- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
117

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Svårigheten att få folk till forskningsarbete
illustreras genom svårigheten att få l:e assistenter till
laboratorierna vid tekniska högskolan. Trots den
personalkännedom, som institutionsföreståndarna äga,
ha de många gånger de största svårigheter att få
dugande unga ingenjörer till dessa platser.
Industriens högre löner locka mera, även i de fall då
erfarenheten visat att framtidsutsikterna efter väl
skött laboratorietjänst kunna väntas vara mycket
goda och bättre än för dem, som gått industrivägen.
Inom de ämnen, där dessa framtidsutsikter äro dåliga,
bli svårigheterna att få goda medhjälpare i vissa fall
oöverkomliga.

Till detta kommer att de utexaminerade
civilingenjörerna i många fall under sin utbildning icke ens
fått grepp om vad forskning är. Träning till
forskningskompetens kräver åtskilligt därutöver.

För att teknisk forskning på bred bas skall kunna
ordnas, måste såväl antalet högskoleingenjörer
väsentligt ökas därhän, att det räcker både för teknikens
och industriens löpande behov och för den tekniska
forskningen, som också deras utbildning till
civilingenjörsexamen väsentligt ändras i riktning mot
uppfostran över hela linjen till forskningsarbete.
Dessutom måste möjlighet beredas för därtill ägnade
utexaminerade ingenjörer att erhålla särskild träning
för forskningsarbete.

Mot detta reses omedelbart från åtskilliga håll av
olika karaktär varning för ingenjörsproletariatet.
Det är här dock icke fråga om att tvinga någon att
välja tekniska högskolestudier, utan endast att giva
möjlighet härtill. En allsidig och opartisk
upplysning om möjligheter inom olika levnadsbanor är
önskvärd för valets underlättande och ingen bör
hindras att välja en bana, där han kan göra nytta
för det allmänna. För det allmänna är det
eftersträvansvärt, att ungdomen ägnar sig åt produktiva
yrken, inom vilka ett dugligt arbete skapar nya
värden, och bland dem kommer ingenjörsyrket i
främsta linjen.

Statens kostnader för ökning av antalet
högskolebildade ingenjörer äro förhållandevis små. En
utredning år 1938 visade, att vid tekniska högskolan
en ökning av antalet årligen nyintagna studerande
från 250 st. till 290 st. skulle öka den årliga
kostnaden med ca 40 000 kr. och kräva nyanskaffning
för ca 20 000 kr. Per tillkommen studerande ger
detta (vid fyraårig studietid) en årlig kostnad av ca
250 kr., vartill ca 20 kr. för avskrivning av den nya
utrustningen. Högskolans stat var samtidigt ca
1 200 000 kr. per år, vilket vid 250 nyintagna per
studerande och år ger ca 1 200 kr. Dessa förslag
till ökning av de studerandes antal behandlades
kallsinnigt och har ej bifallits.

I kostnaderna ovan ingår ej ränta och amortering
på byggnader, som betyda mera om ökning av
antalet blir så stort, att nybyggnad kräves. Dessa
poster äro emellertid mindre betydande vid sidan av
driftkostnaden. Professorernas antal behöver inom
de flesta fackavdelningar icke ökas på grund av
ökat studerandeantal. I vissa gemensamma
grundläggande ämnen, såsom matematik och mekanik,
kräves däremot i så fall utökning, men detta betyder
icke någon stor relativ ökning av kostnaden. De
"trånga sektionerna" kunna avskaffas utan större
kostnader. För statens del är därför ökning av

studerandeantalet vid tekniska högskolorna
uppenbart ekonomiskt i synnerhet då brist råder på
högskoleingenjörer. Tillströmningen bör regleras av den
enskildes vilja att bekosta sig denna utbildning.
Statens bör se till att kompetenta sökande få
utbildningsmöjlighet. Skulle platser komma att stå tomma,
är olägenheten liksom kostnaden härför ringa.

Antalet högskoleingenjörer och urvalet av forskare.

För närvarande sker en hård gallring av
inträdessökande. Allmänt torde uppfattningen råda, att
endast för studier mera begåvade ha utsikt, om de
söka till de tekniska högskolorna, och trots den
återhållsamhet detta sannolikt vållar, få endast halva
antalet sökande plats. Härtill utväljas så gott man
kan de bästa. Lönar det sig då att taga emot även
de utsorterade? Detta är obetingat fallet, och skälet
är, att urvalet aldrig kan ske efter den verkliga
förmågan till högre skolat ingenjörsarbete, utan i
huvudsak måste ske efter betyg.

En mångårig verksamhet som lärare vid tekniska
högskolan i Stockholm har givit författaren
erfarenheten, att receptiv och produktiv fantasi uppträda
nyckfullt kombinerade och synas bero på arvsenheter,
som blanda sig godtyckligt med varandra. Den
receptiva fantasien beror främst av gott minne. I
sin bästa form förutsätter den därutöver klar
uppfattning. Dessa egenskaper bestämma betygen, och
det goda minnet enbart räcker därvid ganske långt.
För forskning och skapande ingenjörsarbete är
därutöver den nödvändiga förutsättningen: fantasiens
förmåga att kritiskt vrida och vända på företeelserna
och att vid varje vändning låta olika möjligheter till
problemens lösning draga förbi, prövas, förkastas
eller tagas upp till förnyad prövning, med andra ord:
den produktiva fantasien. Så långt författaren
kunnat finna förekomma alla grader av produktiv fantasi,
från total frånvaro till mycket hög utveckling,
kombinerade med alla grader av receptiv fantasi. Jag
skulle förmoda, att den produktiva fantasien intar
samma ställning som den musikaliska begåvningen
eller, kanske ännu bättre, färgsinnet. Skillnaden är,
att det är ganska lätt att klarlägga om en människa
är omusikalisk eller färgblind och hon vet det som
regel själv medan däremot den, som saknar produktiv
fantasi, vanligen är alldeles omedveten om sin brist,
och det är nästan omöjligt att objektivt övertyga
någon om sådan brist. Yid prövning av
vetenskaplig skicklighet hos sökande till en läraretjänst är det
självfallet prestationer av produktiv fantasi, som
enbart kan ifrågakomma som bedömningsunderlag.
Det är mången gång säreget att studera yttranden i
sådana frågor i egen eller andras sak från personer,
som beträffande produktiv fantasi själva äro att
jämföra med den omusikaliske inför bedömning av musik.

Bedömningen av inträdessökande efter betygen
vållar att mången sökande med god produktiv fantasi,
och därför eftersträvansvärd som studerande vid en
teknisk högskola, blir avvisad därför att hans ej så
goda eller ej så omfattande receptiva fantasi vållat
medelmåttiga betyg. Utökning av antalet öppnar
möjlighet för sådana begåvningar att komma med, till
båtnad icke blott för dem själva utan även för det
allmänna, som har påtaglig fördel av att män med
forskningsbegåvning få utbildning, även om deras
receptiva fantasi ej är av högsta grad. De bästa

14 mars 1942

117

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free