Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 18 april 1942 - Insänt: Kärnpunkten. Effektivitet, av Karl-Hugo Larsson - TNC, av J. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
organisation. Erfarenheter från industriell drift
ifråga om effektiv organisation och vad som med ett
ord karakteriseras som rationalisering böra kunna
bliva till stor nytta härvid, isynnerhet som ett
modernt krig mer än någonsin är beroende av väl och
säkert fungerande tekniska hjälpmedel.
Det gäller nu närmast att finna de rätta formerna
för ingenjörernas inordnande i försvarsväsendet.
En avsevärd utökning av antalet ingenjörer, som
genom anställning knytas till de olika militära
förvaltningsorganen, torde bliva nödvändig för
tekniska utredningar, konstruktionsarbete och
kontrollverksamhet i samband med nyanskaffning av
materiel av olika slag till försvaret. Även för tillsyn och
underhåll av samma materiel erfordras ingenjörer,
vilka anställas direkt av resp. statliga organ.
För såväl nyanskaffning som underhåll av
krigsmaktens materiel måste landets industriella resurser
utnyttjas. Det är här, som de stora och svårlösta
problemen komma att uppstå.
I dagarna hava huvudlinjerna i försvarsväsendets
5-årsplan offentliggjorts i samband med avlämnandet
av Kungl, maj :ts proposition till riksdagen. Det
framgår av bekantgjorda uppgifter, att omfattningen av
de planerade försvarsanordningarna skall begränsas
allenast av vårt folks förmåga att "bära de bördor,
som upprustningen medför". Ett fullständigt
utnyttjande av "hela folkets värnkraft" skall vara
avgörande vid avvägningen av det nya försvarets kostnader.
Den frågan ger sig då omedelbart: "Hur stor är
ett folks värnkraft? Kan den uttryckas i någon av
vanligen förekommande tekniska mätenheter, eller
skall den värderas i kronor och ören?"
Något absolut mått för begreppet värnkraft lär
väl icke kunna anges. En tekniker får dock lätt i
tankarna begreppet verkningsgrad. Det är tydligt, att
detta begrepp har något att göra med den här saken.
I en maskin är den totala verkningsgraden en
faktor av i maskinen ingående elements verkningsgrad.
Likartat blir förhållandet vid tillämpning av
verkningsgradsbegreppet på samhällsmaskineriet.
Det gäller, när vi i vårt land nu skola gå till verket
med uppbyggandet av ett försvarsväsen på lång sikt,
att se till, att varje för försvaret arbetande detaljs
verkningsgrad bringas upp till ett maximum.
Vi ingenjörer stå härmed inför en jätteuppgift.
Det ankommer på oss att i första hand tillse, att vi
själva — på vilken post vi än må hamna — i våra
ansträngningar till försvarsväsendets utveckling göra
en fullgod insats. Det åligger oss vidare såsom
arbetsledare att förmå medhjälpare och underlydande
personal till att använda hela sin förmåga i det
dagliga arbetet. Intresse för uppgiften måste skapas och
vidmakthållas hos alla, som arbeta med realiserandet
av det föreliggande försvarsprogrammet. Effektivitet
måste ernås. Det är det första och viktigaste kravet.
Ett annat betydelsefullt krav heter: "Gott samarbete
på alla håll." Ett ärligare förhållande mellan
förvaltande militära myndigheter och leverantörer är
ett viktigt önskemål. Det får icke vara så, att de,
vilka fått ansvaret för anskaffning av dyrbar
materiel, som kan vara betydelsefull för hela landets
försvar, vid uppgörelse med en leverantör av sådan
materiel skola behöva hysa den misstanken, att
vederbörande leverantör försöker tillhandahålla en
mindervärdig vara. Gammal god, svensk hederlighet mä
gärna beredas mera allmän plats i umgänget mellan
de olika kategorier av ett folk, som vill göra en
allvarlig insats till hela nationens försvar.
En tredje faktor av för saken gynnsam karaktär är:
"Ökad värdesättning av yrkesskickligheten inom den
kroppsarbetande delen av vårt folk." Av olika
orsaker har mycket av detta gått förlorat under tiden
efter det förra världskriget. Premiering av
yrkesskicklighet stimulerar intresset för arbetet och skapar
trivsel för varje kunnig yrkesutövare. Det är den
väg, som måste beträdas för att hos mannen i ledet
höja verkningsgraden, vilket som redan sagts är det
fundamentala för en ökning av vårt folks värnkraft.
I första hand är det på dessa områden, som vi
ingenjörer hava möjlighet att göra en insats. Sedan
få några av våra kunnigaste organisatörer taga till
sin uppgift att så samordna landets industriella
resurser, att med minsta möjliga "inre friktion och
dödgång" största möjliga produktion av för försvaret
erforderlig teknisk materiel inom ramen av
tillgängliga ekonomiska medel ernås. Trots att
tillverkning-av dylik materiel från viss synpunkt brukar
rubriceras som improduktiv verksamhet gäller det att göra
produktionsapparaten levande och effektiv.
Detta är kärnpunkten i vår nya 5-årsplan för
försvaret.
Karl-Hugo Larsson.
TNC
Innebörden av ordet kraft i tekniska sammanhang
är mycket varierande. Den betydelse som man
framför allt bör ge åt detta ord är den fysikaliska storheten
"kraft", som ingalunda är lätt att på ett fullt
tillfredsställande sätt definiera, men som i allmänhet
karakteriseras som orsak till ändring av en kropps
hastighet (eller form). I denna betydelse ingår ordet
i dragkraft, lyftkraft, tyngdkraft, kraftverkan m. fi.
uttryck.
Termen kraft återfinnes även i andra storhetsnamn,
t. e. "levande kraft", som är en äldre benämning för
rörelseenergi, och "elektromotorisk kraft", en storhet
besläktad med elektrisk spänning. Dessutom ingår
den i den välkända benämningen "hästkraft" för en
effektenhet som väl sett sina bästa dagar.
Av särskilt intresse är den innebörd som "kraft"
fått i vissa teknisk-kommersiella sammanhang. Man
talar om kraftalstring och kraftöverföring,
kraftförsäljning och kraftköp, vattenkraft, ångkraft, elkraft,
kraftverk, kraftledningar, kraftkontrakt, krafttaxor
osv. och menar med kraft energi och ibland även
effekt. Man ställer kraftteknik i motsatsförhållande
till teleteknik, för vilken den överförda energin icke
har betydelse som sådan. "Kraftändamål" får ofta
innebära energins användning för drift av
arbets-uträttande maskiner, industriugnar, elektrokemiska
apparater o. d. i motsats mot användning för
teletekniska apparater, belysning och ofta även
rumsuppvärmning. Detta något obestämda bruk av ordet kraft
är för närvarande icke mycket att göra åt, men
principiellt böra storheterna energi och effekt så ofta som
möjligt benämnas med sina egna namn.
Ett närstående fall, där praktiska
sammanfattningsbehov lagt beslag på ordet kraft, är "kraftdrift", som
motsats till handdrift; jämför tyskans Kraftbetrieb
och Handbetrieb. Om möjligt bör man säga
maskindrift, maskinmanövrering, maskintillslagning (t. e. av
strömställare), nämligen om det verkligen är fråga om
11 april 1942
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
