikningen pressa ihop plankorna
till tryck i fogarna. En annan möjlighet är, att de
båda 4" ytterplankorna (fig. 5) gav bättre fäste för
spikarna än 2" ytterplankorna (fig. 6).
Jämför man prov 1 b, 2 och 3 (fig. 5 med springor)
med prov 6 (fig. 6 med springor) befinnes att
beräknad skjuvningsmodul vid motsvarande spiklaster blir
väsentligt större vid prov 6 (fig. 6). Det är därför
riktigt, att prov med 2- eller 4-skärs spik (fig. 6)
ger för hög beräknad bärkraft hos ställningen.
Å figur 8 äro inlagda värdena å G0 vid de försök
som utförts enligt fig. 5 med springa mellan
plankorna. En grov, prickad linje anger
medelvärdes-kurvan och en streck-prickad linje medelvärdet om
lägsta och högsta kurvan uteslutes. Å figur 9 äro
linjer inlagda, som visa värdet å G0 vid olika stora
springor. För springa = ± 0 har G0 härvid bestämts
av medelvärdeskurvan fig. 8. Genom punkter har
å fig. 9 markerats ur figur 8 bestämda ungefärliga
värden å G0 vid några storlekar å springa och
spiklast.
För prov 1 a I och 1 a II, där spikning nyss utförts
och där plankorna lågo pressade mot varandra av
vid spikningen uppkommen dragkraft i spiken, ånge
värdena å G i tabellen, vid last pr spik upp till 200
kg, en skjuvningsmodul t= träets skjuvningsmodul
parallellt fibrerna. Dess storlek har förf. ej kunnat
finna i litteraturen och ej haft tillfälle att bestämma
den genom försök, men den kan i varje fall skattas
> 10000 at. Så snart plankorna lossna i
anliggningen mot varandra, sjunker värdet till en femtiondel à
en hundradel härav vid last pr spik om 25 à 50 kg.
I nyspikat skick och före sommarens torka kan alltså
ställningen vid Sandö varit fullt stabil och väl
kunnat motstå en ordinär storm, såsom var fallet i juni
1939. Efter sommarens uttorkning kan den dock
hava förlorat sin bärkraft.
Försök med spikade konstruktioner av denna art
kunna som tabellen visar giva värden av alla slag,
om man ej särskiljer olika grad av anliggning mellan
plankorna. Sedan plankorna till följd av torkning
lossnat från varandra, var det däremot likgiltigt för
bärkraften, om springan varierade upp till ca 4 mm.
Att dagern på sina håll sken igenom springorna i
broställningen var således ej av särskild betydelse.
Är ställningsbyggnaden matematiskt exakt samt
fri från sido-oscillationer och härtill vindstilla råder,
såsom fallet var vid raset, blir lasten pr spik
teoretiskt ± 0 och miiiimivärdet i ö, (1 b I) > 150 at,
vilket beräkningsmässigt ger viss säkerhet mot
sido-knä.ckning. Emellertid har man av dyrköpt
erfarenhet (t. e. Quebec-bro första instörtandet, som berodde
på för klena diagonaler i en "centriskt" belastad
sträva) lärt sig, att matematiskt exakta
konstruktioner icke finnas. Man använder inverkan av
sidokraften, t. e. av vind, såsom kriterium på att
erforderlig sidostabilitet finnes trots oundvikliga fel i
utförandet. Belastningen pr spik i hjässan vid
vindtrycket var enligt beräkningarna 183 kg och G0
härvid enligt fig. 8 ca 12 at. Instörtandet under
betong-lasten var då givet.
Där vindtryck eller annan direkt sidokraft ej kan
väntas, föreskriva statens normer för
järnkonstruktioner (som i särskilt kapitel ånge tillåtna påkän-
31 jan. 1942
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
