- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
157

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 ½. 23 mars 1942 Tekniska krisproblem - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

möjligheter föreligga, att något utbyte ej behöver
ifrågakomma.

Jag tror mig härmed i stora drag hava belyst
förutsättningarna under kristiden för de elektriska
installationernas vidkommande. Som framgår av vad
jag sagt ligga svårigheterna icke så mycket i
knappheten på koppar och andra metaller som i bristen på
gummi och för detta ämne lämpliga
ersättningsmaterial. Huruvida den bild, som jag här tecknat av
läget bör betraktas som ljus eller mörk överlåter jag
till mina läsares eget bedömande. Den motsvarar
emellertid läget för i dag, vilket som var och en
förstår, när som helst kan bliva ett annat, om
oförutsedda händelser inträffa.

Måleriet.

Av civilingeniör KURT LAURELL.

Den kris, som vårt land för närvarande genomgår,
har mycket kännbart berört våra
försörjningsmöjligheter med avseende på målningsfrågorna inom
byggnadsindustrien. Krisen har medfört brist på viktiga
målningsmaterial och orsakat dels att stor
sparsamhet måste anbefallas vid användning av förefinliga
förråd av dessa material, dels att man nödgats
övergå till användning av andra material och att i
samband därmed i viss utsträckning omlägga
arbetsmetoderna vid målning.

Emellertid synas mera eller mindre framkomliga
vägar förefinnas i så pass stor utsträckning, att någon
större anledning till bekymmer för närvarande icke
kan sägas föreligga för byggnadsmåleriet.

Målmedvetna krafter äro också i verksamhet för
åstadkommande av nya möjligheter, varvid man
arbetar efter såväl gamla riktlinjer som med nya
uppslag.

Det är främst bristen på linolja, som gjort sig
gällande, på grund av denna oljas dominerande
användning inom måleriet, såväl vid byggnadsmålning som
för rostskyddsändamål. Enär linoljan måste anses
vara oumbärligare för rostskyddsmålningen än för
måleriet inom byggnadsindustrien, har
byggnadsindustrien i främre rummet fått se sig om efter
ersättningar och vidtaga modifikationer.

Tilldelningen av linolja står, som bekant, under
statlig reglering.

Ransoneringen började våren 1940 men fr. o. m.
innevarande års början har ransoneringssystemet
modifierats dels med anledning av den ytterligare
minskade införseln, dels på grund av under den
gångna ransoneringstiden samlade erfarenheter.

Industrikommissionen, vilken det tillkommer att
utfärda bestämmelser och bevilja tilldelning ifråga om
beslagtagna målarmaterial, vill med den nya
ransoneringen lägga huvudvikten av sitt arbete icke på den
negativt, ransonerande sidan utan på positiva
åtgärder i syfte att medverka till en förbättrad total
försörjning med målarmaterial. Detta syfte söker man
nå genom att i måleriet inlemma alla tillgängliga
ytterligare resurser ifråga om bindemedel för färg och
fernissa utöver linoljan för att därmed söka lätta på
linoljeförbrukningen.

Om måleriet, som tidigare i mycket stor
utsträckning byggt upp sina material med linolja, ledes över

till att använda syntetiska produkter, behöver man
därför icke anse de med dessa produkter utförda
arbetena som surrogatmålning. I många fall torde man
i stället uppnå en tekniskt sett förnuftigare målning
och kommer att på ett planmässigt sätt tillvarataga
många uppslag till nya tekniska metoder.

Den praktiska gången av I. K:s arbete tillgår så,
att de stora industriernas målningsbehov prövas från
fall till fall och färgindustrien tvingas att i eget
intresse under inbördes konkurrens komma fram med
de bästa och minst linoljekrävande målningsförslagen.
Detta är den s. k. industrilicensieringens syfte.

Ifråga om de medelstora och mindre, enskilda
förbrukarnas behov, vilka äro av många och olika slag,
vore en individuell behovsprövning alltför
omständlig. I. K. har i stället sökt medverka till en
planmässig tillverkning. Färgindustrien får vissa kvoter
men dessa tilldelas endast under villkor, att
fabrikanten framlägger ett tillverkningsprogram, som visar,
att han vill tillverka sådana varor, som måleriet har
det största behovet av.

Ifrågavarande reglering av handeln med linolja
omfattar icke endast rå och kokt linolja samt
stand-olja utan även vissa av linolja beredda färger.

I regleringen ingå sålunda

a) alla färger, beredda med fet olja, s. k. oljefärger
(alltså även med annan fet olja än linolja).

b) fernissa, benämnd "målarolja", vilken består
uteslutande av blåst eller på kemisk väg behandlad
linolja med tillsats av spädningsmedel (dylika oljor
äro linylin och faktorolja).

c) kitt, bestående av torkande fet olja och fasta
mineraliska ämnen.

I I. K:s meddelande nr 54 (d. 21 dec. 1941)
uppräknas en serie oljor, vilka i detta sammanhang räknas
såsom torkande.

Beslaget avser icke t. e. lackfärger eller annan
fernissa än "målarolja".

Beträffande kitt avser beslaget endast oljehaltigt
kitt.

Tilldelningen av linolja och linoljehaltigt
målarmaterial kan ske endast i mycket begränsad omfattning.
Grundtanken vid fördelningen har varit att, inom
ramen för den månatliga kvottilldelning av linolja, som
färgindustrien erhåller, tillgodose de ur
försörjningssynpunkt allra viktigaste behoven, såsom då
förstörelse hotar föremålet t. e. vid järnkonstruktioner och
utvändiga träarbeten. Detsamma gäller fördelningen
av oljefärg och kitt.

För övriga målningsbehov hänvisas konsumenten
till användning av oljefattiga eller oljefria material
(emulsionsfärger, emulsionsspackelfärger,
cellulosalim, s. k. licensfri spackelfärg).

För att förhindra slöseri med oljehaltigt
målnings-material genom okunnighet och oskicklighet vid
färgberedning och målning söker industrikommissionen
hålla på den principen, att oljehaltigt
målningsmaterial endast skall tilldelas färgfabrikanterna och
yrkesmålare.

I en bilaga till I. K:s meddelande angives
(beträffande byggnadsmålning) de målningsarbeten, till vilka
oljehaltigt material kan tilldelas:

För in- och utvändiga snickerier sker sålunda
tilldelning för dörrar, fönster, karmar, foder och
socklar samt köksinredningar.

För invändiga träytor eller putsade rumsytor kan

14 mars 1942

157

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free