- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
132

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 ½. 23 mars 1942 Tekniska krisproblem - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Besparing av legeringsämnen kan man emellertid
ernå även på annat sätt än genom övergång till nya
analyser. Maskinindustriföreningen utsände hösten
1940 ett cirkulär, i vilket åtskilliga råd och
anvisningar i detta hänseende lämnades. Sålunda uppmanades
verkstäderna att i så stor utsträckning som möjligt
övergå till s. k. sparskär och "tool bits" i stället för
svarvstål smidda från stång. Vidare påpekades
nödvändigheten av att verkstäderna så rationellt som
möjligt utnyttja sina tillgängliga snabbstålslager och
undvika anhopningar av snabbstålsverktyg på
arbetsplatsen.

Påsvetsning eller pålödning av snabbstål på
vanligt stål användes med gott resultat av
verktygsfabrikanterna för fräsar, spiralborrar och brotschar
och innebär givetvis en väsentlig besparing av
legeringsämnen. Detta förfarande kan med fördel även
tillämpas med svarvskär av snabbstål, som lödas på
skaft av vanligt stål, s. k. "tippning". Jag ber att
få hänvisa till en instruktiv broschyr som
behandlar denna fråga och som utgivits av A.-B. Bofors.
Många verkstäder ha f. ö. sedan flera år gått in
för denna metod, enligt uppgift med stor ekonomisk
fördel.

I många fall har det visat sig innebära en väsentlig
volframbesparing att använda hårdmetall. Visserligen
är volframhalten i denna vanligen ca 80—90 %, men
avverkningsförmågan är å andra sidan ofantligt
mycket större.

Snabbstål av samtliga kvaliteter får f. n. inköpas
endast mot inköpslicens med undantag för vissa
mindre förbrukare, vilka äga rätt inköpa 25 kg per
halvår utan licens. Sparskär och "tool bits" äro däremot
icke licensbelagda.

Någon standardisering av övriga verktygsstål har
ännu ej företagits, utan bruken ha undan för undan
kommit fram till lägre legerade stål typ er, som visat
sig väl kunna ersätta högre legerade.

S. k. krympfria verktygsstål, vissa silverstål och
mejselstål, vilka tidigare varit legerade med 0,5—3 %
volfram, kunna mycket väl utbytas mot
krommangan-kiselstål. Särskilt för handmejslar bör
volfram-legerat stål under inga omständigheter få komma till
användning.

Även för sådana stålkvaliteter, där man tidigare
använt relativt hög volframhalt, har man numera
tillgång till fullgoda ersättningsstål. Sålunda kan man
som slätsvarvstål med fördel använda ett kromstål
med ca 3 % krom, där man tidigare haft ett stål med
5—8 % volfram.

Till varmpressningsverktyg för exempelvis mässing
användes vanligen stål med 6—10 % volfram. För
detta ändamål har man möjligheter att använda stål
med en volframhalt av 2—4 % och i stället en något
förhöjd kromhalt. 1 pressgjutverktyg för mässing
däremot måste man nog bibehålla den höga
volframhalten, då de nya stålen på krombasis ha visat sig
ha en alltför kort livslängd.

Nickel förekommer på verktygsområdet mest i
hejarstansar för varm- och kallslagning. Även för
sådana har man i många fall kunnat sänka
nickelhalten, främst då fordringarna på genomhärdning ej
varit utslagsgivande. För hårdheter under ca 350
Brinell har man kunnat sänka nickelhalten i stålet
från ca 3 % till 1,5 % och t. e. använda någon av
följande analyser:

O.GO % C, 0,8 % Mn, 1,7 % Cr, 1,1 % Ni;

0,55 % C, 0.8 % Mn, 0,7 % Cr, 1,5 % Ni, 0,3 %
Mo.

Rostfria, syrafasta och eldhärdiga stål.

Till slut skall jag säga något om den grupp av
höglegerade stål, vilken innefattar rostfria, syrafasta
och eldhärdiga stål. Dessa ha alla en mycket hög
kromhalt och vissa mycket viktiga kvaliteter
innehålla dessutom nickel. Bland dessa senare dominera
kvantitativt de s. k. 18—8-stålen, vilka innehålla ca
18 % krom och 8 % nickel.

Då det i första hand var nickel, som man ville
spara, infördes hösten 1940 viss begränsning i
användandet av de nickellegerade kvaliteterna. I stort
sett gingo de restriktiva bestämmelserna ut på, att
material till den kemiska industrien fingo inköpas
utan licens, medan för andra ändamål inköp voro
belagda med licenstvång.

Om man granskar några olika industrigrenar ser
man kanske lättast vilka möjligheter man har att
använda ersättningsmaterial.

Inom den kemiska industrien har tidigare
18—8-stål, ofta molybdenlegerat, dominerat som
råmaterial, men man har nu i många fall utan någon som
helst nackdel kunnat övergå till stål med ca 26 %
krom, 4 % nickel och 1,5 % molybden, även i
svetsade arbeten. Denna stålkvalitet är i fråga om
korrosionsbeständighet fullt jämförbar med
molybdenlegerat 18—8-stål, men den har dålig tänjbarhet och
lämpar sig ej för mera komplicerade konstruktioner,
där kallbearbetning skall företagas. Om man vid
svetsning använder elektroder av 18—8-stål, får man
en god och seg svetsfog och behöver ej företaga
någon efterglödgning.

Inom livsmedelsindustrien och speciellt
mejeriindustrien äro korrosionsförhållandena mycket
skiftande och ofta mycket krävande, då smaknerverna
reagera känsligt för metallsalter. Hittills har
18—8-stål varit regel, och särskilt vid salthaltiga varor har
man svårt undvara denna kvalitet. Ur
korrosionssynpunkt skulle väl ett molybdenlegerat 26—4-stål
kunna komma ifråga, men vanligen lämpar sig ej
denna kvalitet för det konstruktiva utförandet på
grund av sin dåliga pressbarhet.

Cykelindustrien använder rostfritt stål till bl. a.
ekrar och skärmstag. Man har kunnat ersätta det
nickellegerade stålet för ekrar med ett
molybdenlegerat kromstål och till skärmstag användes numera
ett rent kromstål.

Vad slutligen byggnads- och pressindustrierna
beträffar ha dessa tidigare varit stora förbrukare av
18—8-stål, men med de molybdenlegerade ävensom
de rena kromstålen har man nu nått goda resultat.
Dessa innehålla ca 18 % krom och de förstnämnda
dessutom upp till ca 2 % molybden. Formbarheten
i kallt tillstånd är visserligen sämre än hos
18—8-stålen men dock tillräcklig för flertalet ändamål.
Erichsen-talet är obetydligt lägre än hos vanlig
djup-pressningsplåt.

Pressning av runda kärl går bra, möjligen måste
någon extra mellanglödgning inläggas i enstaka fall.
Däremot synes pressning av fyrkantiga kärl erbjuda
stora svårigheter.

Glödgningstemperaturen är ca 250° lägre än för

132

14 mars 1942 132

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free