- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
241

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 16 maj 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Vid högtrycksbehållare av krom-nickel-molybdenstål
visade sig att med en blåsyrekoncentration av 2,5 à 3,5 g
HCN/1 och en elastisk spänning av 40 kg/mm21= 45 %
av sträckgränsen sprickor uppstodo inom en à två
veckor.

Normaliserat såväl som mjukglödgat stål hade
förhållandevis ringa benägenhet för sprickbildning.
Härdat resp. härdat och anlöpt stål var betydligt känsligare.
Härdat och icke anlöpt stål St 60 brast redan efter 2 à 3
dagar. Anlöpning av krom-nickel-molybdenstål till 300 à
350° medförde ingen märkbar förbättring i
motståndsförmågan. Däremot medförde förlängd anlöpning vid
600° betydande minskning av både hårdhet och
sprickbenägenhet. Krom-molybdenstål förhöll sig på samma
sätt som krom-niokel-molybdenstålet. I austenitiskt
kromnickelstål uppstodo däremot inga sprickor. Samma effekt
synes ernås, om spänningarna äro av inre art,
kvarstående från härdningen, eller om spänningarna orsakas
av yttre böjande moment, t. e. av gasövertryck i
behållaren.

Både ifråga om korrosion och -om utmattning spelar
ytans beskaffenhet stor roll. I överensstämmelse
härmed visade sig att en grovt slipad yta var särskilt
benägen att spricka.

Talrika försök med andra korrosionsmedel än blåsyra
ha även utförts utan att sprickbildningar uppstått.
Lysgasen som sådan, utan blåsyra, syntes vara utan
inverkan.

Under diskussionen av de ovan relaterade resultaten
har emellertid från annat håll meddelats, att
sprickbildningar iakttagits i stålbehållare av
krom-molybden-vana-din med ca 90 kg/mm2 brottgräns, vilka blott använts

för fuktig vätgas. Dessa sprickbildningar syntes
emellertid följa korngränserna i materialet och icke gå tvärs
igenom kornen som de föregående. Motsvarande
sprickbildning kunde åstadkommas med mekanisk spänning
under samtidigt angrepp av
kalciumammoniumnitratlös-ning. Likaså har det uppgivits, att sprickbildningar
uppstått i stålflaskor med motormethangas eller med
sumpgas, varvid närvaro av blåsyra i sumpgasen icke har
kunnat påvisas.

Förhindrande av angrepp på gasbehållaren kan ske
genom att rena lysgasen i avseende på blåsyra.
Zink-eller aluminiumbeläggning av behållarens inneryta
synes om icke tillförlitligt förhindra så åtminstone i
betydande grad fördröja angreppet.

Som sammanfattning kan sägas, att de refererade
undersökningarna beträffande stålbehållare för lysgas visat,
att i gasen befintlig blåsyra i mycket hög grad
medverkar till uppkomst av sprickbildningar. Även i
stålbehållare för sumpgas ha liknande sprickbildningar iakttagits,
men orsaken har icke blivit klarlagd.

Vid Statens provningsanstalt utförd analys på
beläggning hos sprucken lysgasbehållare visade, att i denna
förekom rikligt med cyanföreningar. Denna var av
CrMo-stål och hade använts med arbetstryck 200 atö,
motsvarande en påkänning av ca 36 kg/mm2. I annan
senare undersökt, under fem år använd lysgasbehållare
av vanligt kolstål med arbetstryck 150 atö,
motsvarande en påkänning av ca 17 kg/mm2, kunde inga
sprickor iakttagas, fastän även i denna rikligt med
cyan kunde påvisas.

Stockholm den 24 februari 1942.

Otto Forsman.

Läkaren och arbetsplatsens hygien.

"Läkaren och arbetsplatsens hygien" var ämnet för
den diskussion, som Svenska läkaresällskapet hade
anordnat vid sitt sammanträde den 17 mars i år, och
som Svenska teknologföreningens ledamöter hade
erhållit inbjudan till.

Förste talare för kvällen var professor G.
Rundberg vid Statens institut för folkhälsan som började
sin intressanta framställning med en redogörelse för
de olika lagbestämmelser som reglera frågor
angående arbetsplatsens hygien.

Det är yrkesinspektören i samarbete med de
kommunala tillsynsorganen som har att kontrollera
hygienen på arbetsplatserna.

Enligt talarens mening har yrkesinspektionens
personal icke ökat i takt med inspektionens växande
arbetsbörda. Dessutom är att märka att av denna till ett
hundratal anställda uppgående personal det endast är
två jurister och en halvtidsanställd läkare som icke äro
tekniker.

Vad som enligt talarens uppfattning accentuerade
denna brist på medicinskt inflytande över de
hygieniska åtgärderna inom industrien är det faktum, att
de svenska läkarna praktiskt taget sakna befogenhet
och möjlighet att komma in på en arbetsplats.
Sveriges läkarekår är alltså avstängd från att deltaga i
den praktiska handläggningen av dessa frågor.

Om ökat medicinskt inflytande anses önskvärt, blir
frågan den hur detta behov skall kunna tillgodoses.
Två principiellt olika lösningar äro tänkbara:

1) Medicinsk sakkunskap inplaceras i
yrkesinspektionens chefsmyndighet och ev. även på distrikten.

2) Landets tjänsteläkare inkopplas på uppgiften.

Mot det första förslaget reser sig i synnerhet i
nuvarande brydsamma tider det hindret, att det skulle

draga för stora kostnader, varjämte dylika renodlade
yrkesläkaretjänster troligen skulle bli föga populära
inom kåren.

Det andra förslaget har en hel del som talar till
dess förmån. En invändning från industrihåll skulle
troligen bli, att tjänsteläkarna sakna erfarenhet om
tekniska ting. Men varför skulle inte en läkare kunna
skaffa sig insikter på det tekniska området.
Yrkesinspektionen skulle tillföras en medarbetarstab på ca
300 läkare.

Tekniska åtgärder mot ohälsa måste givetvis i sista
hand hänskjutas till teknisk bedömning, men ett
inslag av medicinskt tänkande vore säkerligen välgörande.

De i många avseenden gammalmodiga och
ofullkomliga lagliga instrument som stå de verkställande
myndigheterna till buds måste givetvis bringas i nivå med
utvecklingen i övrigt i vårt land.

Andre inledningstalare var verkstadschefen hos Asea
i Västerås, ingenjör Oscab Hellman, som lämnade en
översikt av förhållandena inom industrien, framför allt
de större företagen, och av utvecklingen från
sekelskiftet fram till våra dagar.

Vad speciellt olycksfallsfrågan beträffar, pekade
ingenjör Hellman på den tendens till förlängning av
sjukledigheten efter inträffade olycksfall som
förefinnes. Läkarna ha därför stort inflytande på att
antalet förlorade arbetsdagar på grund av olycksfall
minskas så mycket som möjligt.

I de fall då en särskild läkare är knuten vid
företaget, uppnår man enligt talarens mening den
fördelen, att läkaren genom sin verksamhet kommer i
kontakt med arbetspersonalen, lär känna de anställda
och deras sysselsättning. Han får härigenom en
mycket god kännedom om arbetsförhållandena och kan

16 maj 1942

241

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free