- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Allmänna avdelningen /
295

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 6 juni 1942 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

vilka med relativt enkla resurser lyckades
åstadkomma en hel del av värde, som efter publicering utan
tvivel blev den dåtida elektrotekniken till god nytta.
Detta, att en framstående lärare och vetenskapsman
bildar skola, är givetvis den mest ideala lösningen av
kombinationen undervisning—forskning. Tyvärr är
det alltför sällan en sådan tanke kan förverkligas.

4. Undervisningens akademisering.

Med undervisningens akademisering förstår jag den
tendens, som under de senaste decennierna gjort sig
gällande, att till civilingenjörsexamen foga nya
examina i överensstämmelse med universitetens, till att
börja med doktors- och nu senast licentiatexamen.
Doktorsexamen tillkom på sin tid för att stimulera
elevernas intresse för forskning, licentiatexamen har
föreslagits i huvudsak för samma syfte- Resultatet
av ca 15 års doktorerande har som känt blivit
skäligen magert, i genomsnitt endast tvenne doktorer
om året. Det kan ifrågasättas, om något bättre är
att vänta av den lägre examen, som visserligen blir
lättare men ej ger en tillnärmelsevis så förnämlig
titel.

Orsakerna till doktorsinstitutionens bristande
popularitet har dryftats på många håll. Bl. a. har
uttalats, att industrien ej visat så stort intresse för
de unga forskarämnena, att det för dem lönat sig
nedlägga möda och pengar på denna extra examen. Detta
torde väl numera knappast hålla streck. Däremot är
det måhända riktigt, att en lovande ung ingenjör har
att motse en fullt tillfredsställande framtid, vare sig
han blir doktor eller icke; det är endast
prestationerna, icke titeln, som blir avgörande. Vid
fastställande av villkoren för doktorsexamens avläggande
blev som bekant bestämt, att doktoranden skulle
arbeta minst två år i praktiken före disputation- Man
var förklarligt nog av den uppfattning, att ett
doktorsarbete av värde icke skulle kunna presteras av
en teknolog utan tillräckligt grundlig kontakt med
sitt framtida yrke. Avhandlingar i stil med Falstaff
fakirs "Om ackusativen hos Olson" skulle kanske
föra doktorerandet i vanrykte. Tanken var riktig,
men tyvärr tillfogades ett högst onödigt och
opsykologiskt villkor: doktoranden skulle före
disputa-tionen undergå förprövning av professorn i ämnet
som kontroll på att han ej glömt vad han lärt sig i
skolan! För de flesta torde det krävas ett avsevärt
mått av självövervinnelse för att underkasta sig ett
sådant förhör efter en del års framgångsrik
tekniskvetenskaplig verksamhet. Denna bestämmelse måste
självfallet bort. Det kan f. ö. starkt ifrågasättas,
om ej hela den medeltida proceduren med
disputa-tionsakten borde gå samma väg. Den står föga i
överensstämmelse med den moderna teknikens
mentalitet, som kräver ren saklighet och intet
broderande på föråldrade mönster. Doktorsavhandlingens
kvalitet, granskad av en kompetent jury, bör ensam vara
avgörande, förutsatt doktoranden fyller de krav på
allmän teknisk-vetenskaplig utbildning, som
bestämmas av vissa betygsgrader i civilingenjörsexamens
grundläggande ämnen samt betyget berömlig i
huvudämnet.

Vad beträffar licentiatexamen får jag för egen del
bekänna min tveksamhet i fråga om dess
välsignelse-bringande verkningar. Det är i varje fall icke
möjligt att bilda sig en mening om dess innebörd, förrän

det även blivit klarlagt, hur undervisningsplanerna
skola modifieras för att skaffa denna examen dess
erforderliga underlag. Mellan doktorsexamen i
nuvarande skick och den föreslagna licentiatexamen består
ju den skillnad, att det extra kunskapsmått den förra
kräver, förutsättes förvärvat väsentligen utanför
högskolan, medan licentiatexamen skall tagas i
omedelbar anslutning till högskolestudierna. En viss fara
för degradering av civilingenjörsexamen är väl ej
utesluten, om den erhåller en påbyggnad i två
våningar. Det återstår endast att omdöpa den till
tekn. kand. för att få akademiseringen fullständig, en
reform av synnerligen tvivelaktigt värde.

5. Differentiering av undervisningen på teoretisk och
praktisk linje?

Jag nämnde i samband med frågan undervisning
— forskning, att undervisningen även bör tillgodose
sådana elever, som främst äro intresserade av
teknikens ekonomiska och organisatoriska sidor. Detta
blir i högre grad påkallat, om man bestämmer sig för
en särskild påbyggnad av mer vetenskaplig art,
avsedd att bilda ett underlag för licentiat- och
doktorsexamen. Jag lämnar för egen del visserligen öppet,
om och i vilken utsträckning så bör ske, men det
synes mig uppenbart, att den ökning av
studiebelastningen, som kräves för att höja högskoleteknicis rent
vetenskapliga kompetens till universitetsmännens
nivå med bibehållande av kraven på obeskuren rent
teknisk utbildning måste medföra en studiebelastning,
som ej kan rymmas inom den nuvarande
undervisningens ram. För egen del har jag ställt mig frågan,
huruvida ej en tillfredsställande tingens ordning även
i fortsättningen kan uppnås genom utnyttjande av
universitets- och högskoleutbildade forskare sida vid
sida i stället för att söka höja högskoleteknicis rent
vetenskapliga pensum till nivå med
universitetsmännens. Frågan synes ha aktualitet företrädesvis inom
det kemiska facket; inom det elektrotekniska är den
säkerligen mindre trängande.

Om emellertid en verklig majoritetsopinion skulle
förefinnas för den utveckling, som kommittén för den
högre tekniska undervisningen synes vilja förorda,
är det uppenbart, att något bör göras för att
åstadkomma en viss balans på den mer praktiskt betonade
fronten. Det är självfallet ett landets intresse att
våra ingenjörer få en utbildning, som gör dem ägnade
ej endast att bedriva teknisk forskning, utan även att
leda och utveckla vår industri i organisatoriskt och
kommersiellt avseende. Visserligen har under årens
lopp även denna sida av utbildningen vunnit något
beaktande; sålunda betecknar ju den nyligen
inrättade professuren i industriell ekonomi och organisation
ett framsteg. Men detta är ej nog, om man vill gå
till botten med detta frågekomplex, vilket i själva
verket måste medföra, att den tekniska
högskoleundervisningen kompletteras med en tillräckligt omfattande
del av handelshögskolornas uppgifter med särskild
tillämpning på industrien samt därutöver måhända
någon extra juridisk utbildning. Härmed skulle vägen
ställas öppen för två fortsättningslinjer, en
tekniskvetenskaplig och en teknisk-ekonomisk, varvid
likvärdiga möjligheter borde beredas dem, som önska
avlägga högre examen inom endera av dessa
discipliner. Denna fråga synes mig av största vikt och för-

11 juli 1942

295

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:24:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942a/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free