- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
139

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 ½. 23 mars 1942 Tekniska krisproblem - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

torde det stabilaste skyddet vinnas. Som exempel
kan nämnas: skydd av järn genom diffusion av krom
på sådant sätt att ett rostfritt ytskikt erhålles.
Alu-minisering av järn i avsikt att öka
värmebeständigheten samt smältgalvanisering torde även tillhöra
denna typ.

Det korrosionsskyddande materialet kan även
tillföras så, att det med ersättningsmaterialet bildar en
kemisk förening. Exempel härpå utgöra de olika
kromatiserings- och fosfatiseringsmetoder, som i allt
större utsträckning komma till användning för att
öka’korrosionsskyddet på zink- och järnföremål.
Speciellt vill jag rekommendera fosfatiseringsmetoderna,
emedan de kunna arbeta med inhemska råvaror samt
giva ett i sig självt värdefullt skikt, som,
kompletterat med ett lämpligt lack- eller oljeskikt, ger ett
mycket gott ytskydd.

Genom adhesion kunna andra metaller och
metall-legeringar bringas att samverka med det primära
ersättningsmaterialet, t. e. genom att de galvaniskt
utfällas eller i smält tillstånd sprutas på detta.
Organiska bindemedel med eller utan färgstoffer, anbragta
på kända sätt, kunna komplettera
ersättningsmaterialets egenskaper med hänsyn till
korrosionsegenskaper och utseende. Då de nämnda metoderna i
huvudsak komma att behandlas i annat sammanhang,
vill jag här endast nämna, att med sprutmetallisering
kunna de flesta metaller och legeringar, som kunna
smältas med gaslåga eller elektrisk ljusbåge, sprutas
på olika föremål. Ur korrosionsskyddssynpunkt
betydelsefullast torde förzinkningen av stora detaljer
eller konstruktioner vara. Under nuvarande
förhållanden besprutas även varmvattenberedare och
andra föremål av järn invändigt med aluminium.

Då de sprutade skikten kunna anbringas på alla
åtkomliga ställen och göras i varje önskad tjocklek
samt beläggningen är tät och hård, är metoden
mycket användbar såväl vid nytillverkning som vid
reparationer.

Till slut vill jag fästa uppmärksamheten på följande
punkter:

1) Den finzink, som här förutsatts, tillverkas ej i
landet.

2) Det skrot, som faller vid bearbetning av
zinklegeringarna, är praktiskt taget värdelöst, därest det
ej hålles absolut rent. Det får ej blandas med skrot
från andra zinklegeringar. Det bör ej få användas till
nytt material utan att det underkastats ordentlig
kontroll.

3) Det är synnerligen önskvärt med en
standardisering av de kopparlegeringar och zinklegeringar,
som framdeles kunna komma till användning, då
härigenom ett värdefullt hjälpmedel erhålles för
hushållning med ifrågakommande råvaror.

4) Korrosionsproblemen måste vid
ersättningsmaterialen ägnas speciell uppmärksamhet och det vore
önskvärt, att forskningen och undervisningen i
hithörande frågor intensifierades.

Beakta vi dessa synpunkter och i övrigt de risker,
som väl alltid måste förefinnas då ersättningsmaterial
kommer till användning, vågar jag hysa den
förhoppningen, att vi i huvudsak skola kunna bemästra de
svårigheter, som i framtiden kunna möta oss inom
detta område.

Den kemiska industrien,
en h|älpindustri.

Av dr RAGNAR WINBLADH.

Vid en omformning av industriproduktionen i
krigstid spelar den kemiska industrien och dess
produkter en avsevärd för att inte säga utslagsgivande
roll. Man hör också ofta hur den kemiska
forskningen sättes i högsätet som den för ett lands industriella
och även krigspotentiella framgång avgörande
faktorn, och man hör även ofta hävdas, att utvecklingen
av ett lands kemiska industri utgör måttet på dess
grad av framåtskridande. Jag skall i det följande
vända på problemet och uppvisa, att den kemiska
industrien och dess produkter äro de andra
industriernas ödmjuka tjänare, som så långt sig göra låter
söker stå till tjänst med råvaror eller integrerande
produkter för tillverkningar av olika slag.

Det är ett faktum, som redan i viss mån skymtat
fram i de föregående föredragen, framför allt då
ingenjör Lianders, att de kemiska produkterna inom de
flesta industrier utgöra viktiga kugghjul i
maskineriet. Även om dessa kugghjul ofta äro mycket små och
till synes obetydliga, äro de dock, när man ser
närmare på saken, oumbärliga och om de falla bort, så
stannar hela maskineriet. Jag behöver bara där peka
på vad ingenjör Liander nämnde i sitt föredrag
angående konsthartsernas betydelse för den
elektrotekniska industrien.

Jag vill här försöka ge en kort översikt över några
fall, där den svenska kemiska industrien under den
nuvarande krigstiden varit övriga industrier till nytta
som råvareproducent eller på annat sätt.

Med hänsyn till det krig, som rasar runt omkring
oss, är det kanske mest aktuellt att börja med
krigsindustrien. Alla veta ju, att kärnan i förstörelse- och
försvarsmedlen utgöres av sprängämnen av olika slag.
Råvarorna till dessa sprängämnen äro som regel
importvaror, och därför hade vid krigets början och
redan dessförinnan lagts upp avsevärda råvarulager.
Emellertid blev det den kemiska industriens uppgift
att se till att de importerade råvarorna kunde ersättas
med svenska. Trots att vi äro ett
cellulosaindustriens land par préférence, framställdes
nitrocellulosa-krutet av importerad bomull. Det dröjde emellertid
inte så länge förrän man på flera håll inom landet
lyckades framställa en sulfitcellulosa med sådana
egenskaper, att den helt kunde ersätta bomullen vid
krutframställningen, en omställning som torde bli
bestående även sedan normala förhållanden möjligen
någon gång inträda.

En svår sak har det också varit att få fram
tillräckliga kvantiteter av aromatiska kolväten, närmast
då toluol och bensol, vilka äro fundamentala
sprängämnesråvaror. Ett energiskt arbete lades ned på att
bygga ut våra gasverk, så att största möjliga
kvantiteter bensolkolväten tillvaratogos. Vad toluolen
beträffar förslår emellertid denna åtgärd ej på långa
vägar. Dels har flygvapnet vissa pretentioner på
bensol och toluol, och dels är ju den av toluolen
framställda trotylen huvudsprängämnet inom
ammunitionstillverkningen, vilket innebär att pretentionerna
på toluolkvantiteterna äro mycket stora. Redan
under fredstid hade ingenjör Skärblom vid
Försvarsväsendets kemiska anstalt utarbetat en metod för

14 mars 1942

139

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free