- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
238

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 16 maj 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

rätt, som här tillerkännes konungen att ålägga
ledningen för ett företag att meddela fullständiga
upplysningar, utvidgas emellertid i 2:dra stycket att
gälla även "annan" än ledningen, dock först sedan
tillfälle lämnats denna att uttala sig. Även om
utvidgningen i fråga tillkommit för att möjliggöra
anskaffandet av upplysningar i sådana fall, där
ledningen på något sätt brister i lojalitet, måste det
dock anses ofrånkomligt, att dess tillämpning kan
medföra synnerligen ledsamma konsekvenser för ett
industriföretag, i vad förhållandet mellan dess
ledning och dess personal beträffar. Om den som på
Konungens vägnar med stöd av stadgandet i l:sta
stycket av § 4 infordrar upplysningar, kommer till
den subjektiva uppfattningen, att vad som på grund
härav meddelats honom, icke är fullständigt eller
kanhända rent av strider mot verkligheten, kan han
enligt 2:dra stycket i paragrafen förorsaka, att
Konungen ålägger annan att meddela de önskade
upplysningarna. Detta vill med andra ord säga, att om
än ledningen för ett företag är fullt lojal, den dock
ej kan vara säker på att undslippa de obehag och
svårigheter, som lagtextförfattaren antagligen tänkt
sig endast skola drabba en illojal företagsledning.
Vilka följder av obehaglig, ja motbjudande art, det
här är fråga om, har i remissyttranden med full
tydlighet framhävts; här må endast i korthet erinras om
följande: misstänksamhet och irritation kan skapas
i förhållandet mellan företagsledningen och de
anställda, vilka genom ifrågavarande lagbestämmelse
kunna tvingas att svika sina förpliktelser mot sin
arbetsgivare enligt anställningsavtal eller
tjänstereglementet; uppkomsten av spioneri och
angivar-system befordras, ja, det är ej uteslutet, att missnöjda
eller avskedade tjänstemän kunna finna anledning att
företaga utpressningsförsök mot misshagliga
arbetsgivare.

Ytterligare må här påpekas, att uttrycket "annan"
i 2:dra stycket av § 4 kan föranleda krångel och
stridigheter. Under detta begrepp faller exempelvis det
patentombud, som handhar den upplysningspliktiges
patentärenden, vidare en utom ifrågavarande företag
stående konsulterande tekniker eller vetenskapsman,
som av företagsledningen fått sig anförtrott ett
särskilt uppdrag, en specialundersökning etc.

Undertecknade hålla för den skull före, att 2: dra
stycket i § 4 kan medföra så obehagliga
konsekvenser, att det ej kan bibehållas.

Departementsförslagets kapitel om förbud mot
uppfinnings offentliggörande m. m. ger även anledning
till anmärkningar.

Beträffande § 5 måste man fråga sig, vid vilken
tidpunkt Konungen enligt sista stycket skall
bestämma, vad som skall förstås med "Krigsmateriel". Då
omfattningen av en lagbestämmelse väl bör vara klart
definierad, helst före dess antagande men i varje fall
före dess ikraftträdande, bör begreppet
"Krigsmateriel" ej utgöra något undantag i detta avseende.

Beträffande § 8 kan det starkt ifrågasättas,
huruvida icke l:sta stycket är onödigt och därför bör
utgå. Redan enligt 5 och 7 §§ är ju varje yppande av
hithörande slag av uppfinningar förbjudet, och det
är därför svårt att inse, varför ett utnyttjande, som
ej medför röjande av hemligheten, skall förbjudas.
Då enligt § 15 bestämmelserna i § 8 skola kunna få
motsvarande tillämpning å förfarande eller anordning

av teknisk natur, som ej är att hänföra till
uppfinning, tillkommer ett synnerligen kraftigt motiv för
borttagande av l:sta stycket i § 8. Förfarande eller
anordning av sådan natur är mycket oftare föremål
för utnyttjande med bibehållande av hemligheten än
uppfinning i lagförslagets mening.

Emot § 12 i andra stycket må anföras följande.
Enligt § 5 skola speciellt stränga bestämmelser gälla
för "uppfinning, som har särskilt avseende på
krigsmateriel", i vad beträffar offentliggörande,
patentsökande i främmande stat etc. Det förefaller i
analogi härmed, som om statens intresse beträffande
förvärvande av all rätt till en uppfinning skulle vara
fullt tillgodosett, om denna rätt i stället för att, som
i 2:dra stycket 12 § säges, gälla "uppfinning av
särskild betydelse för rikets försvar" begränsades att
gälla "uppfinning, som har särskilt avseende å
krigsmateriel". Bestämmelsen i 2:dra stycket av § 12
skall, för den händelse § 15 kommer att kvarstå i
oförändrat skick, även äga tillämpning å förfarande
eller anordning av teknisk natur, som ej är att
hänföra till uppfinning. Bibehållandet av denna
bestämmelse kan sålunda hava till följd, att en företagare,
som i sin normala tillverkning med fördel använder
en uppfinning, en anordning eller ett förfarande, som
här avses, för den händelse denna uppfinning,
anordning etc. även kan tillämpas vid tillverkning av
materiel av särskild betydelse för rikets försvar, till
skada för sitt företag kan bliva tvingad att avstå från
sagda fördel, utan att staten därigenom beredes större
förmån, än om endast något av alternativen i l:sta
stycket av § 12 blivit tillämpat. Föreningen anser för
den skull, att bestämmelsen i 2:dra stycket § 12 bör
ändras därhän, att den endast får tillämpning på
uppfinning, som har särskilt avseende på krigsmateriel.

Mot 1938 års patentutrednings förslag till
bestämmelser om s. k. hemliga patent förelåg en allmän och
kraftig opposition i de inkomna remissyttrandena.
Trots detta går departementsförslaget fram efter
samma linjer, med mycket obetydliga avvikelser. En
alternativ lösning av denna fråga förelåg, vilken
föreslagits av direktör A. Hasselrot och förordats såväl
av övriga till 1938 års patentutrednings tjänst
förordnade tekniska rådgivare som ock i vissa av
remissyttrandena, innebärande anstånd under lagens
giltighetstid med offentliggörandet av uppfinning,
vars hemlighållande krävdes av staten, samt uppskov
med behandlingen av en inkommen ansökan om
patent å uppfinning, som ansåges kollidera med en sådan
av först nämnda slag. Departementschefen har
motiverat sin anslutning till patentutredningens förslag
därmed, att den ovan relaterade alternativa lösningen
skulle medföra ovisshet för båda parterna under en
tid, som i händelse av utsträckning av lagens
giltighetstid kan bliva ganska lång. Den omständigheten
att staten svävar i ovisshet, torde spela en obetydlig
roll, i betraktande av att den uppfinning det gäller
faktiskt blir hemlighållen under erforderlig tid,
oavsett om den kommer att leda till godkänt patent eller
ej. Och vad den andra parten — en patentsökande,
vars ansökan blir förklarad vilande under en tid, som
kan bliva lång — beträffar, torde man kunna antaga,
att han föredrager att sväva i ovisshet även under
en avsevärd tid, hellre än att hans ansökan blir
avslagen under hänvisning till ett hemligt patent, mot
vars beviljande han i strid med gällande patentlags

238

16 maj 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free