- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
133

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 ½. 23 mars 1942 Tekniska krisproblem - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tekmsk Tidskrift

18—8-stålen, men glödgningstiden måste i allmänhet
förlängas.

Svetsning av dessa kvaliteter synes bereda många
verkstäder svårigheter. Det rena kromstålet får lätt
en viss sprödhet efter svetsningen på grund av
korntillväxt, medan krommolybdenstålet kan bibringas
tämligen goda egenskaper även i detta avseende.
Elektriska svetsmetoder äro att föredraga och bland
dessa synes sömsvetsning vara bäst, därnäst
ljusbågssvetsning och arcatomsvetsning. Gassvetsning bör
helst ej användas, i de fall svetsen kommer att
utsättas för några mekaniska påkänningar. Som
tillsatsmaterial har 18—8-stål visat sig lämpligt,
varigenom själva svetsen blir seg.

Ur korrosionssynpunkt äro de molybdenlegerade
kvaliteterna i stort sett jämförliga med 18—8-stålen, }
vissa fall t. o. m. något bättre. De rena kromstålen äro
däremot något sämre, men man kan väl använda dem
för tillverkning av diskbänkar, kokkärl, mjölkbunkar
o. d. Vid beröring med salta varor utsättas
emellertid stålen lätt för korrosionsangrepp.

Man får räkna med större tillverkningskostnader
för kärl av kromstål än när 18—8-stål användes,
beroende på flera glödgningar, längre glödgningstid,
större kassation m. m.

Eldhärdiga material med höga nickelhalter ha i
många fall kunnat utbytas mot andra kvaliteter. För
gengashärdar användes sålunda till en början ett stål
med ca 20 % nickel, men sedermera har man endast
tillåtit användandet av eldhärdigt stål med ca 4 %
nickel. Frågan är emellertid om man längre kan
till-låta även denna nickelhalt. Sedan ungefär ett år
tillbaka har man prövat härdar av stål med ca 19 %
krom och ca 1,5 % kisel och erhållit fullt
tillfredsställande resultat.

För detaljer till ugnar ha olika kvaliteter
föreskrivits alltefter den temperatur, vid vilken ugnen
är avsedd att arbeta.

Skrotfrågan har jag ännu icke berört, men det är
givet, att man måste ägna denna större
uppmärksamhet än tidigare. Det är av största vikt, att det
tillvaratagna skrotet omsorgsfullt sorteras, då riktigt
sorterat skrot utgör det bästa råmaterialet för
stål-framställningen. För att underlätta sorteringen av
legerat skrot har en lista uppgjorts, där de viktigaste
svenska stålmärkena inordnats i vissa klasser efter
halten av olika legeringsämnen. Helst bör emellertid
skrotet från varje i större omfattning använd
stålkvalitet tillvaratagas för sig och levereras tillbaka
till vederbörande järnverk. Genom den
överenskommelse, som träffats mellan bruken angående priserna
på legerat skrot, har man även sökt uppmuntra
verkstäderna till bättre skrotsortering.

Med det sagda har jag velat framhålla något om
dagens legerade stål och några förändringar, vilka
äro betingade av råvarulaget. Det har blivit kanske
väl översiktligt, men området är mycket omfattande
och exemplens mångfald är stort.

Man torde kunna säga, att med tillgängliga
utgångsmaterial de svenska metallurgerna ha väl löst
sina uppgifter och verkstäderna ha hittills kunnat
erhålla sina behov av högvärdiga stål. Man måste
emellertid räkna med en skärpning av
restriktionerna, främst för de legeringsmetaller, vilka icke
kunna erhållas inom landet och för vilka
möjligheterna för import f. n. äro mycket små.

Den mekaniska industriens
metallförsörjning.

Av överingenjör BERTIL STARCK.

Metallförsörjningen har av kända skäl under de
gångna krisåren blivit ett allt mer brännande
problemkomplex. I det följande är det min avsikt att
behandla några av dessa problem, varvid jag dock
kommer att begränsa mig till icke-järnmetaller och
huvudsakligen behandla de problem, som blivit en
följd av kopparknappheten.

Som väl torde vara känt, förbrukades under åren
1937, 1938, 1939 i medeltal ca 50 000 ton ren koppar
årligen i form av olegerad koppar och
kopparlegeringar. Enligt senaste meddelanden ha vi orsak att
förvänta en inhemsk produktion av ca 15 000 ton
ren koppar under innevarande år, dock med hopp om
en snar stegring till ca 18 000 ton. Genom försiktigt
utnyttjande av befintliga men redan hårt ansträngda
lager, torde man kunna räkna med att ca 20000 ton
koppar står landets industri till förfogande. Av
denna kvantitet torde dock ca 10 000 ton komma att-
reserveras som elektriskt ledningsmaterial, varför
endast ca 10 000 ton kvarstår för övrig
metallbear-betande industri, som därför ej kan räkna med större
koppartilldelning än 20—25 % av 1939 års
förbrukning.

Aluminiumförsörjningen är för närvarande i stor
utsträckning hänvisad till förefintliga
importmöjligheter, men vi ha dock förhoppning om att under året
inhemsk tillverkning skall komma igång i så stor
utsträckning, att den motsvarar nuvarande hårt
nedskurna konsumtion. Man kan dock ej räkna med
aluminium som ersättningsmaterial för koppar och
kopparlegeringar.

Bly kan för närvarande ej framställas inom landet,
varför vi äro hänvisade till lager och import. Stor
sparsamhet måste därför iakttagas. Mindre inhemsk
produktion, motsvarande de nödvändigaste behoven,
väntas komma igång på våren 1943.

Tillgången på tenn är så obetydlig, att som regel
tilldelning endast kan påräknas vid mycket
trängande behov.

Zink intager en särställning såtillvida, att den,
trots att den är en importvara, kan anses vara
disponibel i betydande kvantiteter. Detta beror på att
zinkmalmen förekommer rikligt i landet och för
närvarande är en betydande exportvara, som — kan man
säga — till viss del likvideras med zink och
zinklegeringar. Skulle störningar i detta handelsutbyte
inträda, finnas alla förutsättningar för att relativt
snabbt starta förädlingsindustri inom landet.

Av det sagda framgår, att det huvudsakligast är
bristen på koppar och tenn, som i nuvarande stund
gör metallförsörjningsläget bekymmersamt. Med de
anförda siffrorna inför ögonen måste industrien
sålunda söka vägar för utdrygning och ersättning för
koppar och tenn samt dessa metallers legeringar.

Ersättningsmaterial.

De ersättningsmaterial, som vi kunna anse stå till
vårt förfogande, äro huvudsakligast järn och
järnlegeringar samt zink och zinklegeringar.

De kvaliteter av järn och järnlegeringar, som kunna
komma ifråga som ersättningsmaterial, torde i regel

23 mars 1942

133

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free