- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
211

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 25 april 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

lojalitet och själviskhet, ha de lojala förlorat på
affären. Det har väl nämligen stått klart för de
flesta, att det ur privatekonomisk synpunkt varit
klokast att i god tid köpa varor och nyttigheter, medan
utlåningsalternativet framstått icke som en hasard
utan som en säker väg till förlust. En enkel
efterhandskalkyl bekräftar också detta.

Antag att en person på statens vädjan om
solidaritet har köpt ett antal försvarsobligationer à 100
kronor i l:a försvarslånet den 1 maj 1940.
Dagskursen på dessa obligationer är, då detta skrives,
104.25 kronor, vartill kommer nuvärdet av den
hittillsvarande avkastningen, säg 4,25 kronor. Totala
nuvärdet är sålunda ca 108,5 kronor. I köpkraft har
emellertid detta belopp sedan inköpsdagen nedgått till

186

108,5-^7, - = 85,5 kronor,

uö O

motsvarande en negativ ränta av 7 % per år.
Enahanda är förhållandet med övriga lån, nya och gamla,
livförsäkringar, inteckningslån o. d. Sammanlagda
beloppet av den värdekonfiskation av detta slag som
belöper på alla låneförbindelser i vårt land, torde
uppgå till mångdubbla beloppet av den sedelinflation
statsmakterna tillgripit för statsutgifternas
finansiering och på vilken en väsentlig del av
prisstegringen kan återföras, något som antyder huru ytterst
allvarliga penningpolitiska åtgärder av detta slag äro,
särskilt i tider med tilltagande varuknapphet.

Utsikterna att vi i en framtid skulle ha att påräkna
en återgång till prisnivån före kriget och därigenom
till en effektiv ränta, som närmar sig den nominella,
förefalla i närvarande stund minimala. En deflation
skall sannolikt befinnas kosta mera i nya svårigheter
och orättvisor än vad omsorgen om de gamla
spararna kan anses vara värd. Spararna äro ju
principiellt till för att beskattas och kunna därför icke
påräkna att retroaktivt bli understödda. Härtill
kommer en statsfinansiell faktor av stor vikt, nämligen
att den enorma skuldbörda staten har axlat icke torde
bli möjlig att amortera under en starkt fallande
priskonjunktur. Tvärt om kommer staten att ha behov
av att medgiva och, där så kan befinnas opportunt,
befordra en på längre sikt fortsatt allmän
prisuppgång i ett avpassat tempo för att härigenom skaka av
sig en del av skuldbelastningen.

Med dylika utsikter för ögonen är det icke att
undra på, att spararna söka sig till realvärden och
under sin konkurrens om dessa driva priserna i
höjden, vilket ytterligare accentuerar varubristen och
prisstegringen. Här gå enskilt och allmänt intresse
helt isär.

Bristen på realvärden skulle dock åtminstone till en
del kunna avhjälpas på ett förvånande enkelt sätt,
nämligen om staten ville taga detta ur enskild
synpunkt sunda placeringsbehov i sin tjänst. Så skulle
bli fallet, om staten i samband med nästa
försvars-lån inrättade en låneform med indexbundna
obligationer. Långivarna skulle härigenom erhålla sitt
kapital tillbaka efter omräkning till den
levnadskostnadsindex, som gäller vid förfallodagen. En sparare
kan därför riskera, att inlösningsbeloppet blir lägre
än det nominella, en risk som han säkerligen gärna
skulle taga på sig i en stigande konjunktur som den
nuvarande. I själva verket komme han sannolikt
att värdera denna risk så lätt, att den föreslagna

låneformen kunde löpa med rätt mycket lägre ränta
än nuvarande 3 à 4 %. Det torde t. o. m. till
förhindrande av alltför stora omplaceringar bli
nödvändigt att införa teckningsbegränsning på liknande
sätt som vid sparobligationer, exempelvis så, att det
medgivna teckningsbeloppet ställdes i relation till
vad tecknaren sammanlagt betalar i skatt under
ett år.

Från statens sida är en dylik låneform — med
undantag för olägenheten att lånebeloppet icke kan
reduceras genom inflation — ej så riskfylld, som man
måhända skulle vilja tro, eftersom statens
skatteintäkter i viss mån äro proportionella mot prisnivån.
Anordningen skulle kunna tjäna som en
manifestation från statsmakternas sida att söka återgälda den
solidaritet, som oavbrutet begäres av långivarna.
Solidaritet måste nämligen i längden vara en
ömsesidig affär. Ytterligare en fördel med den föreslagna
anordningen är, att statsmakterna till nytta för den
sparsamma delen av medborgarna finge ett direkt
intresse att med penningpolitiska åtgärder hindra en
fortlöpande sänkning av penningvärdet, i st. f. som
nu tvärt om. En manifestation av detta slag, om
man frånser vissa allmänna talesätt, ha vi nämligen
hittills helt och hållet saknat här i landet.

A. Lenning.

Från styrelsens bord.

Vid styrelsens sammanträde den 9 ds behandlades
bl. a. följande ärenden av mera allmänt intresse.

I enlighet med det uppdrag som lämnades
klubbnämnden vid styrelsesammanträdet den 3 december 1941 hade
nämnden den 18 mars inkommit med vissa förslag
rörande föreningens verksamhet.

Kursverksamhet. Under hänvisning till de olika
kurser som föreningen de senaste ären anordnat och av vilka
en del helt eller delvis fallit utanför det rent
ingenjörstekniska området, framhåller nämnden som sin åsikt,
att en dylik kursverksamhet är av synnerligen stor
betydelse för att öka intresset för föreningen och dess
verksamhet. Nämnden vill därför i första hand föreslå, att
denna kursverksamhet fortsattes och utökas såväl genom
föreningens som de olika fackavdelningarnas försorg.
De av föreningen anordnade kurserna borde behandla
dels tekniska ämnen av mera allmän karaktär, dels
ämnen utanför det rent ingenjörstekniska området.
Fackavdelningarnas kursverksamhet borde få formen av
efter-utbildning inom områden, där tekniken gått snabbt
framåt.

För att planera kursverksamheten bör en särskild
kommitté tillsättas med bibehållande av föreningens
initiativ till olika kurser. Kommittén borde söka
samarbete med andra föreningar och med studentkåren.
Såväl dags- som kvällskurser böra anordnas. Nämnden
föreslår bl. a. kurser i: förenings- och
förhandlingsteknik, statistik, patentfrågor, kontorsrationalisering och
att kursen i svenska återupptages.

Kallelsekort till teknologer. För att öka
teknologernas intresse för föreningen och tillströmningen av nya
medlemmar föreslår nämnden ett ökat samarbete med
studentkåren. Representanter för studentkåren böra
kunna kallas till överläggningar med föreningens
representanter. De studerande i fjärde årskursen böra erhålla
individuell kallelse till föreningens sammanträden.
Teknologernas kännedom om föreningen måste ökas.

11 april 1942

211

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free