Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 ½. 23 mars 1942 Tekniska krisproblem - Industriproduktionens omformning med hänsyn till råvaruläget. Elektroindustriens material, av Halvard Liander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
medling ha många för landet viktiga problem tagits
upp till behandling med aktivt deltagande från
kommissionen själv.
För att något belysa hur man inom
elektroindustrien har gått tillväga för att efter de linjer jag
antytt lösa sina materialproblem vill jag anföra några
typiska exempel från mitt eget verksamhetsområde.
En brett lagd redogörelse för alla våra mer eller
mindre betydelsefulla bekymmer antar jag däremot
är av ringa intresse.
Vad då först beträffar maskinisolationen, blev det
ganska snart uppenbart, att det skulle stöta på stora
svårigheter att anskaffa den bomull, som behövdes
för omspinningen av koppartråden. Kunde den
undvaras? Ja, det var känt, att ledande firmor
utomlands hade börjat göra småmotorer utan
bomullsisolering, med enbart lackerad tråd, och röster hade
redan före kriget höjts för att vi skulle gå samma väg.
Alternativet var att finna en ersättning för
bomullen, och det fanns inte mycket annat att välja på
än konstsilke eller cellull. De prov, som utfördes
med dessa material, visade emellertid, att de voro
behäftade med vissa olägenheter. Det var svårt att
undvika, att spinningen gled på koppartråden, men
framför allt var den mycket känsligare för
mekaniska påkänningar än bomullen och trasades lätt
sönder under lindningsarbetet.
Några hundratal provmaskiner lindades därför med
enbart lacktråd, som dock försetts med tjockare
lackskikt än man annars använde. Man började med den
klenaste tråden och gick försiktigt uppåt. Den
största svårigheten kunde förväntas bli
doppimpregne-ringen i isolerlack, ty det var oundvikligt, att
lackemaljen påverkades av detta. Men nu hade ju
im-pregneringen till huvudsaklig uppgift att hindra
fuktupptagning i bomullen. Med slopandet av
bomulls-spinningen bortföll alltså nödvändigheten att
impregnera lindningarna, och den därigenom gjorda
besparingen av lack och lösningsmedel uppvägde mer än
väl ökningen i lackförbrukning till följd av att tråden
måste tjocklackeras.
Resultatet av dessa åtgärder blev över förväntan
gott, och numera tillverkas alla normala maskiner
med intill 1,5 mm koppartråd utan bomullsspinning
och doppimpregnering. Det händer visserligen, att
kunder, som fått fel på dylika maskiner, indignerat
skylla detta på det s. k. kristidsutförandet. Men i
själva verket har statistiken visat, att antalet fel
snarare blivit mindre sedan lindning med enbart lackerad
tråd infördes. En återgång till äldre
tillverkningsmetod kommer sannolikt inte heller att ske.
Men detta isoleringsproblem var därmed inte helt
löst. Tillverkningen av emaljlacket var fortfarande
baserad på importmaterial i form av torkande oljor,
hartser och lösningsmedel, och förråden av dem voro
långt ifrån outtömliga.
Redan före kriget hade emellertid vår
uppmärksamhet riktats på en helt ny typ av trådlack på
syntetisk bas, som framkommit i Amerika. Till en början
lockade den oss med överlägsna egenskaper, och vi
hade snart övertygat oss om att det gick att göra
den på importerat råmaterial, polyvinylacetat. Men
sedan trädde beredskapssynpunkterna i förgrunden.
Vi lyckades intressera Mo & Domsjö för att taga upp
produktionen av polyvinylacetat, som kan göras ur
helt inhemska råvaror, och efter ett givande sam-
arbete med denna firma och professor Svedberg ha
vi lyckats få fram de optimala betingelserna för
framställningen av det nya emaljlacket. Om ett par
månader beräkna vi kunna övergå till detta lack, och
motsvarar det våra förväntningar, blir det inte bara
en kristidsprodukt.
Kunde man sedan också finna en ersättning för
kopparn i maskinerna! Men i det avseendet finns
det föga hopp. Vad man kan göra är att utbyta
kopparn i rotorerna mot aluminium. För småmaskinerna
erbjuder detta till och med vissa fördelar, ty tack vare
oxidbildningen på aluminium kan man undvara
spår-isolationen och åstadkomma en synnerligen kompakt
rotor genom pressgjutning av plåtpaketet. Maskiner
med pressgjutna rotorer tillverkades redan före kriget
utomlands, och åtskilliga tusen ha nu också gjorts
här. Men en mera allmän övergång till aluminium är
otänkbar om inte för annat, emedan landet inte har
tillräckliga produktionsmöjligheter för denna metall.
Bristen på koppar är naturligtvis ett krux för
transformatortillverkningen, men isoleroljan är här ett
ännu värre problem. Det är inte för mycket sagt, att
tillgången till mineralolja med vissa bestämda
egenskaper varit en faktor av avgörande betydelse för
utformningen av transformatorerna. Och oljekällor
sakna vi dessvärre alldeles, om nu inte borrningarna
i Skåne mot förmodan skulle leda till resultat.
Eftersom den normalt tillåtna temperaturstegringen
i de svenska transformatorerna är jämförelsevis låg,
tåla de utan vidare en viss överbelastning. Man kan
vidare — såsom ingenjör Stenkvist nyligen visat
i ett föredrag för Svenska elektroingenjörsföreningen
— genom konstlad kylning medelst fläktar eller
kyl-element för oljan åstadkomma en betydande
belastningsökning. Men det räcker i alla fall inte långt.
Frågan om oljan kan helt undvaras har därför varit
föremål för livlig diskussion med åtminstone delvis
positivt resultat. Det synes vara väl genomförbart att
bygga mindre industritransformatorer helt luftkylda
— ingenjör Stenkvist framlade i sitt föredrag data för
enheter på upp till 100 kVA. Dylika transformatorer
äro heller inte ovanliga utomlands och komma nu att
tillverkas även här. I Schweiz har en intressant
konstruktion kommit fram, vid vilken man använder
tryckluft som isolermedium. Som bekant stiger luftens
elektriska hållfasthet nästan linjärt med trycket och
är vid ca 10 atmosfärer lika god som för
transformatorolja. Men av lätt insedda skäl kan man inte heller
på denna väg åstadkomma annat än mindre apparater.
Om vårt elektrifieringsprogram skall kunna
fullföljas, måste vi alltså finna en ersättning för
transformatoroljan. Det ligger nära till hands att prova
skifferoljan, men tyvärr håller den för mycket
lätt-oxiderade kolväten för att med fördel kunna tjäna
som utgångsmaterial. En granskning av andra
utvägar att ur inhemska råvaror göra en användbar
ersättningsolja ger likaledes ett skäligen magert
utbyte. Ur kvantitativ synpunkt ligger trätjäran väl
till, men tyvärr ha alla försök att utnyttja denna
hittills slagit fel. Vi ha provat vakuum- och
tryckde-stillerade tjäroljor, vi ha klorerat och hydrerat dem,
men i intet fall ha vi fått en produkt med tillräcklig
oxidationsbeständighet. Detsamma gäller de oljor,
som kunna erhållas ur sulfatharts eller becket efter
destillationen av tallolja. Dessa oljor kunna möjligen
ersätta vissa andra slag av isoleroljor, särskilt kabel-
126
14 mars 1942 126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
