- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
109

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 14 mars 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Den tekniska personalen vid ett pansarregemente
bör icke endast handha reparation och översyn av den
till några tiotal millioner kronors värde uppgående
materielen, utan även tillse, att den användes och
vårdas på sådant sätt, att den får största möjliga
livslängd. I samband härmed kunna
motoringenjörerna komma att åläggas viss
undervisningsverksamhet.

Erfarenheten från det pågående stormaktskriget
visar vikten av, att den tekniska personalen är så
utbildad och utrustad, att den i självständigt
organiserade avdelningar kan utföra reparationstjänst nära
fronten. Efter varje strid avlöses den stridande
personalen av denna "service"-personal, som tager hand
om materielen antingen den är skadad eller ej och
som svarar för dess översyn. Då detta ofta sker
under svåra förhållanden, måste personalen vara väl
insatt och övad under situationer, som motsvara de i
krig förekommande.

Av denna anledning erfordras redan i
fredsorganisationen en tillräcklig kader av teknisk personal.
Endast genom att ingenjörer finnas, som äro väl
insatta i pansarförbandens organisation och taktiska
användning och som genom tjänstgöring vid
pansarregementena förvärvat tillräcklig erfarenhet, är det
möjligt att i krig erhålla en förstklassig fungerande
service.

Med hänsyn till det ovan sagda vill föreningen
framhålla nödvändigheten av att den tekniska
personalen vid pansarregementena utökas till minst tre
gånger det av försvarsutredningen föreslagna antalet.

Vad som ovan sagts om pansarregementena gäller
i motsvarande grad för motoriserade förband inom
övriga truppslag.

Försvarsutredningen har beräknat behovet av
signalingenjörer, placerade vid förband, till 5, varav 4
vid Signalregementet och 1 gemensam för Stockholms,
Karlsborgs och Bodens tygstationer. Radioteknisk
och telefonteknisk materiel finnes emellertid icke
endast vid signalregementet utan vid samtliga
truppförband. Då förbandens stridsduglighet i stor
utsträckning är beroende av att signaltjänsten fungerar, synes
det nödvändigt, att antalet signalingenjörer för
placering vid olika truppförband väsentligt utökas. Dessa
ingenjörer skola ansvara för att signalmaterielen
användes och vårdas så att den får största möjliga
livslängd samt för att reparation av materielen utföres på
ett tekniskt tillfredsställande sätt. Även på
signal-ingenjörerna skulle komma viss
undervisningsverksamhet. Under nuvarande försvarsberedskap har
förekommit, att signalmateriel i vissa fall fått stå
outnyttjad, på grund av att ingen befattningshavare funnits,
som känt till användningen av densamma.

Teknologföreningen vill särskilt påpeka, att den
radiotekniska och telefontekniska materielen ävensom
minsökare och övrig materiel av svagströmsteknisk
karaktär samt viss luftvärnmateriel är av så
invecklad teknisk konstruktion, att man ej kan förutsätta,
att de värnpliktiga skola kunna normalt bibringas
erforderlig kompetens för reparation av denna
materiel. För att i möjligaste mån kunna i fält utföra
reparationer vid förbanden och undvika långa och
tidsödande transporter av materielen, är det därför
nödvändigt, att särskilt utbildad civilmilitär personal
med lägre teknisk utbildning härför finnes vid
förbanden.

Vad nu anförts om signalmaterielen gäller även
artilleriets och luftvärnets materiel.

Med hänsyn till de stora värden, som äro nedlagda
för anskaffningen av alla slags tygmateriel, blir
nödvändigt att personalen verkligen medhinner både
inspektion och tillsyn av denna. Härför erfordras, att
arméingenjörkårens numerär blir betydligt större än
utredningen föreslagit. Det väntade förslaget
angående förvaltningarnas organisation kommer härvid
också att inverka, men helt visst kommer mer än 100
arméingenjörer att behövas.

Teknologföreningen har haft tillfälle taga del av
1940 års sakkunnigas för den högre tekniska
undervisningen underdåniga utlåtande i föreliggande
ärende och ansluter sig till fullo till vad de sakkunniga
därvid anfört angående sättet för rekrytering av
arméingenjörer samt om antagande och utbildning av
ingenjörsaspiranter och ingenjörskadetter vid
samtliga försvarsgrenar.

För teoretisk och praktisk utprovning av
byggnadskonstruktioner för befästningsändamål ävensom för
utexperimentering av för svensk terräng lämpliga
stridsvagnar, transportfordon o. d. vore av
synnerligen stort värde att inrätta en särskild arméns
försöksanstalt under ledning av högt kvalificerad
teknisk personal och med därtill anknuten
forskningsavdelning, utrustad med nödiga laboratorier.

V: II C.

Örlogsvarven hava med sin nuvarande organisation
till uppgift dels att underhålla sjökrigsmaterielen,
dels att utföra vissa nybyggnader och
nytillverkningar, dels ock att handhava förråd av vapenteknisk och
ingenjörsteknisk materiel. Utredningen omtalar, att
förslag äro under utarbetande till organisationens
förbättring och redogör för en tänkbar lösning,
innebärande ett utbrytande av samtliga verkstäder ur
varvorganisationen och deras sammanförande till ett
organ, marinverkstäderna, under ledning av
högskole-bildad ingenjör. Vad som återstår efter denna
utbrytning skulle alltjämt benämnas örlogsvarv och stå
under ledning av en kommendör som varvschef.

En uppdelning av verksamheten synes nödvändig,
men kan antagligen göras mera rationell, om den
drives ännu längre, så att en örlogsdepå bildas, vilken
har hand om fartyg i depå, förråd av vapen och
ammunition, bränsle och dylikt med härför avsedd
personal och förrådsanordningar, medan all den övriga
verksamheten organiseras under ledning av en
marindirektör. Framför allt måste eftersträvas, att
organisationen blir sådan, att onödig omgång i arbetenas
planering undvikes. För närvarande arbetar
organisationen mycket tungt, då alla ärenden måste
passera allt för många instanser från det, att ett behov
anmälts eller ett förslag uppgjorts, tills beslut
erhållits och arbetet kan komma till utförande.

V: IIE.

Personal ur mariningenjörkåren avses skola
tjänstgöra inom marinens alla olika detaljer och i kåren
måste således finnas specialister av många olika- slag.
Att dessa, som utredningen föreslår, organisatoriskt
sammanföras mera än nu tilistyrkes, men är det då
också behövligt att befordringsutsikterna bliva lika
goda för ingenjörer av alla de fack, som här
förekomma så att t. e. en elektro-mariningenjör icke alltid

14 mars 1942

109

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free