- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
108

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 14 mars 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

med reservofficerare eller civila extra tjänstemän
(civila ingenjörer och annan personal).

På arméfördelningsstaberna hava
kasernbyggnadsärenden och fastighetsförvaltning tagit de på dessa
staber placerade fortifikationsofficerarnas (en officer
i varje stab) tid så hårt i anspråk, att det fortlöpande
befästningstekniska planläggningsarbetet måst anstå,
trots att Kungl, maj,t bemyndigat chefen för
fortifikationskåren att för innevarande budgetår för varje
arméfördelningsstab anställa en byggnadsingenjör
avsedd att biträda vid handläggningen av
kasernärenden.

Försvarsutredningen har emellertid nu föreslagit,
att befästnings- och kasernbyggnadsärenden skola
handläggas av en fortifikationsofficer och en
biträdande fortifikationsofficer vid varje
militärbefäls-stab samt att på en sådan stab även skall anställas
en byggnadsingenjör, dock i relativt underordnad
ställning. Vid de lägre förbanden skola enligt
förslaget, som hittills, underhåll av byggnader
handhavas av kasernofficerare, utan någon särskild
utbildning i husbyggnadsteknik.

Beträffande marinen föreslås avskaffande av de
enda väg- och vattenbyggnadsingenjörsbefattningar
(stationsingenjörstjänsterna), som nu finnas där.
Byggnadsfrågorna vid marinen skulle därefter
handhavas av fortifikationsofficerare, och på varje
marindistrikt skulle i likhet med vid arméns
militärbefäls-staber finnas en byggnadsingenjör.

Den speciella, tekniska byggnadssakkunskapen
skulle således mycket litet komma att utnyttjas i den
föreslagna nya försvarsorganisationen. Detta kan ej
anses innebära god ekonomi och ej heller vara
förenligt med syftemålet att på mest effektiva sätt
utnyttja det aktiva officersmaterialet för krigiska värv.
Försvarets samtliga byggnadsuppgifter — såväl
nybyggnad som underhåll — torde, när de skola utföras
under fredliga förhållanden, mycket väl kunna
anförtros åt civilmilitär, eventuellt civil personal. Största
effektivitet och samtidigt bästa möjliga ekonomi torde
oftast uppnås genom utnyttjande av landets tillgång
på erfarna byggnadsfirmor med tränade befäls- och
underbefälskrafter samt yrkesskickliga
byggnadsarbetare.

Vid militära byggnadsföretag kan och bör sedan
den militära sakkunskapen vid sidan av den civila
angiva, hur byggnadsverket ur militär synpunkt skall
vara beskaffat för att fylla sin försvarsuppgift samt
under arbetets gång kontrollera, att det även blir
utfört, så att det verkligen fyller denna uppgift.

Ordnas arbetsuppgifterna på detta sätt, kommer
en viss dubblering av personal (civila arbetsledare
och militära kontrollanter) möjligen att äga rum.
Detta kommer dock icke att innebära någon
fördyring, utan endast en arbetsfördelning, om
förvaltningsenheterna och därmed arbetsuppgifterna givas
lämplig omfattning, så att såväl de civila
arbets-ledarna som de militära kontrollanterna bliva fullt
utnyttjade. Det torde vara möjligt att inom såväl
armén, marinen som flygvapnet gruppera
fastigheterna i lämpliga förvaltningsenheter, så att detta syfte
uppnås.

Ett rationellt ordnande av försvarets
byggnadsorganisation kan ej erhållas, utan att i avsevärt antal
och i självständig ställning i organisationen inordnas
väg- och vattenbyggnadsingenjörer ävensom arkitek-

ter och husbyggnadsingenjörer. Om dessa
byggnads-teknici skola sammanslutas till en civilmilitär,
självständig kår eller inordnas i redan befintliga kårer
bör bliva föremål för närmare överväganden. Att
såsom försvarsutredningen förslagsvis ifrågasatt, för
denna tekniska personal genomgående förutsätta
endast extra ordinarie anställning är säkerligen icke
välbetänkt. För att försvaret skall kunna tillförsäkra
sig goda krafter för de betydande uppgifter, varom
här är fråga, måste i alla händelser vissa ledande
tjänster bliva ordinarie.

Skall fortifikationsförvaltningen erhålla det
dominerande inflytande på fastighetsfrågorna, som
försvarsutredningen avsett, är det av största vikt. att
den erhåller en stark representation av civila teknici.
Väg- och vattenbyggnadsingenjörers, arkitekters och
rena husbyggnadsingenjörers ställning inom
försvarsorganisationen bör sålunda ej preciseras förrän
fortifikationsförvaltningens organisation i detalj
utarbetats.

Utöver de allmänna erinringar, som nu gjorts, vill
Svenska teknologföreningen i korthet påvisa några
speciella frågor, där försvarsutredningens förslag ej
synts föreningen tillfredsställande samt uttala sin
anslutning till vissa förslag, varvid frågorna beröras i
samma ordning som de förekomma i utredningens
betänkande och med där tillämpad gruppering.

IV: HD.

Utredningen har föreslagit, att den personal, som
erfordras för arbeten med anskaffning och underhåll
av tygmaterielen, skall sammanföras på fyra stater,
fälttygkåren, tygtrupperna, arméingenjörkåren och
tygstaten. Från dessa skulle behövlig personal
tilldelas staber och truppförband, samt även
"tygdepartementet" inom arméförvaltningen. Detta förslag
till-styrkes i princip. Den föreslagna stora ökningen av
fälttygkåren bör dock kunna begränsas. I stället bör
flera ingenjörer anställas i arméingenjörkåren, så att
befattningar av teknisk art i arméförvaltningen samt
på staberna och truppförbanden kunna besättas med
ingenjörer.

Försvarsutredningen förklarar sig icke hava, med
undantag för motoringenjörerna vid
militärbefälssta-berna, beräknat någon särskild ingenjörspersonal ur
arméingenjörkåren för tjänstgöring i högre staber
osv., utan förutsätter att generalfälttygmästaren skall
vid behov ställa specialingenjörer till förfogande från
tygdepartementet. Den uppfattning, som här tagit sig
uttryck, att ingenjörer i regel ej behövas i
stabsorganisationen, kan teknologföreningen icke biträda.
Rörande förvaltningens och militärstabernas behov av
ingenjörskrafter är emellertid ej möjligt att i detalj
taga någon definitiv ställning, innan 1941 års
militära förvaltningsutrednings betänkande föreligger.
Redan nu vill emellertid föreningen bestämt
understryka det ovan framförda principiella kravet, att
teknisk sakkunskap såväl i den militära
förvaltningsorganisationen som i de militära staberna blir
tillgodosett genom civilmilitära, tekniska
befattningshavare, placerade i sådana tjänsteställningar, att de
kunna utan tyngande former effektivt göra
ingenjörssynpunkter gällande i tekniska spörsmål.

Utredningen föreslår, att vid varje pansarregemente
placeras 1 motoringenjör ur arméingenjörkåren samt
2 tygverkmästare och 6 tyghantverkare ur tygstaten.

108

14 mars 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free