Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1942 - Studera och probera, av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
men alltid med något av idégivarens ocli
initiativtagarens färg och frodighet hos sig. Sådana frön
mogna inte av sig själva. De ha som förutsättning
icke blott en begåvning utöver det vanliga utan
också denna begåvnings utformning och placering
i sin riktiga miljö samt — icke minst — ett
ihärdigt, systematiskt och på bestämda mål inriktat
arbete.
Utgivarna av denna hyllningsskrift påpeka själva,
att dess utformning är ovanlig. Detta är riktigt.
Det är också behagligt att man kunnat finna en annan
form än den vanliga samlingsvolymen, i vilken
vänner till föremålet behandla olika ämnen som legat
dem om hjärtat. Utgivarna äro att lyckönska till
sin idé. De torde i mycket stor utsträckning vara
skyddade för efterapare därför att deras föremål är
så ovanligt och hans gärning så särskilt inbjudande
till att ge hyllningsskriften just denna form.
Vad Carl Sahlin har betytt som industri- och
finansman saknar anmälaren kompetens att bedöma,
men envar kan dock dra slutsatser av ett
levnadslopp, som gått till chefsskap för ett stort bruk och
innehavet av en rad förtroendeposter inom bergs- och
bruksmännens centrala organisationer. Det är i och
vid sidan av denna praktiska gärning som han idkat
sin betydande och mångomfattande forsknings- och
publiceringsverksamhet.
Sahlins ledstjärna och motto har varit och är
"Studera och probera". Detta motto, som pryder
hans exlibris, tar symbolisk gestalt i boken och
proberhammaren, avtecknande sig mot träd med rika
frukter, mödans lön. Realiteterna bakom
symbolerna äro bl. a. Sahlins i föreliggande bok av Carl
Björkbom förtecknade 382 tryckta skrifter, en i
sanning imponerande siffra. Kring dessa skrifter och
de samlingar Sahlin varit med om att skapa och
befordra formar sig hyllningsskriften. Den
uppdelas i tre huvudavsnitt. "Samlaren och
museimannen", "Forskaren och författaren" samt "Carl Sahlins
tryckta skrifter 1890—1941".
Sahlin började sin bana som industriman i Stora
Kopparbergs bergslags aktiebolag. I denna
traditionsrika och på material av olika slag rika miljö
fick hans redan under skoltiden framträdande
sam-larbegåvning de bästa tillfällen att göra sig gällande.
Bergslagets arkiv, bibliotek och museum bära nu och
för framtiden vältaligt vittne om Sahlins insatser.
Sina gåvor som praktisk museiman och utställare
fick han tillfälle att odla på Stockholmsutställningen
1897 och världsutställningen i Paris 1900.
Detta senare år flyttade Sahlin till Laxå i Örebro
län som bruksdisponent. Några år därefter
grundades länsmuseet i Örebro med honom som en av de
närmast intresserade och verksamma tillskyndarna.
Samtidigt uppstod ett bygdemuseum, Örebro läns
första, i Laxå, där insamlingen av föremål börjats av
Sahlin år 1901 och där det nu, inrymt i en av flyglarna
till bruksherrgården, illustrerar Tivedsbygdens
kulturhistoria, med accent på näringslivet, särskilt
brukshistorien. Till detta näringshistoriska museum
ansluter sig det i en annan flygel förvarade, mycket
omfattande och mönstergillt ordnade arkivet. Bland
Sahlins insatser under Laxåtiden må även nämnas
initiativet till utgrävningen av Ramundeboda kloster,
räddandet av Siggebohyttan i Lindes socken och
parstugan vid Kullängen under Dohnafors samt frid-
lysningen av de berömda röda näckrosorna i
Fagertjärn på Tiveden.
Sahlins verksamhet som institutionsgrundare
upphörde icke med att han lämnade Laxå år 1917.
"Jernkontorets bruksbildsamling", som år 1931
omfattade 6 000 bilder i original eller reproduktion,
"utgörande en så gott som fullständig
bildencyklo-pedi till svensk bergs- och brukshantering genom
tiderna", grundlades av Sahlin genom överlämnandet
av hans samling bilder från Bergslagen och
bergshanteringen år 1919. För arkivvården vid svenska
bruk har han inlagt ovärderliga förtjänster. Sin egen
oskattbara "Carl Sahlins bergshistoriska samlingar"
har han överlämnat till Tekniska museet att där
för all framtid förvaras till forskningens fromma.
Tekniska museet självt har i Sahlin att tacka en av
sina mest intresserade och mest verksamma
tillskyn-dare redan från början. Den kommitté, som förde
frågan om tillblivelsen i hamn hade Sahlin till
ordförande och otaliga äro de gåvor och andra förvärv
till samlingarna, som äro förknippade med hans
namn. För det dagliga arbetet har Sahlins stora
erfarenhet och alltid beredvilligt lämnade goda råd
varit av ovärderlig betydelse. Med den generositet,
som vanligen utmärker ett stort vetande, har Sahlin
dessutom verksamt understött andras forskningar,
och det är på hans initiativ som den "Prytziska
fonden" i Jernkontoret skapats "till främjande och
bekostande av bergshistorisk forskning".
Detta är den yttre ramen kring Carl Sahlins egen
forsknings- och publiceringsverksamhet, vars resultat
vi finna systematiserade av Sixten Rönnow i
hyllningsskriftens andra avsnitt, inpassade i en
resonerande framställning med uppgifter om tidigare
vunnen kunskap, äldre litteratur, problemställningarnas
uppkomst, undersökningar m. m., detta till skillnad
från förteckningen över jubilarens oeuvres, som är
uppställd kronologiskt.
De flesta av Carl Sahlins skrifter behandla äldre
svensk järntillverkning från 1500-talets början till
1800-talets mitt. Skrifterna från 1890-talet gälla i
huvudsak Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolags
historia. Först efter överflyttningen till Laxå vidgas
intresset till svensk järntillverknings historia
överhuvud taget om också Laxåverken av naturliga skäl
får brorslotten. För anmälaren ligger det nära till
hands att uppmärksamma det renommé, som svenskt
järn åtnjöt hos de fordringsfulla och med rätta
världsberömda franska bössmederna och deras
ordspråk: "C’est fer de Takaberg" dvs. från Taberg i
Småland och Sahlins studier rörande den betydande
svenska 1600-talsexporten av gjutna järnkanoner
eller hans konstaterande, att den preussiska
kanonmekanismen har den svenska Wahrendorffska
kanonen av år 1840, världens första användbara
bakladd-ningskanon, till förebild.
Åt studiet av den äldsta, på förekomsten av
sjö-eller myrmalm grundade järnutvinningen,
osmundssmidet, har Sahlin ägnat mycket arbete. Till
kännedomen om svenskt gruvväsendes uppkomst och
utveckling har han lämnat åtskilliga bidrag. I detta
sammanhang har han kommit in på frågan om den
mycket omdiskuterade slagrutan och andra
malmlet-ningsmetoder. Att Sahlin är den förste, som lämnat
oss en sammanhängande framställning av det svenska
stålets historia torde vara allmänt bekant. Hans
14 mars 1942
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
