Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 11 april 1942 - Problemet Sandöraset, av Carl Forssell, Erik Nelander, Justus Osterman och Ivar Häggbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ticitetsmodulen antages vara konstant. Av de
teoretiska undersökningar och träprovningar, som
hittills blivit utförda, har jag dock ej kunnat draga den
slutsatsen, att raset skulle kunna förklaras med
träets "krypning".
Som en sammanfattning vill jag göra en
sammanställning av en del av de påståenden och hypoteser,
som professor Forssell hittills gjort, samt de motbevis,
som jag framlagt.
Påståenden.
1. Forssell: Böjningspåkänningen av plankens
ini-tialbockning skall läggas till de övriga
påkänningarna. Härigenom blir maximipåkänningen 225 kg/cm2.
Jag: Oavsett den spänningsminskning, som sker
genom krypningen, har professor Granholm visat, att
dessa påkänningar ej skola adderas, varför den
maximala påkänningen, om hänsyn till påkänningarna av
varierande fuktighet ej tages, stannar vid 65 kg/cm2.
Krypförsök 1. Virke av iuftforr furu y - 0,51
t
70 kg
2.4 I 2,4
Sektion
(mått i torrt tillstånd)
4.8
3
in. SS
1.91
Gränsvärdet får f
efter 60 dygn
E mm
kg/cm 1,5
130000
120000
2. Forssell: Hålkanttrycken spik till trä blir vid
vindbelastning 462 kg/cm2.
Jag: Såväl hålkanttryck som tillåtna påkänningar
ha i beräkningarna bestämts med hjälp av Stoy.
3. Forssell: Sidoutböjningen av vindbelastning blir
2,20 m.
Jag: Siffran 2,20 m beror dels på, att ett
försöksresultat använts, som är feltolkat, dels på, att
beräkningen dessutom är fel. Den av mig observerade
utböjningen, när ställningen var som mest uttorkad
under en storm, som betecknats som den svåraste i
västra Ångermanland under detta århundrade, var
ca 5 cm.
Hypoteser:
1. Forsell i sitt manuskript, som ej publicerats:
Den farliga knäckpåkänningen i bågens hjässparti
är, under förutsättning att den undersökta strävan
är rak samt ej åverkad av transversallaster, lika med
41 kg/cm2.
Jag: Eftersom strävan är rak samt ej åverkad av
vindlast, så finnas inga spikbelastningar i själva
knäckningsögonblicket, varför "skjuvmodulen" och
därmed knäckningspåkänningen blir stor. (Jfr
Forssells uttalande under punkt 2 och 3 nedan.)
2. Forssell: Den farliga knäckpåkänningen i
bågens hjässparti kan beräknas ligga mellan 34 och 65
kg/cm2. "Lasten pr spik mellan bågplankorna var
vid raset liten, ty vindstilla rådde, och det var
framför allt vindtrycket, som gav belastning på dessa
spikar. Den kraft, som fanns i spikarna vid raset,
torde i huvudsak hava kommit från trycket i bågarna.
Där stötfogarna mellan plankornas ändar voro 1 mm,
voro de ej fyllda med cementbruk. Denna rörelse kan
alltså hava förekommit längs fogarna mellan
plankorna, om plankändarna trycktes mot varandra så
mycket, att stötfogarna slöts."
Jag: Här har Forssell skaffat sig den
spikbelastning, som fordras för att få en låg skjuvmodul genom
antagandet om de öppna stötfogarna. Beräkningarna
giva dock ej en rätt bild av de verkliga förhållandena.
Transversalkraften är oriktigt fördelad över tvär-
110000
100000
90000
80000
70000
60000*-
- 1.0
- 0.5
J = 1.26 cm4
W = 1,28 cm *
<Smax = 65,6 kg/cm7 ~
128000
f
Gransvärdet för E
efter 60 dygn—.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15
Fig. X.
dagar
snittet. "Skjuvmodulen" är ej konstant i strävans
längdled. Antagandet om stötfogarnas storlek är ej
logiskt genomfört i beräkningarna. Hänsyn har ej
tagits till avlastningskurvans form. De enstaka
försök, som använts för bestämning av storleken på
skjuvmodulen, kunna ej utan korrigeringar användas
på sätt, som Forssell gjort. Enligt mina beräkningar
blir den farliga knäckpåkänningen för den av Forssell
diskuterade knäcklängden a — 222 kg/cm2.
3. Forssell: "Är ställningen matematiskt exakt
samt fri från sidooscillationer och härtill vindstilla
råder, såsom fallet var vid raset, blir lasten pr spik
teoretiskt ± 0 och minimivärdet i G, (lb I) 150
at––". (Jfr Forssells uttalande under 1.) Det
"må undersökas hur stort utförandefel, som högst kan
få hava förefunnits i ställningen, innan rasfara
inträdde under vindstilla och med den betonglast, som
var pålagd. — Var kurvaturen jämn och ungefär av
cirkelform samt med största utböjning t=f å båda
hälfter, blir lasten pr spik i hjässan, P, proportionell
mot / och (vid tryck i bågen 60 at) P (i kg) = / (i cm).
7,9 vid ß — 1,93. P = 60 à 80 kg pr † s= 7,B à 10 cm."
Jag: Forssell har här skaffat sig spikbelastningen,
som fordras för att motivera en låg skjuvmodul
genom antagandet av utförandefel hos ställningen.
Anmärkningarna under punkt 2 beträffande
transversal-kraften och skjuvmodulen kvarstår. Tangenten till
kraft-deformationskurvan är ej bestämmande för
knäckbelastningens storlek. Jag ifrågasätter
riktigheten av professor Forssells korrigering av
försöksvärdena till överensstämmelse med
"medelspräckhåll-fastheten" hos träet. Ställningen uppvisar
fortfarande med de av professor Forssell nu uppställda
11 april 1942
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
