- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
154

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 ½. 23 mars 1942 Tekniska krisproblem - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 5. Säkerhetsfaktorn n såsom funktion av
vattencement-talet.

I fig. 5 äro likaså de olika re-värdena
sammanställda såsom funktioner av vattencementtalet, vilka
erhållas genom en uträkning på ovan angivet sätt.
Dessutom ha de M-värden inritats, som erhållas för
fabriksblandad betong enligt A.-B. Betongindustris
provningsprotokoll ("Byggmästaren" 1941, h. 11).
Det framgår av figuren, att för denna klass
E-betong-ens säkerhetsfaktor alltid är n co 3,5, under det att
vid A-betong säkerheten beräknad enligt
Betongbestämmelserna 1934 är re > 3,5, då vet < 0,8, vilket
är vanligast. Vid fabriksblandad betong erhålles
re > 5.

Det torde alltså med hänsyn till det ovan anförda
kunna fastslås, att vid övergången från A- till
E-betong har säkerhetsfaktorn i realiteten sänkts
åtskilligt. Rimligt hade då varit, att en liknande eller
t. o. m. något större sänkning hade tillåtits för
betongkonstruktioner utförda av det sedan gammalt
beprövade A-cementet, varigenom dess förmåga att
konkurrera med E-cement med avseende på
kol-åtgången hade ökats. Det är f. n. mycket svårt eller
omöjligt att genomföra en rättvisande kolkalkyl för
E-cement, enär den ingående cementklinkermängden
varierar vid de olika fabrikerna. Vid en del fabriker
har klinkersiffran måst ökas med över 20 % för att
E-cementen skall kunna hålla de utlovade
28-dygns-värdena. Sålunda är enligt uppgift klinkersiffran
vid Ölands cementfabrik ca 0,70, vid Limhamn ca
0,66, vid Hällekis ca 0,60, under det att den vid Köping
och Slite är så låg som ca 0,40. Redan vid nu
gällande tillåtna påkänningar på A-betong är det
meningslöst att ur kolbesparingssynpunkt tillgripa ett
E-cement med klinkersiffran i närheten av de två
först nämnda. Med en måttlig höjning (15 à 20 %)
av de tillåtna påkänningarna för A-betong, motiverad

bl. a. genom det ovan anförda, skulle i de flesta fall
varje nämnvärd kolvinst försvinna. En dylik åtgärd
vore i hög grad ägnad att främja den
byggnadstekniska utvecklingen samt skulle överensstämma med de
direktiv, som givits av 1940 års
byggnadskostnadssak-kunniga. Ekonomiskt skulle en ökning av
A-betong-påkänningarna innebära, att den fördyring, som
E-betongen åsamkar byggnadsproduktionen i dess
krisläge, skulle förvandlas till en vinst, som kommer
produktionen helt till godo. Man kan även starkt
ifrågasätta det nationalekonomiskt försvarbara i att
söka genomföra en reduktion av kolåtgången till ett
pris, som ofta kan uppgå till kanske 1000 kr. per
ton sparat kol.

Av hittills gjorda, ofta dyrköpta erfarenheter, synes
framgå, att E-cementen icke giver betong med lika
stor motståndsförmåga mot avnötning och frost som
vid användande av A-cement. Till finsats för
stål-slipning av golv med stark slitning erhålles därför
numera A-cement. I en del fall har det kunnat göras
stora besparingar genom att finsatsen ersatts med
vibrerad betong, vars yta glättats med stålspade i
samband med valvgjutningen. Vinsten i cement
uppkommer både genom att finsatsen bortfaller och
genom att plattan lättas på de ca 80 kg/m2 som satsen
väger. Den angivna metoden lämpar sig särskilt vid
stora ytor för fabriker, lager och dylikt.

Det dagsaktuella läget kännetecknas emellertid
snarare genom knapphet på järn än på cement. För
armeringsjärn och här valsade balkar (U-profiler från
Degerfors och INP och ID från Domnarvet) har
Industrikommissionen och byggnadslånebyrån sökt
bemästra svårigheterna genom att bostadsbyggnader
givas prioritetsrätt för beställning hos järnbruken.
En lovvärd tendens till minskning av armerings
järnåtgången utgör ökningen av St. 52 liksom det
löftesrika nya kamjärnet SAS 40 från Smedjebacken,
introducerat av tekn. dr A. F. Samsioe och civilingenjör
E. Reinius samt på ett utmärkt sätt undersökt och
behandlat av byråingenjör N. Tengvik och
professorerna Hj. Granholm och G. Wästlund. Härigenom
kan i vissa fall järnåtgången minskas ända till 40 %.
Förslag till tillfälliga bestämmelser för kamjärn
finnas publicerade sedan föregående höst.

Av naturliga skäl hava de senaste åren husens
bärande väggar nästan uteslutande uppförts av trä eller
tegel. Vid ytterväggar har det mången gång visat
sig ekonomiskt fördelaktigt att skaffa sig den
erforderliga värmeisoleringen genom invändig isolering av
tegelmuren med fiberplattor eller dylikt, en metod,
som dock tyvärr icke ökar murens värmekapacitet
i så hög grad som en utvändig isolering skulle göra.
Över huvud hava isoleringsproblemen varit föremål
för ett livligt intresse under krisåren, och särskilt har
Bostadsuppvärmningskommittén med dess
sammankallande ledamot arkitekt Axel Eriksson inom
utskott nr 2 för byggnadsteknisk värmeisolering
nedlagt ett utomordentligt arbete på utredningen av
hithörande frågor. Flera undersökningar och försök
visa entydigt, att det icke bara är direkt
bränslebesparande utan även byggnadsekonomiskt att öka
isoleringsskiktets tjocklek vid ytterväggar och tak.
Byggnadsnämnderna i landets städer lägga också en
allt större vikt vid denna fråga. Konstruktören
synes därför kunna med gott samvete råda till en
förbättrad värmeisolering trots att det nu gäller att

154

14 mars 1942 154

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free