- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
163

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 28 mars 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Om viss förbättring av järnvägarnas service.

Av diplomingenjör PER O. BEXELIUS.

I en tidigare artikel (Teknisk tidskrift, h. 9, sid. 77)
redogjordes för vissa byggnadstekniska möjligheter
att i järnvägarnas persontrafik avkorta restiden
genom reduktion av den s. k. stationstiden (= tiden för
resors förberedande och avslutande). Ytterligare
medel att nå samma mål finnas i åtgärder av mera
driftsteknisk natur, vilka i föreliggande artikel närmare
skola utredas.

Stationstiden sammansättes i verkligheten av ett
varierande antal deltider, av vilka åtta äro av
framträdande betydelse. I formeln

T = t, +12 + ts +1, +1, + te + *T + ta
är T stationstiden och de övriga termerna nedan
beskrivna deltider, av vilka somliga stundom bortfalla.

A) Vid avresestationen.

tx — Beräknad tid för förflyttning från resans
utgångspunkt (bostaden) till järnvägsstationen
(storleksordning 5—20 minuter).
t2 — Beräknad tid för biljettköp (ca 2—10 minuter).
t3 — Beräknad tid för resgodsinskrivning (ca 3—15
minuter).

tia = Tidsmarginal för att med någorlunda säkerhet

få resgodset med tåget (ca 5—30 minuter).
tib — Beräknad tid för förflyttning från stationshuset
(resgodsinskrivningen) till tåget (ca 1—3
minuter). Termerna tia och tu täcka varandra i tid,
så att endast endera (den större) skall insättas
för t4 i formeln.
t. — Visst tillägg för osäkerhet i avgångstiden, då
denna ej är angiven i tidtabellen, utan uppehåll
markeras med X eller dylikt (ca 2—10 minuter).
t6 — Tidsmarginal för oförutsedda dröjsmål (ca 2—
10 minuter).

B) Vid ankomststationen.

t7 = Tid för förflyttning från tåget till resans
slutmål (ca 5—20 minuter).
tH — Tid för avhämtning av resgods (ca 5—20
minuter).

Termerna tv tib och t- bero i första hand på
längden av den s. k. stationsvägen, som behandlades i
den nyssnämnda tidigare artikeln. Termen te torde i
allmänhet stå i viss proportion till totala tiden
^1 + ^2 + ^3+^4 +För de övriga deltidernas
avkortning stå huvudsakligen följande möjligheter till
buds.

Genom förköp av biljetter och genom
förpollette-ring kunna tiderna för biljettköp och
resgodsinskrivning dels förkortas, dels förläggas till ett för
trafikanterna bekvämare tillfälle. Dessutom uppstår för
järnvägen vissa fördelar i form av jämnare
belastning av personalen och minskad risk för
tågförseningar. Biljettförköp och förpollettering borde
därför uppmuntras och underlättas. I större städer är
förköp antingen på stationen eller i närmaste
resebyrå jämförelsevis lätt att ordna. På mindre
stationer försvåras förköpet av att biljettförsäljningen
är öppen endast vissa tider (i regeln 30 minuter före
personförande tågs avgång), varjämte stationen ofta

har ett för trafikanterna obekvämt läge i stadens eller
samhällets utkant. En stor lättnad skulle ernås
genom att tillhandahålla de vanligast förekommande
biljetterna (liksom t. e. biograf- och teaterbiljetter) i
vissa tidningskiosker eller hos bokhandlare. En dylik
metod är i viss utsträckning införd på Saltsjöbanan,
och ingenting synes hindra dess tillämpning även vid
andra järnvägar.

Om förköp av biljetter sålunda med fördel kan
underlättas genom förmedling av ombud, så vore en
motsvarande anordning för polletteringen alltför
omständlig i förhållande till fördelarna för att i
nämnvärd utsträckning kunna ifrågasättas. Däremot
borde resgodsutlämningen i större omfattning ersättas
med resgodshemkörning. Detta är viktigare än att
underlätta polletteringen, ty resgodsutlämningen
brukar vara mera tidskrävande och ett mera irriterande
moment än polletteringen. Därjämte skulle resgods,
som anmäles till hemkörning, kunna befordras med
för järnvägen valfria tåg, t. e. ilgodståg, så att de
snabba personförande tågen kunde befrias från en
stor del av de tidsödande resgodsomlastningarna,
varigenom resornas "nettotider" också skulle reduceras.

Genom underlättandet av förköp skulle sålunda i
många fall termen t2 förkortas. Genom
resgodshemkörning skulle termerna tia (eftersom godset likväl
avses att bli expedierat med annat tåg) och ts
bortfalla.

Termen t5 skulle starkt reduceras genom angivande
av avgångstider (eller riktigare: passagetider) i
tidtabellen även för stationer och hållplatser, där tåget
endast vid behov gör uppehåll. Systemet att endast
med ett X eller annat tecken ånge, att ett tåg vid
behov stannar, avser väl i första hand att undvika
uppehåll enbart för att invänta fastställd avgångstid
(passagetid). Kanske eftersträvas också en viss
bekvämlighet för tidtabellsförfattaren och för lokföraren.
Måhända spelar det också en viss roll, att tidtabellen
får ökad överskådlighet med de omväxlande kryssen
och tidssiffrorna. Vilka motiv som än föreligga, så
äro de icke av den art. att de berättiga en
förlängning av stationstiden med flera minuter.

En trafikant, som ämnar resa från en hållplats, där
uppgift om tågtiden saknas, förfar enligt en eller flera
av följande tre metoder.

1) Han räknar helt enkelt avgångstiden från
närmast föregående station (A), för vilken avgångstid
angives, såsom avgångstid från hållplatsen (B), där
han ämnar stiga på tåget.

2) Med ledning av kilometersiffrorna i tidtabellen
eller på annat sätt uppskattar han tågets kortast
tänkbara gångtid från A till B och får på så sätt en
beräknad passagetid för B (beräkningsmetoden).

3) Han iakttar själv eller skaffar uppgift från
andra, vid vilken tid tåget tidigast brukar passera B
och får på så sätt en sorts statistisk passagetid för B
(statistiska metoden).

Det är uppenbart, att metoden enligt 1) innebär
största tidsspillan men också största säkerheten.
Metoderna 2) och 3) ge mindre tidsförluster men inne-

14 mars 1942

163

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free