- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
66

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 14 febr. 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Skeppsbyggnad, flyg och luftvärn.

Hydronalium är en Al-Mg-legeriiig som förenar
tillräckliga mekaniska egenskaper med god beständighet
mot havsvatten. Dess specifika vikt är 2,6.
Drag-hållfastheten ligger mellan 14 och 28 kg/mm2,
tänjbarheten mellan 2 och 10 % samt brinellhårdheten
mellan 40 och 90 kg/min2. Nedre smältpunkten ligger
mellan 520 och 560°C, den övre mellan 600 och 630°C
beroende på sammansättningen. Hydronalium
användes ombord i fartyg för däcksluckor, fönsterbågar,
kompasstativ, kåpor för mistlurar liksom för
lednings-boxar och hållare för strålkastare i livbåtar m. fi.
mera utsatta ställen. (Werft. Reederei und Hafen
1941, h. 20, s. 304.)

I USA ersätter man en del lättmetalldelar i
flygplan med sådana av rostfritt stål på grund av brist
på erforderliga aluminiumverk. Man utgår därvid
från härdad duralumin med 30 kg/mm2
sträckgräns och draghållfasthet = 44 kg/mm2 samt med
15 % tänjbarhet och bestämmer
hållfasthetsegenskaperna hos kromnickelstål med 18 % Cr och 8 % Ni i
förhållande till specifika vikten, som hos detta stål
är 7,95 och hos duralumin 2,8. Sträckgränsen skall
alltså hos stålet vara minst 84 kg/mm2 och
draghållfastheten minst 123 kg/mm2. Tänjbarheten bör vara
minst densamma i bägge fallen. Detta stål får ej
vara alltför austenitiskt ej heller innehålla ferrit. Ett
stål med 0,15 % C, 18 % Cr och 7 % Ni har de
egenskaper som ligga närmast de önskade.
Användningen å flygplan av detta stål i kallvalsat tillstånd
förutsätter en del konstruktionsändringar för att ta
hänsyn till de mindre godstjocklekar som erfordras och
till erforderlig knäckningshållfasthet, särskilt för
bärande delar. För närvarande användas av all metall
inom flygindustrien 75 % aluminiumlegeringar och
10 % rostfritt stål av här angivet slag. (Ståhl
und Eisen 1941, h. 47, s. 1066.)

Bell Aircraft Corp.. Buffalo, har infört en ny metod
att fästa beklädnaden på flygplansytor. Det sker
med ett speciellt strykjärnsliknande verktyg, med
vilket tunna metallband pressas för hand in över
fästpunkter på bärkonstruktionen, vari beklädnaden
sedan kvarhålles utan fara för att rivas av.
Arbetskostnaderna ha härigenom avsevärt reducerats
liksom arbetstakten kunnat ökas och anspråken på
arbetsskickligheten reducerats. Inga hål göras i
beklädnaden, och fästpunkterna behöva ej övertäckas eller
på annat sätt skyddas. Yid verkställda arbetsstudier
har man konstaterat en tidsvinst av 75 % gentemot
sömnadsproceduren och 50 % i förhållande till den
nu vanliga metoden med metallplåt och skruvar.
Metoden synes få användning även på andra områden
inom industrien. (Iron Age 1941 II, h. 17, s. 62.)

Gasurladdningslampor äro särskilt lämpade för
in-nerbelysning av flygplan på grund av deras höga
ljus-utbyte och goda färgegenskaper, särskilt i de många
flygplan som äro utrustade med elektrisk anläggning
för 400 p och 120 V. Ljusutbytet vid 400 p är 20 %
större än vid 60 p och ca 4 ggr så stort som för de
vanliga glödlampor som användas i flygplan.
Effektfaktorn är ca 7,5 % större vid 400 p än vid 60 p och
manöverapparater m. m. äro enklare, mindre och
framför allt lättare. Man använder trefassystem,
en-trådigt med metalldelarna som återgångsledning. Vid
högre frekvens arbetar gasurladdningslampan som ett

rent ohmskt motstånd, varför ström och spänning få
ett sinusformigt förlopp och effektfaktorn stiger.
(Electrical Engineering 1941, h. 11, s. 539.)

Erfarenheten har visat, att bristfällig
avståndsmät-ning är en av huvudorsakerna, då luftvärnsartilleriet
ej fungerat tillfredsställande. Denna mätning sker
med stereoskopiska instrument och ställer höga
fordringar på manskapets synförmåga, För utbildningen
i avståndsmätning har det därför visat sig önskvärt
att få fram en apparat som vid övningar kan
övervaka avståndsmätarens arbete med rörligt mål, dvs.
att ständigt och registrerande jämföra hans mätningar
med exakta teodolitmätningar. Contraves A. G.,
Zurich, utför nu en dylik s. k. Verograf. På ett
övningsfält uppställes på ca 1 km basavstånd två
spe-cialteodoliter, med vilka flygplanet kontinuerligt
följes. Avståndet mellan den ena teodoliten och
flygplanet "uträknas" kontinuerligt av en
registrerings-apparat, som är elektriskt förbunden med de bägge
teodoliterna och som fortlöpande upptecknar
resultatet efter en tidsaxel. Med detta instrument kunna
ända upp till fyra vid den ena teodoliten placerade
avståndsmätare samtidigt kontrolleras. Såväl de i
avståndsinstrumenten funna värdena som de med
teodoliterna uppmätta exakta värdena upptecknas,
liksom även skillnaden mellan dem, dvs. mätfelskurvan.
(Schweizer)sche Bauzeitung 1941 II, h. 24, s. 291.)

Elektroteknik.

Legeringar av järn, nickel och aluminium, som gå
under namn av alnistål, koerzit och örstit, utmärka
sig för hög remanens och koercitivkraft samt stor
hysteresis. Dessa stål äro mycket spröda och kunna
endast bearbetas genom slipning. Pulver av dessa
material pressade med konstharts i formar gå i
marknaden under namn av tromalit. En hysteresismotor
för några kW har utförts med användning av dylikt
material. Statorn är försedd med vanlig
trefaslindning, och rotorns kärna är av magnetiskt mjukt järn
med ett yttre skikt av hysteresismaterial.
Eftersläpningsfrekvensen ger då den ommagnetisering av
rotorn, som alstrar de hysteresisförluster som i sin tur
framkalla motorns vridande moment, vilket är
konstant upp till synkronism. Efter uppnådd synkronism
går motorn som synkronmotor med permanenta
magneter. Den har således avsevärda företräden i detta
avseende framför den vanliga synkronmotorn.
(Rundschau Deutscher Technik 1941, h. 37, s. 3.)

Under det man ur 100 1 luft utvinner 1 1 argon
erfordras en mill. liter luft för utvinnande 1 1 krypton.
Ännu för 10 år sedan var priset på krypton ca 2 000
ggr dyrare än guld efter vikt räknat, men nu kan
krypton användas för fyllning av Osramlampor i
blandning med andra gaser utan att nämnvärt öka
lampkostnaden. Krypton medger en högre
temperatur, utan att metallen sublimerar, varigenom upp till
30 % mer ljus kan utvinnas. Ljuset är vackert
silver-vitt, som ger intryck av starkare belysning än med
andra lampor för samma ljusstyrka. Glaskolven är
påfallande liten och medger därför montage i flata
skålar, små skärmar etc., där vanliga lampor ej skulle
få plats. (Licht und Lampe 1941, h. 21, s. 371.)

De elektriska graveringsapparaterna arbeta med
ljusbåge, motstånd eller mekaniskt. I de bägge förra
fallen måste arbetsstycket vara elektriskt ledande och
anslutas till den ena polen, under det att "griffeln"

66

14 febr. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free