- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
294

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 6 juni 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ningen skall även tillgodose dem, som vilja ägna sig
åt teknikens organisatoriska och ekonomiska
detaljer. Denna kategori får icke försummas eller
betraktas såsom ur undervisningssynpunkt mindre
betydelsefull.

Vad beträffar forskning i anslutning till
undervisningen är det givet, att sådan knappast kan i
nämnvärd omfattning bedrivas annat än i övervägande
pedagogiskt syfte. Självständig forskning ankommer
främst på lärarpersonalen, häri inbegripna docenter
och assistenter. För båda dessa uppgifter kräves
särskild begåvning och intresse, varvid statuternas
krav på vetenskaplig skicklighet hos
professorskandidaterna blir betydelsefullt. Vetenskaplig
skicklighet är emellertid i praktiken ett synnerligen tänjbart
begrepp, som kunnat föranleda avsevärd dimbildning
vid konkurrens om lärarposter. "Mig tycks det likna
si så där en vessla, det ser mig ut att vara en kamel"
för att tala med Hamlet—Fröding. I denna formels
namn ha begåtts åtskilliga synder, och det vore ej
svårt att andraga exempel. Vikariatsystemet har
åtminstone tidigare haft sin dryga skuld i detta
förhållande. Vid vakanser har vikarie kunnat förordnas utan
mer ingående prövning och det har ibland krävts ett
mycket starkt uppåd av krafter för att eliminera en
svag vikarie i konkurrensen om en professur. I en del
fall har det ej heller lyckats. Om bristande begåvning
och vetenskaplig skicklighet kompenserats av god
pedagogisk förmåga, blir visserligen skadan mindre,
men så har ej alltid varit fallet. Det är därför att
hoppas, att dylika svårigheter skola för framtiden
genom vissa lämpliga åtgärder kunna i möjligaste
mån förebyggas.

3. Högskoleforskning och industriell forskning.

I teknikens och landets intresse böra självfallet alla
resurser för bedrivande av forskning så väl som
möjligt utnyttjas. Forskningen bör således bedrivas på
flera fronter, företrädesvis trenne, nämligen genom
industriens egen försorg, genom högskolorna och
genom fristående forskningsanstalter. Industriens
egen forskningsverksamhet måste under alla
förhållanden bliva av största betydelsen. Till övervägande
del är det tekniska utvecklingsarbetet bundet vid
den industriella produktionen, som ger problemen
och kräver deras lösning på kortast möjliga tid och
i intim kontakt med praktiken. Högskolor och
allmänna forskningsinstitut i statlig regi kunna aldrig
mera verksamt bidraga på denna front.
Forskningsinstitut torde ha sitt huvudsakliga berättigande för
allmänna undersökningar beträffande tillgodogörande av
naturtillgångar etc. samt för undersökningar, som
över huvud taget äro av den art och omfattning, att
de ej kunna väntas intressera det enskilda initiativet,
som måste inriktas på ekonomisk profit inom rimlig
tid. De kunna även i tider som de nuvarande fylla
en uppgift i fråga om framställning av
ersättningsprodukter av intresse för landets självförsörjning.
Med statlig forskningsverksamhet följer emellertid en
viss risk för byråkratisering, som i värsta fall kan
tänkas kunna lägga stenar i vägen för enskilda
initiativ. Allt beror här på personvalet för de ledande
posterna, och detta är även knuten i fråga om
högskoleforskningen. Tillgodoseende av undervisning
och forskning för här lätt in i ett svårt dilemma. Det
är utan tvivel riktigt, att endast en lärare med

forskarbegåvning kan ge en undervisning, som på rätt
sätt förmår stimulera eleverna till självständigt
tekniskt tänkande. Men tyvärr händer det ej så sällan,
att goda forskare ej ha något större intresse för
undervisning, och i så fall kan nyttan av deras
verksamhet ur undervisningens synpunkt bliva mera
begränsad. Härmed kommer man in på frågan om rena
forskningsprofessurer, som ju är ett synnerligen
svår-diskutabelt problem och kräver särskild behandling
från fall till fall. Med hänsyn till undervisningen vid
högskolorna är det emellertid uppenbart, att man
måste undvika ytterligheter både mot den
pedagogiska och den vetenskapliga kanten.

En fråga av väsentlig betydelse för
högskoleforskningen är utrustningen av laboratorier samt
verk-stadstekniska resurser. Effektiv forskning kräver en
betydligt mer omfattande utrustning än
undervisningen. Det synes därför på sin plats att vid
planering för högskolornas framtida behov särskilja vad
den ena eller andra kategorien kräver. Ett aktuellt
exempel utgör det förslag, som för några år sedan
framlagts om nybyggnad av laboratorier för den
elektrotekniska fackskolan vid KTH för en kostnad
av över 4 mill. kronor. Detta projekt synes i
viss mån hava bromsat en välbehövlig professur i
elektrisk anläggningsteknik vid Chalmers, då
ecklesiastikministern tydligen befarat, att professuren
skulle draga ett liknande laboratorium i släptåg. Då
f. n. inga laborationsövningar bedrivas i elektrisk
anläggningsteknik vid KTH — så vitt kan bedömas
efter studiehandboken — måste det ju också förefalla
egendomligt, att med en gång en så dyrbar
institution skulle bliva nödvändig. I själva verket är
naturligtvis ett högspänningslaboratorium högst
önskvärt, ej endast med hänsyn till anläggnings- utan
även till elektromaskintekniken, ehuruväl för enbart
undervisningens del en. utrustning i mindre skala
utan tvivel är tillräcklig. Med hänsyn till
forskningens behov åter ges det knappast någon gräns för vad
som kan sättas ifråga på detta område, under
förutsättning, att erforderliga medel kunna uppbringas. I
stort sett gäller detsamma i fråga om det föreslagna
kortslutningslaboratoriet, måhända med den
modifikation, att detta ur undervisningens synpunkt är
mindre motiverat än högspänningslaboratoriet, medan
dess betydelse kan bliva avsevärd för forskning och
provning i industriens tjänst. Här föreligger alltså
en typisk kombination av undervisnings- och
forskningsändamål, vari de sistnämnda snarast äro de
övervägande. Det ligger då vikt uppå dels att
projektets detaljer prövas framför allt ur synpunkten av
forskningens behov, dels att man sörjer för att
anstaltens ledning anförtros åt en fullt kompetent
person, som icke endast själv är framstående forskare
utan även har förmåga att med erforderliga
hjälpkrafter organisera och bedriva dess verksamhet på
ett sätt, som kan göra de höga
anläggningskostnaderna fruktbärande.

Det personliga momentet i all forskning, och
särskilt högskoleforskning, har ofta framhållits. Inom
det elektrotekniska facket förtjänar som exempel
omnämnas den för äldre elektroteknici välbekanta
verksamhet som på sin tid bedrevs av prof. E. Arnold
vid tekniska högskolan i Karlsruhe. Arnold var ej
endast en framstående lärare och läroboksförfattare
utan samlade kring sig en krets av yngre medarbetare,

294

6 juni 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free