Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 6 juni 1942 - Den elektrotekniska högskoleundervisningen, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tjänar som sådan en ingående behandling i samband
med nu pågående utredningar.
6. Speciallärarinstitutionen.
En växande andel av undervisningen vid
högskolorna ombesörjes av speciallärare. Antalet
speciallärare är nu vid KTH större än antalet professorer.
Denna utveckling har betingats av nya
undervisningsbehov samt den relativa lättheten att ordna dylika
befattningar. Skillnaden mellan en
speciallärarbefatt-ning och en professur skall ligga i undervisningens
kvantitet, ej i dess kvalitet. Den möjlighet till
undervisningens uppdelning på ett antal smärre poster, som
speciallärarinstitutionen medgiver, kan emellertid
medföra en fara just för kvaliteten. Då
speciallärarnas arvoden utgå efter antalet undervisningstimmar,
dessutom äro relativt lågt beräknade — i synnerhet
sedan den rörliga dyrtidskompensationen för denna
kategori numera slopats — och befattningarnas
pensionsförhållanden icke äro ordnade, kan man
knappast beräkna, att vederbörande skola nedlägga
mer arbete än undervisningen obetingat kräver.
Detta är till nackdel, ty en del av dessa befattningar
täcka i och för sig viktiga områden, som med
framgång skulle kunna bedriva forskningsverksamhet.
Härmed skulle en eller annan av dessa poster måhända
bliva av betydelse och omfattning jämförbar med
professurernas. Under sådana förhållanden synes
även kunna ifrågasättas, att denna kår på ett eller
annat sätt blir representerad i det allmänna
lärarkollegiet, vilket f. n. icke är fallet. Titelfrågan
spelar väl också en roll i detta sammanhang.
"Speciallärare" är ju mer en benämning än en titel och
är i denna senare egenskap ovanligt misslyckad.
Statskalendern håller emellertid på den, och en
civilingenjör, som råkat bli speciallärare, berövas med
ens sin examenstitel och gäller för all framtid officiellt
som "herr specialläraren". Även den som ej är
särskilt anlagd för titelfåfänga måste reagera för sådant.
Tidigare har i samband med dryftande av
möjligheterna att få goda lärarkrafter till den högre tekniska
undervisningen föreslagits införande av titulär- eller
extra ordinarie professurer, till vad nytta det vara
kan. I varje fall är det en åtgärd som kostar staten
ganska litet och således i dessa tider att
rekommendera,
7. Några elektrotekniska specialfrågor.
Efter denna allmänna översikt övergår jag till några
aktuella frågor i samband med den elektrotekniska
undervisningens planläggning och organisation.
En fackavdelnings undervisningsprogram bör
självfallet intimt ansluta sig till de praktiska behoven,
samtidigt som det i möjligaste mån bör antecipera den
väntade utvecklingen inom området.
De fem elektrotekniska professurerna vid KTH
kunna anses fullt täcka fackets vetenskapliga grunder
och praktiska tillämpningsområden, förutsatt att inom
resp. professurers ram intages allt vad som verkligen
hör dit. Härvid ha emellertid åtminstone hittills
försports brister på ett och annat håll.
I fråga om det grundläggande ämnet teoretisk
elektroteknik, som t. v. fått som bihang ämnet elektrisk
mätteknik, har tidigare stått en del strid. Då denna
professur senast skulle nybesättas framfördes från
avdelningskollegiet det förslaget, att professuren skulle
omdöpas till "elektrisk mätteknik", varvid
huvudämnet teoretisk elektroteknik skulle till vissa
grundläggande delar ingå i mättekniken — alltså en högst
radikal omgestaltning, som innebar en uppenbar
degradering av det viktigaste ämnet. Det verkliga motivet
för detta förslag torde ej enbart ha varit omsorg om
fackskolans lärobyggnad utan även intressen, som
kunna återföras till vad tidigare här nämnts om
olägenheterna av vikariatsinstitutionen. Genom
Elektroingenjörsföreningens ingripande blev
emellertid ärendet lagt på rätt bog.
Yid konkurrensen om professuren inträdde
emellertid en annan svårighet. Antalet sökande var stort,
ej mindre än 8 stycken, varav flera med synnerligen
framstående meriter. Dessa voro emellertid av
mycket skiftande art; några hade mer eller mindre
fullständigt fått sin utbildning i anslutning till tekniken,
andra voro uteslutande vetenskapsmän av
universitetstyp. De förra kunde med visst skäl åberopa den
tidigare vid många tillfällen uttalade uppfattningen,
att lärare vid de tekniska högskolorna borde hava
tillräcklig kontakt med tekniken för att på rätt sätt
kunna anpassa sin undervisning till teknikens behov.
Valet föll icke mindre denna gång på en
universitetsman. — Med detta inpass är ej avsikten att uttala
något klander mot de sakkunniga, än mindre mot den
av dem förordade; avsikten är endast att genom detta
exempel visa, hur svårt det i en del fall tydligen är
att träffa avgöranden efter bestämda riktlinjer.
Starkströmsområdet behärskas av de båda
professurerna i elektromaskinlära och elektrisk
anläggningsteknik. Det förstnämnda ämnet är rätt väl avgränsat
till sina konturer. Beträffande undervisningens
uppläggning synes böra beaktas, att den fortgående
standardiseringen på elektromaskintillverkningens
område lett till att behovet av högskolebildade
beräkningsingenjörer ej hållit jämna steg med den
industriella utvecklingen i övrigt. Elektromaskinläran
synes därför mer betydelsefull för flertalet med hänsyn
till maskinernas verkningssätt, egenskaper och
användning än som grundval för konstruktiv
verksamhet. Ur pedagogisk synpunkt äro givetvis
konstruktionsövningar av värde, men de synas ej böra
tillmätas allt för stort utrymme i undervisningsplanen.
Professuren i elektrisk anläggningsteknik ger
anledning till en hel del reflexioner. Ämnet sönderfaller
i två väl avskilda delar, nämligen å ena sidan
elektricitetens alstring och överföring, å den andra sidan
dess användning och härav betingade olika slag av
förbrukningsanläggningar. Det hittillsvarande
studieprogrammet vid KTH upptager tämligen
fullständigt vad som hör till professurens första del, men
av den andra endast elektrisk belysning. Detta
schema motsvarar närmast den elektrotekniska
utvecklingen vid sekelskiftet, då belysningen var den enda
förbrukningsgruppen av större betydelse. Vid
planläggning av det nyss omnämnda nya laboratoriet har
ej heller hänsyn tagits till någon annan
förbrukningsgrupp än belysningen.
I själva verket ligger saken så till, att
elektricitetens starkt ökade användning för olika ändamål är
det mest karakteristiska för starkströmsteknikens
kraftiga uppsving under senare tid och den har i
särskild grad satt sin prägel på anläggningsteknikens
utveckling. Här må endast erinras om några av de
viktigare av dessa användningsområden, såsom de
296
6 juni 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
