- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
293

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 6 juni 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

HÄFTE 23 ÄGARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 6 ]UNI

ÅRG. 72 ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 2

INNEHÅLL: Den elektrotekniska högskoleundervisningen, av J. Körner. ■— Jonas Kjellberg †. -— Nytt från
Tekniska museet. —■ Jernkontoret belönar. — TNC. — Notiser. — Tekniska föreningar.

Den elektrotekniska högskoleundervisningen.

Av J. KÖRNER.

Efterföljande framställning av förf:s
synpunkter på den högre elektrotekniska
undervisningens ordnande har i vissa
stycken givits en mer allmän tillämpning på
olika tekniska fack. Särskilt gäller detta
den aktuella frågan om den
teknisk-veten-skapliga forskningens befrämjande samt
högskolornas examensformer.

1. Undervisningen och den tekniska utvecklingen.

Den högre tekniska undervisningen lider av
kronisk brist på följsamhet gent emot den tekniska
utvecklingen. Orsakerna äro flera. Statsmakternas
prövning av anslagsäskanden för undervisningens
utvidgning tar sin tid. Då anslagen till de tekniska
högskolorna måste vägas mot andra behov inom
ecklesiastikdepartementets ram händer som oftast, att
framlagda förslag beskäras eller ställas på framtiden.
Sådana uppskov kunna medföra betydande nackdelar
för undervisningen, desto mer, som förslagen redan
vid framläggandet för K. maj:t ej sällan äro efter
sin tid. Det tekniska undervisningsväsendets
utredningskvarn mal långsamt, medan tekniken går snabbt
framåt. Nya synpunkter och behov göra sig gällande
inom kort frist, ibland t. o. m. innan framlagda
förslag föranlett praktiska åtgärder. Redan
utarbetandet av förslagen erbjuder stora svårigheter, bl. a.
därför att institutionen med fasta professurer lägger
hinder i vägen för mera väsentliga ändringar i ett
huvudämnes omfattning resp. dess komplettering eller
uppdelning, intill dess vederbörande professor avgår med
död eller pension. Härpå följa ej sällan långa
mellanperioder med vikariat av skiftande kvalitet, intill
dess vederbörliga utredningar hinna avslutas — ett
tillstånd, som utan tvivel är till betydande skada.

Alla dessa bekymmer torde vara nogsamt kända.

Elektrotekniken är som bekant en bland de yngsta
och mest utvecklingskraftiga av våra tekniska
vetenskaper, och det är därför förklarligt, om de
bromsande krafterna på undervisningen i detta fack under
vissa perioder gjort sig starkt gällande. Bortses från
telegrafien, som räknar sin historia omkring 100 år
tillbaka, blev den industriella elektrotekniken något
att räkna med först på 1880—1890-talen, sedan
förutsättningar för ett visst uppsving skapats bl. a. genom
uppfinningarna av telefonen, glödlampan och
trefassystemet.

Den första professuren vid KTH i ämnet tillkom
1901 under rubriken "elektroteknik". År 1907
tillsattes en professur i teoretisk elektroteknik. Den
äldre professuren blev härmed begränsad till att i
huvudsak omfatta elektrisk anläggningsteknik. Några
år senare (1913) erhöll i samband med vissa
omläggningar även elektromaskinläran särskild professur.
Den senaste utvidgningen skedde för några år sedan,
då som bekant två nya professurer tillsattes, nämligen
i telegrafi och telefoni samt i radioteknik.

Yid Chalmers har utvecklingen gått i långsammare
tempo, i det att intill senaste tid endast beståtts två
professurer, vilka i huvudsak omfattat allmän
elektroteknik och elektromaskinlära. En ny professur, i
teoretisk elektroteknik, är under förberedelse. Någon
professur för uteslutande elektrisk anläggningsteknik
finnes ej, liksom ej heller någon i de teletekniska
branscherna.

I det följande lämnas först en allmän översikt över
några av de mest brännande spörsmålen i den högre
tekniska undervisningen, varvid de elektrotekniska
intressena beröras mer i förbigående. Härefter
komma några särskilda problem inom denna senare sfär
att behandlas. Tillfället till en mer öppen diskussion
är så till vida lämpligt, som vid KTH professurerna
i elektromaskinlära och elektrisk anläggningsteknik
inom få år måste nybesättas, medan vid Chalmers den
elektrotekniska undervisningens definitiva
planläggning ännu befinner sig på det förberedande stadiet-

2. Undervisning och forskning.

I dessa dagar har forskning blivit något av ett
slagord. Då extremisterna på forskningsfronten vilja
hävda, att högskolornas främsta uppgift skall vara
forskning, vill jag för egen del uttala den efter min
uppfattning alldeles självklara satsen, att
högskolornas huvuduppgift skall vara undervisning. Dessa
skolor ha att utbilda de unga män, som skola föra vår
industri framåt, finna metoder att utnyttja våra
naturtillgångar samt tekniskt bygga upp vårt försvar och
över huvud taget bidraga till vårt lands hävdande i
den allmänna utvecklingen, i den mån denna
betingas av tekniska framsteg, industriell organisation
och ekonomisk insikt. Dessa unga män skola ges en
grundläggande teknisk-vetenskaplig utbildning, som
kan möjliggöra en god start på forskarbanan för dem
som hava särskild fallenhet härför. Men undervis-

13 juni 1942

293

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free