- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
255

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 23 maj 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

innehar motsvarande professur inom annan
fackavdelning. Det extra arvode, som skäligen bör utgå för
detta, måste bli avsevärt mindre än det årliga
speciallärarearvodet. Där goda kompendier finnas i
övriga ämnen, bör föreläsningstiden kunna minskas.

3. Organisation och kontroll.

Lärarna böra åläggas att föra dagbok över
föreläsningar ocli övningar och månatligen inlämna denna
på kansliet.

Professor, som nått pensionsåldern, bör icke få
tillförordnas som lärare vid högskolan.

Anslagen till samlingar och laborationer böra inom
varje avdelning fördelas med en viss summa för
varje studerandes examensarbete, så att denna del av
anslaget till en institution blir proportionellt mot
antalet av dess examensarbetare under året.
Förslagsvis bör V3 à 1ji av anslaget ägnas åt examensarbeten.
Återstående del av anslaget bör fördelas i huvudsak
enligt nu tillämpad metod. Därvid bör dock särskilt
tillses att ämnen, inom vilka bedrivas både
laboratoriearbete och övningar på ritsal, erhålla
motsvarande högre del av anslaget.

Förste assistent bör förutsättas vara skyldig att
doktorera och att därefter snarligen övergå till
praktisk verksamhet. För att markera detta bör hans
tjänstgöringstid i befattningen få vara högst fem år,
såvida ej undantag beviljas.

Speciallärarebefattningarna böra användas som
meritering till professur i angränsande ämne. Så
snart en speciallärare, som icke är docent i ämnet,
nått tjänstetid i befattningen om minst fem år, bör
han därför ha skyldighet att — efter viss
uppsägningstid — lämna befattningen till docent i ämnet, om
denne vill hava befattningen.

Skyldighet bör stadgas för lärare att snarast efter
avslutad föreläsningskurs ordna tentamen på denna
oberoende av om tillhörande övningar äro fullgjorda.

Examensarbeten böra sedan de godkänts av
läraren, under minst två veckor efter anmälan härom
till avdelningskollegiets ledamöter, vara tillgängliga
på högskolans kansli samt därefter godkännas eller
underkännas av avdelningskollegiet.

De läroböcker, kompendier eller annat
undervisningsmaterial, som krävas vid tentamina eller andra
kunskapsprestanda eller eljest utlämnas till de
studerande i samband med studierna vid högskolan, böra
vara tillgängliga på högskolans bibliotek i för varje
studieämne systematiskt ordnad form.

Föreläsningarna vid de tekniska högskolorna böra
göras offentliga, i den mån utrymme finnes. Endast
därigenom torde en verksam och permanent kontroll
snabbt kunna vinnas. Där plats för en utomstående
saknas i hörsalen, torde kontroll vara överflödig.
Medvetandet att envar har rätt att bevista
föreläsningen borde vara en kraftig maning att prestera
bästa möjliga arbete. Skulle en eller annan utnyttja
rätten så. att de finge gratiskurser, vore det ett
mindre ont.

En påtaglig olägenhet uppstår för närvarande
genom att kompletterande studentbetyg giva samma
rätt som de ursprungliga. Kompletteringen ger
högre betyg, men den ger icke ökning av
studiebegåvningen. För de högskolebildade ingenjörernas
användning i teknik och industri är det emellertid
särskilt betydelsefullt, att just de studiebegå våde
ingenjörerna vid så unga år som möjligt ha avslutat

sina studier och komma ut till träning i det
praktiska livet. Detta skulle kunna vinnas genom att
reservera t. e. halva antalet tillgängliga platser att
besättas enbart i ordning efter de ursprungliga
studentbetygen. Återstående platser skulle besättas
enligt nuvarande riktlinjer. Detta skulle vålla
fördröjning för dem som ha låga studentbetyg, men
det skulle icke stänga dem ute i större omfattning än
vad nu sker. Övergången från nuvarande
förhållanden kunde mildras genom att successivt under tre år
30, 40 och 50 % av platsantalet reserverades för
besättande enbart efter de ursprungliga studentbetygen.

II. Reformer som kräva utgifter.

1. Kansler för de tekniska högskolorna.

Den omfattande organisation och den stora skara
av lärare som skall fungera vid våra tekniska
högskolor, kräver en ständig och opartisk kontroll.
Denna saknas för närvarande. Styrelseledamöterna
hava sina borgerliga sysselsättningar och kunna icke
väntas hava tid för ett så omfattande arbete. Sättet
för deras utväljande medför dessutom, att de lika
mycket kunna anses representera utomstående verk
eller organisationer och bevaka deras intressen.
Ingen har motsvarande uppgift vid de tekniska
högskolorna som universitetskanslern har inom sitt
område. Det är synnerligen angeläget, att en kansler
tillsättes för de tekniska högskolorna med
motsvarande ställning och uppgift som universitetskanslern
har. Denne skulle ha tid att följa vad som händer
och sker och auktoritet att ingripa, när
missförhållanden hota att uppstå. Farhågan att området för
övervakandet skulle vara för stort och mångskiftande
för en man behöver icke vara berättigad, ty det kan
givetvis icke bli fråga om annat än att tillse, att
organisationen fungerar förnuftigt och att direkta
missförhållanden icke uppstå, Den löslighet i
metoderna för lärarebefattningars inrättande och
besättande, som nu onekligen föreligger, skulle även
behöva den ans en högskolekansler skulle kunna
åstadkomma. Kostnaden för en kansler skulle visserligen
bli högre än för de nu begärda nio studiestipendierna,
men nyttan skulle också kunna bli många gånger
större.

2. Ökad assistent- och skrivhjälp.

Under hänvisning till vad som anföres i uppsatsen:
"Teknisk forskning och dess bedrivande" (Tekn.
Tidskrift 21/3 1942) må framhållas, att en professors
förseende med tvenne l:e assistenter, en för
laboratoriearbetet och en för undervisning samt för
nomogram- och typarbete, är ofrånkomligt, om
undervisningen skall kunna fortlöpande hållas i kontakt med
forskningens och den aktuella teknikens krav. Denna
dubbla uppsättning av l:e assistent är endast
nödvändig inom ämne. där både undervisning och
laboratorieforskning skola bedrivas. Inom ämnen utan
särskilt omfattande laboratorieforskning behöves endast
en l:e assistent. Med denna assistenthjälp som
permanent stomme kan, i mån av tillgång på anslag,
forskningsarbete av ökad omfattning med tillhörande
personalökning organiseras inom en institution.

Ett påtagligt ökat utnyttjande av den högre
kvalificerade personalen erhålles med hjälp av ett
rit-kunnigt skrivbiträde. Sådan hjälp gör det även
möjligt att på ett ekonomiskt sätt åstadkomma ut-

16 maj 1942

255

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free