- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
265

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 30 maj 1942 Ingenjören och försvarsorganisationen - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

skall driva egna nytillverkande fabriker för
krigs-materieltillverkning och man torde kunna giva
följande svar:

1. Om det icke finnes och icke kan åstadkommas
privat tillverkning av viss viktig materiel inom
landet, måste tillverkningen härav ske i statlig regi.

2. Om det finnes snarlik tillverkning inom
privatindustrien, kan staten i vissa fall begränsa sig till att
driva viss egen experimenttillverkning i halvstor
skala för att följa utvecklingen inom området
samtidigt som huvudtillverkningen, om så erfordras, kan
överlämnas till privatindustrien.

3. Även om privat tillverkning i vissa fall finnes
eller kan åstadkommas, måste staten av rena
beredskapsskäl driva egen tillverkning i viss omfattning.
— Den senare frågan kommer ytterligare att beröras
i det följande.

1940 års militära förvaltningsutredning, den s. k.
Nothinska kommittén, föreslog på sin tid drift i
bolagsform såväl för de nytillverkande fabrikerna som
för de båda örlogsvarven ävensom för vissa
tygverkstäder. Som huvudargument härför anförde
kommittén, att det gällde att få fram en ändamålsenlig
produkt till lägsta möjliga pris, att organisationen borde
vara så fri och anpassningsbar som möjligt samt
slutligen att de vid fabrikerna tillämpade fasta
personalstaterna och det gängse befordringssystemet var
olämpligt. 1941 års förvaltningsutredning har även
framhållit, att ett bolag skulle kunna få stor frihet i
olika avseenden, eftersom det endast skulle vara
beroende av aktiebolagslagens föreskrifter och de
avtal som vid bolagets bildande eventuellt träffats
rörande bolagets skyldigheter exempelvis i
beredskaps-hänseende. I övrigt skulle bolaget kunna tillämpa
privatindustriella normer i fråga om upphandling,
anställande av personal etc.

En icke oväsentlig skillnad råder emellertid mellan
ett statligt bolag för krigsmaterieltillverkning och ett
annat statligt eller privat bolag.

Ett vanligt privat bolag strävar efter att
åstadkomma största möjliga totala vinst, oberoende av om
denna uppnås vid en liten eller vid en stor tillverkning.
Bolaget säljer också sina produkter till ett flertal
kunder. En statlig krigsmaterielfabrik har däremot
i de flesta fall sin fredsproduktion entydigt bestämd
och skall vid denna produktion tillverka sin materiel
till lägsta möjliga pris. Någon vinst skall däremot
icke eftersträvas för att inlevereras till statskassan.
Härtill kommer att fabriken tillsvidare endast har
en kund, nämligen staten.

Som bevis för att drift i bolagsform är lämplig har
anförts svenska tobaksmonopolet samt A.-b. vin- &
spritcentralen. Härvid måste emellertid beaktas att
dessa ha allmänheten till kund samt att de ha till
uppgift att åstadkomma en vinst, som utgör en
indirekt form av beskattning och att de sålunda äro
väsensskilda från krigsmaterielfabrikerna. Vidare kan
som exempel anföras dels Svenska skifferolje a.-b.
och dels Norrbottens järnverks a.-b., vilka båda helt
nyligen bildats. Dessa bolag ha emellertid icke
samma beredskapskrav att fylla som
krigsmaterielfabrikerna. Vidare äro de nybildade och behöva icke på
samma sätt som de statliga krigsmaterielfabrikerna
riskera att redan anställd personal föredrar att
övergå till annan statlig anställning hellre än att
kvarstanna. i bolagets tjänst.

Krigsmaterielfabrikernas beredskapsskäl är en
synnerligen viktig fråga i detta sammanhang.
Fabrikerna måste vara utbyggda för vissa ofta stora
krigstill-verkningskapaciteter, samtidigt som de under
fredstid bliva nödsakade att arbeta med mycket liten
kapacitet utan att därvid ha rätt och möjlighet att på
.samnia sätt som en privat tillverkare minska sin
maximala tillverkningskapacitet eller upptaga en
annan tillverkning. Vid beredskaps- eller
kristillfälle måste de vidare mycket hastigt kunna
expandera. För detta ändamål måste de under fredstid
hålla proportionsvis för stort antal arbetsledare,
speciellt som de även skola ha skyldighet att lämna
service till privatindustrien, i fall då denna hastigt
skall tagas i anspråk för krigsmaterieltillverkning.
Vidare måste fabrikerna under fredstid i icke
oväsentlig omfattning utbilda reservpersonal. Slutligen måste
i vissa fall krigsmaterielfabrikerna ha ett dyrbarare
byggnadssätt än motsvarande privatindustri. Allt
detta kommer att medföra icke oväsentliga årliga
beredskapskostnader. Dessa kunna täckas antingen så
att riksdagen årligen beviljar vissa
beredskapsanslag eller också så att beredskapskostnaden påföres
de levererade produkterna. I senare fallet bliva dessa
till synes oskäligt dyra. Man kan ifrågasätta,
huruvida riksdagen skulle vara lika benägen att bevilja
beredskapsanslag till ett fristående statligt bolag
som till ett industriverk med underställda statliga
fabriker.

Även om bolaget erhölle beredskapsanslag, har man
att räkna med viss risk för motsatsförhållande
mellan bolaget och privatindustrien. Denna skulle
nämligen kunna hävda, att bolaget konkurrerade på ett
icke korrekt sätt, beroende på att det lyckats
tillskansa sig för stora beredskapsanslag’.

I det föregående har framhållits att staten endast
i begränsad omfattning bör driva egna
krigsmate-rielfabriker, när så är oundgängligen nödvändigt. I
händelse av statlig bolagsdrift skulle ledningen
sannolikt komma att arbeta för att bolagets rörelse och
verksamhetsområde bleve så stort som möjligt, något
som näppeligen vore i statens intresse.

En annan risk föreligger även. Ett vanligt privat
bolag kontrolleras av sin bolagsstämma, speciellt
därför att aktieägarna önska komma i åtnjutande av
utdelningar. Vid ett statligt bolag kommer någon
verklig bolagsstämma icke att förefinnas, varför denna
kontrollverksamhet i viss mån bortfaller och
näppeligen kan ersättas med en fullt effektiv sakrevision.
Det skulle sålunda kunna inträffa, att en driftig
verkställande direktör i bolaget eftersatte de oavvisliga
beredskapskraven för att därigenom kunna uppvisa
lägre tillverkningspriser och bättre resultat, något
som i en framtid skulle kunna betyda en mycket
obehaglig överraskning.

Förvaltningsutredningen har ingående vägt skälen
för och emot bolagsform respektive statlig affärsdrift
samt kommit till den uppfattningen, att statlig
affärsdrift bör förordas, under förutsättning att vissa
väsentliga olägenheter, som vidlåda det nu tillämpade
driftsystemet, kunna elimineras:

a) Personalen är anställd i för fasta eller för snäva
former och vissa chefer, exempelvis styresmännen
äro förordnade med fullmakt och sålunda
oavsätt-liga, tjänstemännen äro inplacerade i mycket snäva
lönegrader, så att de icke kunna avlönas efter för-

16 maj 1942

23 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free