- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
184

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 11 april 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

versalkrafter ej funnos, t. e. en sträva med en
initial-utböjning, som är åverkad av en normalkraft.

Professor Forssell har nu framlagt sin beräkning
av ställningens utböjning av vindlast. Härmed
bekräftas vad jag tidigare misstänkt, att den stora
utböjning på 2,30 m, som Forssell beräknar, icke enbart
beror på, att Forssell trots vad jag förut påpekat,
använder ett försöksresultat, som icke är tillämpbart.
Utböjningen är dessutom beräknad med en felaktig
formel. Forssell tar nämligen ej hänsyn till, att
ställningen är en krökt balk. I denna uppkommer såväi
avskärningskrafter som böjande och vridande
moment. De senare förorsaka spikbelastningar, som även
redovisas i beräkningarna och ingå i de siffror, 250
resp. 300 kg pr spik, som Forssell räknar med.
Forssell skiljer inte i sin beräkning på utböjningen av
av-skärningskraften och av det vridande momentet, utan
beräknar utböjningen, som om hela spiklasten
förorsakats av avskärningskraften, vilket framgår av hans

formel, där han sätter utböjningen = f—

J ®

• dL. Här-

igenom blir utböjningen ca tio gånger för stor.

Professor Forssell har icke kunnat bestrida, vad
jag anfört om ställningens sannolika fuktighet vid
tillverkningen, uttransp orten, den svåra stormen och
raset.

Den upplysning om variationen av träfuktigheten i
en sjunken stock, som professor Forssell i detta
sammanhang inhämtat av "specialister på
skogsteknologi" och framhåller som exempel för att påvisa
hithörande frågors komplicerade natur, synes väl
överensstämma med vad som kan utläsas av min fig. 3.
(TT 1942/13, s. 38.) Minskningen av träfuktigheten
sker, när vattentemperaturen stiger.

Professor Forssell uppmanar mig nu att vända på
problemet och ifrågasätter lämpligheten att på basis
av de framlagda fuktighetskalkylerna utföra en
spikad träkonstruktion av föreliggande art. I min
föregående artikel har jag visat, att naturliga variationer
av fuktigheten icke kunna äventyra ställningens
bärkraft. Jag stödde mig härvid på ett flertal bevis, som
Forssell till en del försökt bemöta med allmänna
resonemang eller gått tyst förbi. I min förra artikel
efterlyste jag t. e. någon motivering för den
korrigering, som Forssell gjort av sina försöksvärden till
den s. k. "medelspräckhållfastheten". Jag ifrågasatte
riktigheten av denna teori, enär jag observerat, att
det försök, (lb 1), som gav det högsta värdet på G i
Forssells stora tabell över försöksresultaten, utan
någon som helst motivering räknades om, så att det gav
det lägsta värdet i sammanställningen i fig. 8, sid. 48,
som sedan lades till grund för beräkningarna.
Härjämte synes proverna antingen ha spikats med
mellanlägg eller torkats till onaturlig låg fuktighetshalt
(5 à6 %)!

Att jag inte ägnade professor Forssells uttalande
om påkänningarna spik till trä av vindtryck mer
utrymme berodde på, att jag hela tiden försökt tro, att
avsikten med denna diskussion i T. T. var att söka en
teknisk förklaring till raset, och att diskussionen
skulle vinna i saklighet, om bägge parter bemödade
sig om att behandla blott sådana fakta, som hänförde
sig till de teorier, som sammanhängde med raset. Där-

för har jag ej heller tidigare bemött en del av
professor Forssells påståenden, som saknade betydelse i
diskussionen om ställningens sidoknäckning t. e. "de
väsentliga bågpåkänningarna vid raset". (T. T. av
1942/5, s. 39.)

Eftersom professor Forssell nu gjort anmärkningen
på beräkningen av spikbelastningen av vindtryck till
en huvudanmärkning, vill jag först framhålla
följande.

Den tillåtna spikbelastningen bestämdes i
beräkningarna med hjälp av Stoy: Tragfähigkeit von
Nagel-verbindungen im Holzbau, Berlin 1935, som definierar
hålkanttrycket spik till trä på följande sätt (s. 3).

"Die Berechnung der Nägel erfolgt wir bei den
Bol-zen auf Lochleibungsdruck, wobei dieser tiber die
ganze Breite des Holzes Gleichmässig verteilt
ange-nommen wird. Es ist also die Zahl n der
erforder-lichen Nägel:

P

«=–-

o t ■ ad

worin P — Anschlusskraft in kg.

a,= zul. Lochleibüngsspannung in kg/cm2.
a — Bohlendicke in cm.
d — Nageldurchmesser in cm.

Die Biegefestigkeit der Nägel wird durch der Höhe
der zulässigen Lochleibungsfestigkeit berücksichtigt."

Enligt samma författare kan det tillåtna
hålkanttrycket, al definierat enligt ovan, vid slankhetsgraden

A = ® = 6,45 hos spiken, sättas till 60 kg/cm2 för spik

i enskärigt förband i en permanent konstruktion vid
normal belastning. Detta innebär, att om
påkänningarna vid vindbelastning på vanligt sätt ökas med
20 %, den tillåtna spiklasten i Sandö skulle bli Ptm =
= 1,20 X 60 X 0,8 X 5,2 = 300 kg pr spik. I de
numera offentliggjorda tyska normalbestämmelserna för
beräkning av spikförband definieras även
hålkanttrycket på det sätt, som jag gjort i beräkningarna,
varjämte de tillåtna påkänningarna ungefär stämma
med de, jag använde vid ställningens konstruktion.

Det står naturligtvis professor Forssell fritt att
definiera hålkanttrycken på annat sätt och som
konsekvens härav erhålla andra tillåtna påkänningar. Den
definition, som Stoy använder, har bl. a. den stora
fördelen, att den ansluter sig till den definition på
hålkanttryck i bult och nitförband, som allmänt
användes, och jag kommer därför även i fortsättningen
att använda mig av densamma.

Beträffande extrapåkänningarna i ställningsflänsen
på grund av plankornas bockning gör Forssell
gällande, att "någon krypning i plankorna, som mildrar
denna böjpåkänning, ej kan väntas".

Av fig. 1, som visar resultatet av ett försök, som
jag utfört, framgår emellertid, att en träbjälkes
nedböjning under en permanent verkande last avsevärt
ökar med tiden. Man bör därför ha rätt att räkna
med, att en avsevärd del av extrapåkänningen, som
beror på plankornas bockning "kryper" bort.

En följd av "krypningen" är, att träets
elasticitetsmodul ej är någon konstant utan en variabel, vars
storlek minskar med belastningstiden. Detta kan
innebära. att den kritiska knäckpåkänningen vid
långtidslaster i verkligheten blir lägre än de värden, som
vanligen beräknas med våra knäckformler, där elas-

184

11 april 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free