Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 ½. 23 mars 1942 Tekniska krisproblem - Den kemiska industrien, en hjälpindustri, av Ragnar Winbladh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Det har bl. a. därför varit angeläget att finna
ersättningsmedel för andra typer av mineralsmörjoljor, så
att de lager, som finnas av dessa, i viss utsträckning
kunna frigöras för beredning av transformatorolja.
Det har sedan länge pågått en inventering av
tillgängliga råvarukällor för ersättningssmörjoljor av
typ spindelolja, svartolja m. m. En mineraloljekälla
ha vi i landet i vårt statliga skifferoljeverk i
Kinnekulle och vi få även ett betydande tillskott sedan
skifferoljeverket i Närke är färdigt. Ännu är det
emellertid ej avgjort, om skifferoljan lämpar sig för
smörjoljeframställning, men det är dock ej otänkbart
att så är fallet. En annan råvarukälla för
mineralsmörjoljor är helt naturligt den spillolja, som
framkommer såväl inom industrien som vid bildriften.
Denna utnyttjas idag praktiskt taget i full omfattning
genom regenerering. Vidare har man haft sina
blickar riktade på tjäror av olika slag, t. e. ur torv.
Höganäskol och trä. Främsta intresset synes härvid
den s. k. stubbugnstjäran ha, och ett stort program
för stubbrytning och smörjoljeframställning ur
stubb-ugnstjära föreligger.
Den kanske mest aktuella och brännande frågan
för såväl kemisk forskning som kemisk industri är
för närvarande gummisyntesen. I pressen har det
redan framskymtat en del påpekanden om vad som
är i görningen. Jag kan av förklarliga skäl icke här
lämna någon utförlig redogörelse för vad som sker,
men vill i korthet framhålla att man har sökt sig fram
på flera olika vägar, då det gällt att säkerställa
gummiförsörjningen. Man har i första hand så långt
sig göra låter sökt åstadkomma en import av
rågummi. Dessutom tillvaratages avfallsgummi i så
stor omfattning som möjligt, och av detta beredes
s. k. regenerat, som visserligen icke kan helt ersätta
men dock utdryga rågummit. Det har emellertid
blivit alltmer klart, att man förutom alla de åtgärder
som vidtagas här i landet även på egen hand måste
försöka få fram en metod för framställning av
syntetiskt gummi, även om vägen är lång och svår och
även om detta kriget kanske är slut, då man hunnit
så långt att en verklig fabrikation kan sättas igång.
Man har därvid startat på laboratoriet, dvs. ända från
grunden. Som vi vet har detta problem lagts i
händerna på professor The Svedberg, som efter mycket
kort tid hade en syntesväg klar i glasapparatskala
och nu håller på med försök i en alltmer stigande
produktionsskala. Råvaran är visserligen acetylen,
dvs. i sista hand kol, som ju är en importvara, men
de kolkvantiteter som erfordras utgöra blott en ringa
bråkdel av landet totala kolkonsumtion.
Både när det gäller smörjoljor och gummi kan
man konstatera en mycket kraftig industriomställning
ifrån en absolut brist på intresse för
avfallsprodukterna, dvs. spillolja och gummiskrot, till ett minutiöst
utnyttjande av alla tillgängliga kvantiteter av dessa.
Man kan mångfaldiga exemplen på de kemiska
produkternas betydelse för olika industrigrenar, och man
skulle kunna fortsätta nästan i det oändliga. Här
blott ytterligare några exempel. Inom
läderindustrien har en betydande omställning skett till svenska
garvämnen framställda av ek och gran. För
textilindustrien har framställningen av konstsilke och
cellull den allra största betydelse och de kemikalier, som
erfordras för detta ändamål, kunna vi i betryggande
omfattning idag framställa inom landet.
Knappast något företag har kunnat undgå att
stifta bekantskap med Industrikommissionens
ransonering av linolja. Hela byggnadsindustrien och
skeppsbyggnadsindustrien är i viss mån beroende av
denna vara. Genom ett energiskt och målmedvetet
arbete inom färg- och fernissindustrien i samarbete
med andra industrier har man emellertid lyckats på
ett förunderligt sätt få de knappa
linoljetillgångarna att något så när räcka till. Man har funnit
ersättningsmedel, det ena efter det andra, vilka
visserligen undan för undan även de blivit svåråtkomliga,
tills man slutligen drastiskt talat kommit fram till
den som vi få hoppas aldrig sinande råvarukällan
vatten. Inom de industrier, som arbeta med fett
som råvara eller som hjälpmedel, har man haft
glädje av den svenska talloljan, som ju som nämnts
framkommer vid tillverkningen av sulfatcellulosa, och
man kommer även att få nytta av den
fetthärdnings-anläggning, som snart sättes igång vid Karlshamns
oljeraffinaderi och som kommer att kunna förädla
såväl avfallsfett som fett, erhållet ur den
oljeväxtodling, som under kriget startats i rätt stor
omfattning i landet.
Den huvudråvara, som inom landet står till den
kemiska industriens förfogande, är skogen och vi ha
sett i det föregående, hur de träkemiska produkterna
ha skymtat fram praktiskt taget överallt. Det är ju
glädjande att vi i någon mån börjat få upp ögonen
för denna sida av cellulosa- och träindustrien. Jag
har här kommit fram till det kanske mest påtagliga
exemplet på omformning av industriell produktion.
Förr lade man knappast märke till skogsindustriens
biprodukter. Idag är det faktiskt berättigat att säga,
att många skogsindustrier drivas för biprodukternas
skull. Några exempel klargöra detta. Vi ha ur våra
skogar fått drivmedel till våra gengasaggregat
antingen i form av träkol eller trä. Vi ha fått aktivt
kol till våra gasmasker. Träkolningen ansågs förr som
en biindustri till skogsindustrien av tämligen
underordnad betydelse. Vi ha ur sulfatterpentinen fått
lösningsmedel och råvara för framställning av toluol
och flotationsmedel. Vi ha fått tvättmedel och
flotationsmedel ur vår tallolja. Vi ha ur det fasta
sulfathartset fått medel för papperslimning. Vi ha ur
sulfatbecket fått fram asfaltersättning och genom
destillation av densamma lösningsmedel för våra
,tid-ningstryckfärger och driv- och smörjmedel för vår
fiskeflotta. Vi ha fått fodercellulosa och i samband
med denna en mångfald biprodukter som redan
nämnts vad sulfatsidan beträffar. Den viktigaste av
dessa på sulfitsidan är väl etylalkoholen, på basis
av vilken en ny svensk kemisk industri växer fram
med etylenglykol, etylacetat och vissa konsthartser
såsom första led. Vi ha för att slutligen nämna två
ytterligheter fått silke och cellull ur den rena cellulosan
och vi ha fått smörjoljeersättning ur våra stubbar.
Jag vill därför i anslutning till detta sista
påpekande om de otaliga områden, där våra svenska
skogar med den kemiska industriens hjälp varit oss
till nytta under de nu rådande svåra
krigsförhållandena, till slut säga, att mitt i allt elände som råder
omkring oss är det dock glädjande att
konstatera i hur hög grad nöden varit uppfinningarnas
moder och givit den kemiska industrien en välbehövlig
stimulans till en gagnande verksamhet som de övriga
industriernas och näringslivets nyttige tjänare.
14 mars 1942
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
