Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1942 - Kvinnan och tekniken, av Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnan och tekniken.
Av GUNNAR BESKOW.
Tal för Kvinnan vid Svenska teknologföreningens bankett i Stockholms stadshus den 24 mars 1942.
Vid detta mötes många fack förhandlingar
har herrar ingenjörer öppnat perspektiv
över teknikens fortsatta förvandlingar
på varje avsnitt av planetens liv.
Dock syns det mig — ifall kritik ej är
förmäten —
att möjligen en faktor är förgäten
vid presumeringen av världens framtidspano-
ramer —
Den faktor, vilken heter: våra damer.
Kort sagt: det kan betvivlas om det går att
ställa
prognoser vilka obetingat gälla
när man tangerar det irrationella.
Den uppgift som man här mig förelagt går
ut på en analys av sagda faktor.
Den faktorns influensfält är ej endast kyss-
och smekning
samt, i begränsad måtto, kok- och stekning.
Nej, som vi nyligen har låtit oss berättas,
är hon den faktor, vilken genom att totalt
åsidosättas
måhända blev det fel i världens
hållfasthetsberäkning,
som resulterat i det sammanbrott, vars läkning
kan kräva sekler. Felet kan blott rättas
om man beaktar kvinnan lite mera.
Åtminstone tror Elin Wägner så, med flera.
Om man till utgångspunkt tar denna trossats
råder en djup och oförenligt motsats
mellan de båda hälfterna av festpubliken.
Det är: emellan kvinnan och tekniken.
Att denna motsats inte blott är prat
— vilket en svensk som tiger skänker sitt
förakt —
vet den, som mött i någon folktom trakt
en ensam kvinnas bottenlösa hat
inriktat på ett gengasaggregat.
Men det har inte alltid varit så.
1 tidens morgon voro ett de två
ty — sanningen skall sägas utan uppskov:
tekniken har ju kvinnan till sitt upphov!
Alltså: när mannen låg och snarka
vid stranden av en söderhavslagun
kom frun
och väckte honom: "O, min stora, starka
duktiga man! Se, denna jätteostra
som jag har hittat, kan jag inte fostra
att öppna sig. ]ag nästan naglarna
fördärva
på skalet. O! knacka till en riktigt spetsig
skärva
av stenen där!" Och mannen lydigt bulta
och fick en härlig flintkniv åt sin rulta
(att kvinnan på den tiden inte banta
hör till licenserna en skald får anta).
Sen, som bekant, bröt fimbulvintern in.
Kvinnan sa: vill du bli min
får du ge mig varma skinn:
lodjur, bisam, räv och sobel.
Sabeltandad tiger ska va särskilt nobel!
Den av er som först ger mig en päls ska
jag som tack i evigheter älska
(åtminstone så länge pälsen håller.
Sen kan det hända det kan bytas roller).
Mannen gjorde så som kvinnan hade
sagt’en
och uppfann allt som fordrades för jakten:
spjut, pil och båge, yxor, bumeranger,
med flera jaktteknikens agremanger.
Så blev det länge, ]ag vill ej ge festen
stämpel
av etnografiskt föredrag med fler exempel.
Nog vare sagt: att mannen var den positivt
uppfinnande.
Men orsaken till alltihop var kvinnan, de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
