- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
236

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 16 maj 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ningar, om härför lämpliga platser väljas, skulle
säkerligen komma att ställa sig väsentligt lägre än
motsvarande kostnader för jästfabriker.

En fördel, som säkerligen kan vinnas genom en
industriell framställning, torde vara, att den
framställda äggvitemängden vid fabriker på ett helt annat
sätt kan effektivt disponeras till behövande inom
folkhushållet.

Beträffande den tid, som måste åtgå, innan
jästfabriker för Torulaframställning kan tänkas vara i
drift, torde den röra sig om minst ett år, under det
att man kunde förvänta sig resultat i jordbruket
redan vid höstens skörd.

Tidigare har visats, att närsalter i viss utsträckning
kan disponeras.

En sammanställning av det värde, som erhålles, om
man odlar 1 000 kg jäst jämfört med om man
använder de härvid nödiga kväve- och fosforsalterna till
framställning av spannmål, rotfrukter och foderväxter
eller använder det nödvändiga fosforsaltet för
framställning av ärter och bönor synes å tabell 4.

Tabell 4. Produktens värde. Samma mängd närsalter
tillsatta.

Vid
jästodling Vid
spannmål, rotfrukter och foderväxter Vid ärter och bönor


Äggvita à 101,0 öre/kg 460: — 246: — 556: —
Kolhydrat,, 63,4 „ 165:— 841:— 861: —
Fett „ 200,0 „ 48: — 86: — 60: —

673: — 1 173: — 11 477: —
Halmvärde ca .......... — 200: — j 200: —■

Av denna tabell framgår alltså utomordentligt
tydligt, hur de nämnda salterna bör disponeras.
Sammanställningen visar, att det genom jästodling
erhållna totala värdet icke uppgår till mer än hälften av
motsvarande värde vid produktion i jordbruket. Om
man dessutom tar hänsyn till, att de direkta
framställningskostnaderna för ovannämnda mängd jäst är
väsentligt mycket högre än vad fallet är vid
jordbruksprodukternas framställning, utfaller jämförelsen
ännu mer till jordbrukets fördel.

Även frågan om kvaliteten hos den genom
jästsyntesen framställda produkten i jämförelse med
jordbruksprodukterna är av intresse. Av smältbara
näringsämnen innehåller jästen ca 42 % äggvita, under
det att halten smältbar äggvita i äggviterika växter
varierar från 15 till ca 28 %. Samtliga dessa
koncentrationer torde vara för födoämnen fullt
tillräckliga.

Det bör emellertid även nämnas något om jästens
vitaminhalt. I jäst framställd enligt de ovan antydda
metoderna är halten av vitamin Bx, aneurin, vilket
som bekant reglerar cellernas kolhydratomsättning,
relativt ringa. Detta i synnerhet i förhållande till
bryggerijäst eller pressjäst, framställd av melass,
vilka senare med framgång använts som råmaterial till
halvmedicinska preparat. Däremot är halten av
B2-komponenten, lactoflavin, som befrämjar cellernas
tillväxt, hög i samtliga jästsorter.

Rörande användningsområdet för jäst kan följande
förtjäna att nämnas. Jäst kan användas dels såsom
djurfoder till hästar, kor eller svin, varvid i det sista
fallet dess halt av vitamin B, är av stor betydelse,

dels till människoföda. Det är ju dock utan vidare
klart, att en effektivare utnyttning av äggvitan i
jästen kommer till stånd, om den direkt användes till
människoföda än om omvägen tages över
djurkroppen, där ju alltid en viss del måste förloras.

Yid direkt konsumtion som livsmedel kan jästen
komma i åtanke som inblandning i mjöl, möjligen i
charkuterivaror eller såsom tillsats vid matlagning
i hemmen till puddingar, färser, soppor (ärtpuré),
po-tatispuré, såser och dylikt.

Då jäst skall användas som människoföda ställes
emellertid speciella krav på dess renhet. Det är
sålunda ifrågasatt, om den jäst, som tillvaratages i
samband med sulfitspritjäsningen kan användas för detta
ändamål. Torulajäst framställd ur pentoser torde
emellertid bli renare och bättre lämpad härtill. Det
är dock troligt, att jäst framställd enligt alla tre
metoderna kan bearbetas till jästextrakt, vilket har
värde främst såsom köttsmakande, aptitretande ämne
och ger möjlighet till tillagningar av rätter med
huvudsakligen grönsaker, som man vill förläna
köttarom, grönsakssoppor och marmites, i gryta hopkokta
rätter av skilda vegetabilier och kött. Till köttsåser
och buljong är extraktet likaledes mycket användbart.
Av den ovan antagna produktionen av jäst, bildad vid
sulfitspritjäsningen utan extra åtgärder, ca 1 500 ton
per år, skulle ca 750 till 900 ton extrakt kunna
framställas. En extraktfabrik på 50 ton extrakt per år är
nu i drift, och en anläggning på 600 ton per år står
inför uppförande vid Svenska jästfabriks a.-b.

Slutligen torde det vara av intresse att också
jämföra kapitalkostnaderna för äggviteframställning
genom jästodling och vid jordbruksproduktion. För
framställning av 8 000 ton torrjäst torde
kapitalkostnaden icke komma att understiga 10 milj. kronor.
Detta kapital skulle, om skörden komme i normalt
läge, säkerligen gå helt förlorat, då jästen under
dessa förhållanden ej alls skulle efterfrågas och
jästfabrikerna är så speciella, att de icke kan användas till
andra ändamål. Kostnaderna för en motsvarande
utökning av produktionen av äggvita i jordbruket är
säkerligen väsentligt lägre.

Sammanfattningsvis vill jag sålunda
rekommendera följande åtgärder:

1) Beträffande den jäst, som framkommer som
biprodukt vid sulfitspritfabrikationen, bör denna, vilket
i viss mån redan sker, i största möjliga utsträckning
tillvaratagas och om möjligt förvandlas till
buljong-extrakt.

Visar det sig, att denna jästproduktion inom ramen
för de nuvarande sulfitspritfabrikerna kan utökas, bör
även detta ske.

2) Beträffande möjligheterna att härutöver öka
produktionen av äggvita bör i första hand, såsom
varande de mest ekonomiska, åtgärder vidtagas för att
utöka jordbrukets produktion. Detta gäller ej blott
för äggvita till djurfoder utan även för täckande av
behovet härav till befolkningens livsmedel.

3) Då det ju emellertid är möjligt att för att
trygga landets äggviteförsörjning alla tänkbara åtgärder
måste vidtagas även med åsidosättande av
ekonomiska hänsyn, bör de pågående försöken att odla
Torulajäst på i sulfitdranken kvarvarande
pentos-socker slutföras, varefter ställning kan tagas till
frågan, om härpå grundade fabriksanläggningar bör
komma till stånd.

236

16 maj 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free