Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1942 - När rostar en spik? av J. Tandberg - Studera och probera, av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1.
fuktighet (över dest. vatten). Burkania ställdes i ett
rum där temperaturen hölls konstant + 20,0°C med
en variation av högst ± 0,3°. Under den första
veckan observerades en ringa viktminskning hos
spikarna i luft torrare än 50 %, beroende på att
rost-skiktet torkade ut, medan de övriga spikarna sakta
ökade i vikt. Om tillståndet efter första veckan
tages till utgångsläge, kan viktökningen efter resp. 3
och 4 månader — räknad i mg pr dm2 — framställas
i diagrammet av kurvorna märkta 3 M och 4 M.
En annan försöksserie gällde l"-spik (Gunnebo
dyckert nr 10 med 1 cm2 yta) och 30 st. spikar i varje
vägglas. Spiken hade bragts till begynnande
röstning genom doppning i vatten från Östersjön. Deras
viktökning 3 månader efter första veckan
representeras av kurvan ö—3 M.
Det är att märka, att endast en stegring av
röstningens hastighet uppstår vid hög fuktighet, om
spikarna bragts att rosta genom doppning i
Östersjö-vatten, den kritiska punkten ligger fortfarande
omkring 50 % rel. fuktighet.
Ett parallellförsök har gjorts med 0,5 mm tjocka
järntrådar, 1 m långa, som hängt hoprullade i luft
av olika fuktighet. Varje trådprov har blivit
rengjort med hjälp av fint smärgelpapper och dragits
blankt genom filtrerpapper utan att beröras med
händerna. All beröring har skett med hjälp av rena
pincetter, och trådrullarna ha hängt inne i burkarna
på hakar av glas. Dessa trådar ha ännu efter 14
månader icke rostat. Endast i kärlet med 100 %
fuktighet finnes ett obetydligt angrepp att notera, men i
alla lägre fuktigheter håller sig tråden alltjämt blank.
Ännu vid 94 % rel. fuktighet har tråden med 15,7 cm2
yta icke ökat i vikt 0,1 mg på 14 månader.
Härmed förklaras det i synnerhet på höstarna ofta
iakttagna fenomenet, att lager av järndetaljer, som
ej skyddas av olja e. d., rosta snabbare än vid annan
årstid. Lagerlokalerna äro då vanligen kalla,
ytterluften är fuktig och särskilt på morgonen kan rel.
fuktigheten i lagerlokalen vara hög, kanske 75—85 %.
Järnytorna ha varit i beröring med händerna eller
med sköljvatten och bära spår av saltrester. Därför
rosta de. — Ett motsatt exempel ha vi från fynden i
Tutankhamons grav i Egypten. Från någon
främmande furste hade faraon mottagit en kniv av järn,
infattad i silver. Den har ännu efter 3 300 år ej
rostat. Detta beror ej på att den tillverkats av
rostfritt stål utan därpå, att rel. fuktigheten i trakten
brukar ligga mellan 25 och 45 %, alltså på den säkra
sidan om den kritiska punkten. Endast några få
dagar på året kan fuktigheten överstiga detta värde,
men fuktigheten har ej hunnit tränga ned i graven.
I vårt klimat är ett sådant fenomen otänkbart.
Sammanfattning.
En järnyta, som bragts till begynnande röstning
genom att vara i beröring med (salthaltigt) vatten,
upphör att rosta i ren luft, vars rel. fuktighet ligger
lägre än ca 50 %. Är järnytan alldeles ren och blank,
tål den att utsättas för upp till 94 % rel. fuktighet
utan att rosta.
Studera och probera.
Den svenska bergs- och brukshistoriens främste,
dr Carl Sahlin, blev som bekant på sin 80-årsdag
den 15/12 1941 föremål för mycken och varm hyllning.
Ingeniörsvetenskapsakademien, Tekniska muséet,
Järnverksföreningen, Teknologföreningens avd. för Kemi
och bergsvetenskap, Föreningen bergshanteringens
vänner, S:te Örjens gille, Riksmusei vänner, Sahlinska
släktföreningen m. fi. betygade på mångahanda sätt
sin vördnad och uppskattning. Stora Kopparbergs
bergslags a.-b. överlämnade genom sin chef en del till
dr Sahlin deciderade och just utgivna översättningar
av äldre latinska skrifter rörande Bergslaget. Från
Jernkontoret anlände till det Sahlinska hemmet i
Djursholm en deputation med kommersrådet
Sohl-man i spetsen, vilken meddelade, att 10 000
kronor anslagits till kulturhistoriska undersökningar i
Bergslagen efter dr Sahlins anvisningar. Och
slutligen överlämnade en annan deputation, företrädd av
professor Sven Tunberg, en hyllningsskrift1, som vi
här nedan skola närmare skärskåda. Den har
utgivits och bekostats av över sexhundra vänner,
institutioner och företag, bland vilka främst märkas
kronprinsen, prinsarna Carl och Eugen, Jernkontoret, S:te
Örjens gille och Tekniska museet. Utgivandet har
handhafts av en kommitté bestående av professor
Tunberg, intendenten Torsten Althin, kommerserådet
Harald Carlborg, fil. dr Axel Lindblad, civilingenjör
Åke Sahlin och överingenjör Magnus Tigerschiöld.
Redigeringen har handhafts av Torsten Althin.
Boken, som är tryckt av Nordisk rotogravyr, har fått
sin fina och förnäma form av Anders Billow.
När man läser denna bok, infinner sig osökt den
reflexionen, att det finnes några lyckliga
människor, många äro de inte, kring vilka allting växer,
som så sin andes frön var de gå fram, frön som gro
och bli till levande företeelser av mångahanda slag
i Studera och probera. En hyllningsskrift till Carl Sahlin
på hans åttioårsdag den 15 december 1941. Stockholm 1941.
Boken kan erhållas genom Tekniska museet, Stockholm.
120
14 mars 1942 120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
