- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
140

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 ½. 23 mars 1942 Tekniska krisproblem - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

framställning av toluol ur sulfatterpentin, och med
statsanslag har nil byggts en försöksfabrik, vilken
arbetar i rätt stor skala. Den ser ut att fungera
tillfredsställande, varför en ny fabrik i betydligt större
skala planeras. Det fordras avsevärda kvantiteter
sulfatterpentin för denna produktion, och det kan här
vara av ett visst intresse att se, hur en kedja av
kemiskt betonade industriomställningar torde bidraga
till att råvarutillgången för denna toluolfabrik torde
kunna komma att något så när säkras. På grund av
foderbrist har man nämligen gått in för att tillverka
fodercellulosa ej blott sulfitvägen utan även
sulfatvägen. Detta har i sin tur gjort, att trots att
exporten av sulfatmassa är synnerligen begränsad, det tack
vare fodercellulosan kommit ett visst liv i
sulfatfabrikerna, och därmed ha även biprodukterna
tallolja och sulfatterpentin kommit fram i större
kvantiteter än man vågat hoppas på. Samtidigt har
sulfatterpentinen för färg- och fernissindustriens
vidkommande fått en viss avlastning därigenom, att
kol-ugnsterpentin kommer fram i alltmer ökade
kvantiteter, detta senare beroende på bl. a. kolningen av
stubbar, som ger en stubbugnstjära, ur vilken för
vissa ändamål användbara smörjoljor kunna erhållas.
Man kommer således till den originella slutsatsen, att
sökandet efter kreatursfoder och
smörjoljeersättningsmedel har fört med sig ökade möjligheter för
framställning av toluol, råvaran för vårt viktigaste
ammunitionssprängämne. Man har emellertid ej
velat nöja sig med denna förhoppning om inhemsk
framställning av toluol utan även riktat sin
uppmärksamhet på andra sprängämnen, där råvarorna
äro helt inhemska.

Då man i vårt land talar om sprängämnen, tänker
man i första hand på nitroglycerinet, av vilket hela
vår bergshantering, våra väg- och vattenbyggen och
skyddsrumsbyggen m. m. äro beroende. Ehuru våra
lager av glycerin vid krigsutbrottet voro goda, har
man redan från början iakttagit stor sparsamhet med
denna vara och även på allt sätt försökt tillvarataga
den glycerin, som erhålles vid stearin-, tvål- och
tvättmedelsfabrikationen såväl genom spaltning av
fett som i de underlutar, som erhållas vid
tvålframställningen. I detta hänseende har man emellertid
haft vissa svårigheter med destillationskapaciteten
och bränsletillgången, varför man först nu kan anse
frågan vara på ett tillfredsställande sätt löst.

Emellertid har man samtidigt sökt erhålla
ersättning för glycerinet och funnit en lämplig sådan i
etylenglykol, som framställes ur sprit vid Mo och
Domsjö. Etylenglykolen utgör ett mycket värdefullt
komplement till glycerinet och får nog anses idag
vara oumbärligt för vår sprängämnesförsörjning.

För all sprängämnestillverkning är ju
salpetersyran en oumbärlig råvara. Vi framställa
salpetersyran själva i vårt land ur luft och vatten vid
Ljungaverk, där anläggningen under de senare åren
successivt utbyggts. Dessutom förekommer ju också
import av salpetersyra, och vår lagringskapacitet i
detta hänseende har väsentligt förbättrats.

Salpetersyran är emellertid inte bara en
krigsindustriråvara utan dess derivat och den övriga därmed
sammanhängande kväveproduktionen fyller ett
fredligt ändamål som gödselmedel för vårt lantbruk. I
dessa dagar är vår kvävegödselförsörjning
angelägnare än någonsin förut, då det gäller att få vårt jord-

bruk fram till topprestationer. Även om klimatet
tycks lägga de mest svårartade hinder i vägen för
en hygglig lantbruksproduktion, måste människan se
till att hon i konstgödslingshänseende i varje fall gör
vad på henne ankommer. Vid Fosfatbolaget ha också
ansenliga utbyggnader av kväveproduktionen skett,
och mitt under kriget har den stora anläggningen för
produktion av kalkkväve vid Stockvik igångsatts
samt verksamheten vid den nedlagda
kalkkvävefabri-ken i Alby återupptagits. Därmed är dock icke
kväveprogrammet avslutat. Även på
fosfatgödnings-området har vår kemiska industri försökt vara
lantbruket till tjänst. Där var vår ställning ännu
besvärligare än när det gällde kvävegödslet, ty vår
fosfatindustri arbetade helt och hållet med importerat
rå-fosfat. Emellertid hade man redan långt före kriget
inom denna industri undersökt möjligheterna att ur
svensk apatit framställa superfosfat, och när kriget
bröt ut och råvarubrist hotade, hade man kommit så
långt, att superfosfatproduktion med svensk apatit
kunde sättas igång. På otroligt kort tid har
Grängesbergsbolaget lyckats genom flotation få fram
tillfredsställande kvantiteter apatit, och därmed kan
lantbruket även på fosfatområdet anse sig ha fått en viss
trygghet. Här ha vi åter ett märkligt
omformnings-exempel, ty järnmalmsbrytningen i Norrbotten har fått
en i viss mån ny inriktning för apatitflotationens skull.

Lantbruket kan visserligen icke betraktas såsom
någon industri i egentlig mening, och det kan därför
synas som om jag något avlägsnat mig från
huvudtemat. Men jag nämnde i samband med apatiten
ordet flotation och kommer därmed in på vår
bergshantering, vilken utan flotationsmedel ej kan
fortsätta sin verksamhet. Det dominerande
flotations-mediet för zink- och kopparmalm m. m. var före
kriget den amerikanska produkten pine oil, som är en
terpenprodukt. Rätt goda lager funnos vid krigets
början av detta flotationsmedel, men det blev snart
en tvingande nödvändighet att få fram någon
ersättning. Såsom råvara fick den svenska
sulfatterpentinen åter en gång träda in. Dock gäller det här
andra fraktioner än de som användas för
framställning av toluol och som lösningsmedel inom färg- och
fernissindustrien. Denna terpineolfraktion, som den
kallas, utgör omkring 2 à 3 % av råterpentinen.
Genom statligt ingripande har den helt och hållet
reserverats för flotationsändamål, och man beräknar att
under normala förhållanden det ur denna fraktion
erhållna flotationsmedlet pinol skall vara tillräckligt
för Sveriges behov. Så är icke fallet idag och
därför bedrives i samarbete mellan
Industrikommissionen, Försvarsväsendets kemiska anstalt och
Bolidenbolaget försök att ur sulfatterpentinen på syntetisk
väg utvinna ökade kvantiteter pinol. Vad
apatitflota-tionen beträffar, synes det som om man där lyckats
ersätta det idag svåråtkomligaoleinet med svensk tallolja.

Hittills har huvudsakligen lämnats exempel på
kemiska produkter av fundamental betydelse för
speciella industrigrenar. Produkter av gemensam och
stor betydelse för industrien i dess helhet samt även
för näringsliv och samfärdsel äro smörjoljor och
gummiprodukter. Ingenjör Liander framhöll, att man
ännu icke lyckats lösa problemet att framställa en
användbar transformatorolja av inhemska råvaror
och att man ej heller lyckats ombygga
transformatorerna, så att transformatoroljan blir överflödig.

140

14 mars 1942 140

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free