Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 25 april 1942 - Forskningen. Svenska teknologföreningens yttrande - Gunnar Dillner †, av Axel F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
skilda ändamål och tillverkningar i särskilt hög grad
gällande. Även för främjande av landets ekonomiska
utbyte av de stora kvantiteter virke, som under
normala tider avverkas dels för förbrukning inom landet,
dels för export i mer eller mindre förädlad form, stå
mycket stora ekonomiska värden att vinna genom att
förädlingen av denna vår förnämsta råvara blir
intensifierad och förbilligad.
Svenska teknologföreningens styrelse vill därför
varmt förorda, att snara och effektiva åtgärder
vidtagas i syfte att berika kännedomen inom landet
rörande träets och dess många produkters egenskaper
samt metoder för träets behandling och förädling
samt nyttiggörande av alla de många produkter, vilka
därvid kunna erhållas.
Det är enligt styrelsens mening en lycklig lösning
för organiserandet av forskningsverksamheten inom
såväl de trätekniska som de papperstekniska och
träkemiska områdena, som utredningen, i intimt
samarbete med ledande representanter för näringslivet,
kommit fram till. Genom den föreslagna stiftelsen
’Svensk träforskning’ och det av densamma drivna
forskningsinstitutet samt därtill anslutna laboratorier
kan förväntas, att en verkligt givande
forskningsverksamhet inom de trätekniska facken skall komma
till stånd, under verksam och intresserad medverkan
av industriföretagen, vilket säkerligen är av en
mycket stor betydelse för ernående av praktiska
resultat av forskningsarbetet.
Ehuru styrelsen på grund av den starkt
begränsade remisstiden ej varit i tillfälle att ingående
granska förslagen ur alla synpunkter och därför ej
finner sig kunna uttala något definitivt omdöme om
detaljutformningen av det föreliggande avtalet
mellan Kungl. maj:t och kronan och stiftelsen ’Svensk
träforskning’ samt stadgarna för Svenska
träforskningsinstitutet, vill styrelsen på det livligaste i
princip tillstyrka utredningens förslag härom samt om
upplåtande av tomt för och anslående av 600 000
kronor för budgetåret 1942/43 för påbörjande av den
"byggnad, vilken enligt avtalet skall uppföras,
ävensom att såsom föreslagits ett tilläggsavtal träffas
rörande inrättande också av ett centrallaboratorium för
•den grafiska industrien."
ounnar Dill ner †.
Ännu en märkesman från den tekniska och
industriella uppsvingsperiod, som vårt land haft att
uppvisa allt ifrån sekelskiftet, har gått bort. Dillner var
född 1875 och avlade sin bergsingenjörsexamen 1898.
Under det närmaste decenniet tjänade han sina
sporrar i teknisk-vetenskaplig verksamhet för att sedan
•övergå till industrien, där hans mannagärning kom
att- bli förlagd. . Sitt ungdomsintresse släppte han
emellertid aldrig, och under de senaste åren fick han
tid övrig att ånyo ge utlopp åt detta intresse. Hans
arbeten på de olika verksamhetsområdena präglades
av — förutom grundlig kunnighet — initiativ och
skapande fantasi.
Dessa egenskaper kommo omedelbart till uttryck,
då den unge ingenjören inträdde som medarbetare i
den av Axel Wahlberg några år tidigare grundade
Materialprovningsanstalten vid Tekniska högskolan,
där han snart avancerade till avdelningschef och 1903
övertog chefskapet. Materialprovningen utvecklades
av honom på vetenskaplig grundval och gav honom
ständigt nya impulser till principiella utredningar och
undersökningar, resulterande i en rad bemärkta
uppsatser och avhandlingar.
Den som skriver dessa rader var då verksam på
anstaltens elektriska avdelning. Vi planerade
tillsammans att söka utreda sambandet mellan de
elektriska och magnetiska egenskaperna hos järn och stål
och samma materials metallurgiska karakteristika, en
aktuell fråga för såväl elektroindustrien som
stålverken. Men var få pengar till ett sådant arbete?
Då inträffade någonting för den tiden alldeles nytt.
Iron and Steel Institute annonserade om
forskningsstipendier, inrättade av den store föregångsmannen
Carnegie. I ungdomligt övermod sökte vi, ehuru
"foreigners", ett stipendium och fick det märkvärdigt
nog. (Den resulterande avhandlingen belönades med
den s. k. Carnegiemedaljen.) Detta, att man måste
vända sig till utlandet, sådde hos oss båda fröet till
tanken att skapa möjlighet på svensk botten till
främjande av teknisk-vetenskaplig forskning.
Under denna första epok utförde Dillner ett
omfattande oegennyttigt arbete inom teknologföreningen,
dels i avdelningen kemi och berg, dels i Teknisk
tidskrift (där han-var huvudredaktör 1906—07), dels i
föreningens styrelse. År 1908 blev han föreningens
ordförande. Även här gjorde sig hans
uppslagsrikedom starkt gällande, kanske allt för starkt i de äldres
och konservativas ögon. Dillner liksom vapenbrodern
Erland Nordlund funno nog, att deras reformiver inte
uppskattades tillräckligt inom föreningen.
År 1907 övergick Dillner till praktisk verksamhet,
närmast såsom ledare av bruksintressena inom
generalkonsul Axel Johnsons koncern (Avesta järnverk
m. fi.). Här fick han en kommersiell skolning av
yppersta slag med utblickar över internationell
handel, erfarenheter som sedermera blevo honom till stor
nytta, då han 1916 blev utsedd till verkst. direktör i
Grängesbergsbolaget med därtill samhörande företag.
Under en mellanperiod (1912—16) tjänstgjorde han
som byråchef i Kommerskollegium samt såsom
avdelningschef i de dåtida industri- och
handelskommissionerna, där hans duglighet gjorde sig starkt gällande,
bl. a. i underhandlingarna med utlandet.
11 april 1942
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
