Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 31 jan. 1942 - Problemet Sandöraset, av Ernst v. Post och Carl Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Frågan om graden av virkets uttorkning är svår
att avgöra. Emellertid anger Rubin, att ett starkt
slagregn den 23 aug. kl. 16,30 (dagen för
gjutning-ens påbörjande) vållade höjning om 7 cm av
ställningens hjässa. Detta visar åtminstone, att virkets
fuktighetshalt märkbart ökades vid regn. Den
24 aug. (och följande dagar) rådde torkväder, och
ställningen sjönk denna dag enligt Rubin mera än
vad betonggjutningen föranledde. Detta synes visa,
att ställningen var under uttorkning. Denna måste
framför allt gjort sig märkbar i hjässan, som låg 40 m
ovan vattenytan och från vilken regnvattnet hastigt
runnit åt ömse sidor. Med sönderbrytning i hjässan
började enligt vittnesutsago sammanstörtandet.
Även i fråga om friktionens ianspråktagande
mellan plankorna är en jämförelse med
järnkonstruktionerna av intresse. Vid nitar fordra förordningarna
för hus och broar, att man räknar med
skärpäkän-ningarna och hålkanttrycken, som om ingen friktion
medverkade, och detta trots att niten krymper ihop
plåtarna. Är det då rimligt att bortse från risken,
att en spikad träkonstruktion kan torka så mycket,
att plankorna ej längre äro pressade mot varandra?
Bedömandet av de felaktigheter, som förelågo i
ställningen och som vållade raset, har ovan skett med
ledning av villkoren för knäcksäkerhet i sidled. Detta
har skett därför, att detta fenomen uppenbart var
den direkta och omedelbara orsaken till
sammanstörtandet. Någon beräkning av detta fenomen har
synbarligen icke skett vare sig vid konstruerandet
eller vid kontrollen. Underlåtenhet häruti är regel
och spelar ordinärt ingen roll, varför den i och för
sig är förklarlig. Anmärkningen om bristande
kontroll av knäcksäkerhet i sidled var därför den
mildaste form, jag kunde giva mina erinringar. Till
dessa fogade jag en översikt av spikförbands
verkningar (sid. 356, fig. 3 och 4 med text) så upplagd,
att den borde visat i saken intresserade, som hade
studerat ställningsberäkningarnas kalkyler av
spikförbandet, att orsaken till bristande knäcksäkerhet i
sidled var fel i dessa kalkyler, vilka fel nedan
preciseras under punkterna 1—3. Till dessa fel foga sig
underlåtenhet att kontrollera sidoutböjning och farlig
konstellation av vindtryck såsom framgår av
nedanstående. Till dessa anmärkningar komma ytterligare
de felaktigheter som påpekats av Kungl,
kommissionen beträffande beräkning av diagonalerna mellan
träbågarna och tvärförbanden, men vilka fel dock
med all sannolikhet icke vållat sammanstörtandet.
1. En last pr spik av 328 kg, då vindtrycket
antagits till 100 kg/m2, har i beräkningarna, på sätt
som visas å fig. 10 a, antagits lika fördelad över
an-liggningsytan mellan spik och trä. Hålkanttrycket
328 • a
har satts = S=-^-—77 kg/cm2. Men
2.2,5.-. 0,8
spiken var enligt fig. 10 b åverkad av ett kraftpar s=
= 328 kg • planktjockleken, a. Vid rätlinig påkän-
• * , • ,, „ 328« 328 „
nmgsrordelnmg blir härav –6 =
o a2 o a
6
= 77-6 = 462 kg/cm’2. Den tillåtna
tryckpåkän-ningen är enligt statens förordningar 75 kg/cm2.
Som här emellertid föreligger partiellt tryck, är en
höjning motiverad. Enligt här framlagda försök
borde kunna tillåtas 120
at. Men detta räcker
icke på långt när att
utjämna det principiella
räknefelet. Behövligt
spikantal angavs till 21
pr m men borde med
120 at som tillåtet tryck
och med vindtryck
enligt förordningarna om
125 kg/m2 varit 98 st.
pr m. Ett sådant
spikantal torde göra
konstruktionen outförbar!
I hjässan har på
samma sätt vid 6 spikar pr
m beräknats
hålkant-tryck 62,15 kg/cm2 i
stället för 6 X 62,5. Här
skulle vid 120 at och
125 kg/m" krävts minst 23 spikar pr m.
Min utredning angående spikarnas funktion (se
fig. 3 och 4, sid. 356, med text) har sedan början av
år 1940 (av ovan angivet skäl) i manuskript legat
hos entreprenören och K. väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Av civilingenjör Häggboms fig. 3, sid.
364, framgår, att den förre förstått dess innebörd
ifråga om spikens hålkanttryck. Det förefaller då
underligt, att han överhuvud taget uppträder och
söker försvara en så kapitalt felberäknad
konstruktion. Civilingenjörerna Nelander och Österman i K.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen synas däremot
fortfarande ej förstå skillnaden, ty deras fig. 1, sid. 359
(jfr fig. 6 på sid. 46) visar, att de prövat vanliga
2- eller 4-skärsförband i stället för snedskjuvade
förband enligt fig. 3, sid. 356 (jfr fig. 5 på sid. 45).
2. Ställningens sidoutböjning av vindbelastning
skulle bliva farligast för undre träbågen, som icke
skulle fått stöd av betongvalvet. Den för
ställningsbygget beräknade lasten pr spik var där i medeltal
ca 306 kg per ca 40 % av längden och ca 250 kg i
övrigt. Detta ger enligt de försök som förelågo vid
utförandet (tabell, sid. 357) en så stor rörelse mellan
plankorna, att utböjningen i sidled blir mer än 2 m
på 270 m spann, oavsett det tillskott normalkraften
ger. Den tillhörande utböjningen av övre bågen blir
större. Hade denna kontroll genomförts,-iade
ställningen måst omkonstrueras.
Försöksresultaten enligt tab. efter sid. 50 visa, att en
nyspikad ställning (försök 1 a I och 1 a II) vid
angiven last pr spik får liten utböjning, medan
hoptorkning till springor mellan plankorna vid samma
last ger sammanstörtande eller abnorma vindrörelser
av angiven storleksordning.
3. Äverkan av vind å ställningsbygget har som
ovan påpekats endast beräknats för fullt vindtryck,
verkande från landfäste till landfäste.
Avskärnings-kraft och vridande moment i hjässnittet bli av detta
± 0 och behövlig spikning i plankan minimum. Hade
man enligt gällande förordningens regler för verkan
av rörlig last även kontrollerat för vindtryck enbart
på ställningens halva längd från landfäste till mitten,
skulle spikningen i hjässan behövt ökas avsevärt,
även om man använt ovan i 1. skildrade felaktiga
beräkning. Det är därför möjligt, att raset uteblivit
trots felräkningen av hålkanttrycket vid spikarna,
Fig. 10. Hålkanttryck
mellan spik och trä.
49 10 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
