- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
131

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 ½. 23 mars 1942 Tekniska krisproblem - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

hand inriktats på de sistnämnda. Nästa steg blir
kanske stål, legerade med kisel och vanadin, vilka
legeringsämnen kunna erhållas inom landet. Inom
Jernkontorets forskningskommitté har man låtit
undersöka en del kiselvanadinstål för
konstruktions-ändamål. Man har erhållit relativt hyggliga
hållfasthetsvärden, men genom den höga kiselhalten äro
dessa stål rätt otrevliga att handskas med, bl. a.
erfordras mycket höga härdningstemperaturer.

Jag har i det föregående berört något om de stål,
som genom gemensamma strävanden kommit fram i
legeringsbesparande syfte. Det är givet att varje
ståltillverkare granskat sina stålanalyser och
undersökt möjligheterna för besparingar samtidigt som man
mera ingående diskuterat kundernas materialval.
Det kan även framhållas, att man nog tidigare
använt legerade stål i många fall då kolstål kanske
skulle gjort fullgod tjänst eller rent av varit att
föredraga. Det säger sig självt att i nuvarande stund
all onödig användning av legerade stål ovillkorligen
måste undvikas. Jag kan här nämna några exempel,
där man kunnat nedbringa halter av legeringsämnen
eller erbjuda nya stål.

Stål till hjälmar för krigsmakten har tidigare varit
legerat med 4—4,5 % nickel, men nu tillverkar man
dessa hjälmar av nickelfritt stål och även helt utan
tillsats av molybden, med fullt tillfredsställande
resultat. I granatstålet, som genom det stora tonnaget
är en stor manganförbrukare, har man sänkt
manganhalten från ca 0,8 till 0J5 % och samtidigt ökat
kolhalten något. Järnvägsräls har till stor del tidigare
tillverkats av stål med ca 1,6 % mangan, men man
har nu ansett sig kunna gå ned med manganhalten
till ca 0,6 %.

Verktygsstål.

Jag övergår nu till verktygsstålen. Bland dessa
var det snabbstålen, som i första hand blevo föremål
för ingripande. De här i landet vanligen använda
snabbstålen innehålla ca 18 % volfram förutom
mindre halter av krom, vanadin, kobolt och molybden.
Redan för ganska länge sedan framhöll man bl. a. i
Tyskland, att de vanliga snabbstålen måste betraktas
som överlegerade med avseende på volfram. När
man hösten 1940 ansåg sig tvungen vidtaga åtgärder
för att nå en minskning av volframförbrukningen, lät
man utföra ingående provningar vid Tekniska
högskolan ävensom hos ett flertal verktygsfabrikanter
med 5 olika snabbstålskvaliteter, vilkas analyser
återfinnas i tab. 3. Dessa 5 snabbstål voro icke helt
nya typer utan i såväl Tyskland som Amerika ha de
tidigare funnit användning. Av undersökningarna

Tab. 3. Analyser på de fem provade snabb
stålskvaliteterna.

w Mo Cr V Co
% % % % %
Snabbstål nr 1 12 4 2,5
„ 2 12 — 4 1,5 —
„ 3 6 4 4 2,5 —
„ 4 6 4 4 1,5 —
„ 5 — 6 4 0,6 3

Fig. 3.
Utmattnings-hållfasthetens beroende av provets
yt-finish.

»40 50 60 70 60 90 W 110 120 IX 140 150 ty/im*



framgick det, att de 4 volframlegerade snabbstålen
kunde betecknas som fullt likvärdiga med ett
standardstål av analysen 18 % W, 4 % Cr och 1,5 % V
medan det 5:te stålet visade sämre
prestationsförmåga och stor sprödhet.

Valet mellan de 4 st-ålen kunde således träffas
uteslutande med hänsyn till det aktuella
försörjningsläget. Man beslöt då att låta ett snabbstål med
ca 6 % W, 4 % Cr, 4 % Mo och 1,5 % V ersätta
de tidigare använda med undantag för de
högsta kvaliteterna med 5 och 10 % Co, vilka ha en
avsevärt högre prestationsförmåga och vilka
fortfarande få nytillverkas. På grund av det försämrade
försörjningsläget för molybden måste man emellertid
frångå detta stål, innan det egentligen kom ut i
marknaden, och i maj förra året enades man om
att upptaga tillverkningen av en kvalitet
innehållande ca 12 % W, 4 % Cr, 2,5 % V och
0,9 % Co och vilken av bruken gemensamt
benämnes "1939".

Denna nyinförda kvalitet måste betraktas som
fullt jämförlig med tidigare använda snabbstål av
typen 18—4—1,5. Någon karakteristisk och
struk-turbetingad skillnad för den praktiska användningen
finnes ej. Man måste iakttaga samma föreskrifter
vid värmebehandlingen som för de äldre stålen, men
det är synnerligen viktigt att bemärka, att max.
härd-ningstemperaturen ligger vid ca 1250°C mot ca
1 300°C för de gamla kvaliteterna. Att man på sina
håll ej nått goda resultat med kvalitet "1939" har
sedermera visat sig bero på för höga
härdningstemperaturer. Stålet lämpar sig bra för såväl svarvstål,
borrar, brotschar som fräsverktyg. Vid grövre
frä-sar får man kanske räkna med någon större risk för
sprickbildning vid härdningen än tidigare, men
bruken åtaga sig gärna utförandet av härdningen, i de
fall kunden ej anser sig ha möjligheter härtill. För
övrigt bör man vid grövre fräsar utgå från smidda
kutsar i stället för ämne från stång, då stålet i de
förra erhåller en bättre struktur och
prestationsförmågan hos frasen ökar.

14 mars 1942

131

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free